Påven Leo XIV har offentliggjort sitt första officiella lärodokument, en ”apostolisk uppmaning” med titeln Dilexi te (”Jag har älskat dig”). Ämnet är den kristna ”kärleken till de fattiga”. Såväl titel som innehåll anknyter till påven Franciskus encyklika Dilexit nos (”Han har älskat oss”) från år 2024. Och dokumentet låter inte bara som Leos företrädare utan det är i stor del hans eget verk.
Franciskus påbörjade författandet under månaderna före sin död. Leo fullbordade det och visar därmed även på kontinuitet med företrädarens pontifikat. Det var väl för att understryka det som Leo XIV undertecknade den apostoliska uppmaningen på festdagen för den heliga Franciskus av Assisi, den 4 oktober 2025.
”Då jag så att säga ärvde detta projekt gläder det mig att – med tillägg av egna funderingar – att göra det till mitt eget och att lägga fram det under den första fasen av mitt pontifikat”, skriver påven i det första av totalt 121 avsnitt. ”Jag delar min företrädares önskan att alla kristna skall kunna se det djupa sambandet mellan Kristi kärlek och Hans uppmaning till oss att stå de fattiga nära.”
Texten innehåller inte mycket nytt. Den handlar om olika aspekter av fattigdom – materiell, social, moralisk eller andlig, kulturell, fattig på rättigheter eller frihet – och om att fattigdomen ökar även i västvärlden. Den handlar även om insatser för social rättvisa genom människor och institutioner genom katolska kyrkans historia, och om uppmaning till alla kristna att fortsätta detta engagemang. Till detta hör en grundläggande kritik av kapitalismen.
Förstöra orättvisa strukturer
Särskilt fördömer Leo XIV de ökande rikedomarna för den redan rika eliten. Individualistiska samhällen där andras problem uppfattas som störande betraktar han som sjuka. Han ser också kritiskt på kristna och kristna gemenskaper som inte ser på religionen som en helhet utan som begränsar sig till bön och förkunnelse och överlåter på regeringar att bekämpa fattigdom.
”Emellanåt åberopas även pseudovetenskapliga kriterier när det till exempel sägs att den fria marknaden av sig själv kommer att lösa problemet med fattigdom”, skriver påven kritiskt. ”Eller man prioriterar själavård för den så kallade ”eliten” och hävdar att man i stället för att slösa tid på de fattiga skulle ägna sig mera tid åt rika, mäktiga och yrkesarbetande, för att genom dessa nå fram till effektiva lösningar.”
Leo XIV kräver i dokumentet: ”Orättfärdiga strukturer måste med de godas kraft igenkännas och förstöras, genom en sinnelagsförändring men även med hjälp av vetenskap och teknik och genom utveckling av effektiva politiska åtgärder för att omskapa samhället.” Hans uppmaning till de kristna lyder att man skall engagera sig för att förändra orättvisa sociala strukturer och även hjälpa fattiga människor med enkla, mycket personliga och omedelbara gester. Kristet liv åstadkommer mirakel, känner inga gränser och är framför allt ett levnadssätt, menar påven.
”Ställningstagande för de fattiga”
Iögonfallande i dokumentet är anknytningen till texter från de latinamerikanska biskoparna och befrielseteologin i förhållande till de fattiga. Begreppet ”ställningstagande för de fattiga” (sp. opción por los pobres) – som präglade biskoparnas och befrielseteologernas diskurs på 1970- och 80-talen – dyker upp elva gånger i den påvliga texten. Där heter det: ”Det är alltså förståeligt varför man även teologiskt kan tala om Guds ställningstagande för de fattiga, ett uttryck som i den latinamerikanska kontexten kom fram särskilt vid biskopskonferensens möte i Puebla, och som sedan har integrerats i kyrkans läroämbete.”
Argentinaren Franciskus pontifikat präglades av praktisk tillämpning av denna teologi som ställer de fattiga och marginaliserade i centrum. Leo XIV som själv länge var verksam i Peru går här i sin latinamerikanska föregångares fotspår.
De epokgörande latinamerikanska biskopskonferensernas möten i Medellín, Puebla, Santo Domingo och Aparecida betecknar Leo XIV som viktiga milstolpar för hela kyrkan och skriver: ”Jag själv, som under många år var verksam som missionär i Peru, har denna väg för urskiljning i kyrkan – som påven Franciskus klokt visste att förbinda med andra kyrkor särskilt på södra halvklotet – mycket att tacka för.”
Pikar i riktning mot USA
I de följande avsnitten betonar Leo XIV sin kontinuitet med den i världskyrkan länge omstridda latinamerikanska vägen samt med sin föregångare Franciskus. Han citerar ur slutdokumentet från biskopsmötet i Medellín år 1968 och tar i sin framställning även med en av den tidigare påvens mest typiska uttryck: det är nödvändigt, menar Leo, att fördöma ”diktaturen i en ekonomi som dödar”.
Och med illa dolda pikar mot teologiska strömningar sitt hemland USA argumenterar påven Leo XIV: även om det inte saknas teorier som försöker rättfärdiga den aktuella situationen, och förklarar att det ekonomiska förnuftet kräver av oss att vi inväntar att osynliga marknadskrafter löser alla problem, måste varje människas värde respekteras i dag och inte först i morgon. ”Eländet hos så många människor vilka värde förnekas måste vara en ständig uppmaning till vårt samvete.”
Även kristna låter sig ofta smittas av världsliga ideologier eller politiska och ekonomiska riktningar som leder till orättfärdiga generaliseringar och ologiska slutsatser, skriver Leo XIV vidare. Han varnar: ”Faktumet att tillämpad nästankärlek föraktas eller förhånas, som om det handlade om en fixering på några få och inte om kärnan i det kyrkliga uppdraget, övertygar mig om att vi alltid måste läsa evangeliet på nytt, för att inte löpa faran att ett världsligt sinne träder i dess ställe.”
Kathpress 2025-10-09
Detta är en nyhetstext.
Här kan man läsa mera om det nya dokumentet via Kathpress här