Få frågor är omgivna av så starka tabun i Sverige som abortfrågan. Man får prata om nästan vad som helst i det offentliga rummet i Sverige, hur banalt, kontroversiellt eller tarvligt det än må vara. Men om någon råkar nämna abortfrågan blir det tyst i klassen. Det hör till god ton att inte antyda att frågan innehåller en allvarlig etisk problematik. Att gå så lång som att säga att det gäller mänskligt liv och att det är en fråga om liv och död är att göra sig skyldig till hädelse. Inflytelserika ansvariga utgivare, opinionsbildare och organisationer gör vad de kan för att detta tabu ska bli bestående.
Någon enstaka gång bryts dock tystnaden, som häromveckan när frågan om sena aborter kom upp på bordet. Hur ska man handskas med aborterade foster i 22:a havandeskapsveckan som ger livstecken ifrån sig? Frågan blev så pass brännande att Svenska Dagbladets ledarsida tog mod till sig och försiktigt antydde att det kanske behövs en diskussion om huruvida den övre abortgränsen bör ses över. För säkerhets skull satte man rubriken ”Kan vi prata om abort?” över sin ledartext, för att inte alltför mycket uppröra tabu-förespråkarna.
Författaren Marcus Birro har hakat på den nymornade debatten och skrivit en artikel om abortfrågan. Artikeln var antagen för publicering av redaktören på DN Debatt, men ansvarig utgivare för Dagens Nyheter, Gunilla Herlitz, ryckte ut i sista momangen och förbjöd publiceringen. Hon misslyckades dock med att helt och hållet stoppa artikeln, eftersom Svenska Dagbladet valde att publicera Birros text – åtminstone i sin nätupplaga.
Birro skriver i sin artikel att han i grunden försvarar svensk aborträtt. Men han riktar samtidigt strålkastarljuset på en central fråga: ”Varför är det ingen som ifrågasätter det rimliga i att abortera fullt friska foster som sedan ligger och dör medan sjukvården, som en gång i tiden svor en ed att rädda och främja liv, ser på med armarna i kors?” Sådana saker får man inte skriva i liberala Dagens Nyheter.
När det gäller abortfrågan är Sverige unikt. I maj röstade riksdagen för att Europarådet bör upphäva en resolution som ger vårdpersonal rätt att följa sitt samvete i abortfrågan. Även den läkare som anser att det är fel att abortera 22 veckor gamla foster ska tvingas utföra sådana aborter. Det säger en hel del om hur riksdagsledamöterna ser på frågor om samvetsfrihet och människovärde.
Det finns en omedelbar koppling mellan abortfrågan och frågan om vad ett människoliv är värt. I Sverige har vi valt att tabubelägga den etiska aspekten och reducerat abortfrågan till en rent medicinsk angelägenhet. Men tabun håller inte hur länge som helst. Och tids nog kommer också detta tabu att falla. Provokativa författare och fria intellektuella kommer att bryta det offentliga rummets tystnad och börja säga som det är: abort är ett avsiktligt utsläckande av ett oskyldigt mänskligt liv. Den naturliga följdfrågan lyder: Är det etiskt försvarbart att handla så?
Ulf Jonsson
Läs mer: SvD
Se mer på tidningen Dagens hemsida.
Se också här Manifestet för samvetsfrihet.