”Döm inte Jaruzelski” säger polska ärkebiskopar

General Wojciech Jaruzelski, som krossade Solidaritetsrörelsen 1981 och blev det kommunistiska Polens siste ledare, avled den 25 maj, och hans död kommenteras i den katolska nyhetsbyrån KAI av två av de polska ärkebiskoparna.

Wojciech Polak, ärkebiskop av Gdansk sade att ”ingen bör döma en annan människas liv. Möjligheten till ett evigt liv kan visa sig i livets sista ögonblick också för dem som tidigare har förkastat det. Såren som han vållade kommer att bestå, men vi skall minnas att den ende som kan ge försoning och helande är Gud.”

Ärkebiskop Jozef Michalik av Przemysl, som var ordförande i den polska katolska biskopskonferensen intill mars i år, sade att han regelbundet hade bett för Jaruzelski och skulle fortsätta med det ”oberoende av vad hans själstillstånd var när han dog och vad han var under livet.” ”Det är ytterst svårt att värdera denne man”, sade han. ”När någon går över evighetens tröskel bör vi komma ihåg att det endast är Gud som vet hur det står till i hans samvete. En yttre handling som skett omedvetet och med svåra följder kan ses på ett annat sätt av Gud.”

Jaruzelski föddes i en hängivet katolsk familj 1923 och gick i en katolsk skola i en förstad till Warszawa. Vid den sovjetiska ockupationen 1941 deporterades han med sin familj till Sibirien för tvångsarbete. Sedan han anslutit sig till det kommunistiska partiet gjorde han en snabb militär karriär. Vid 33 års ålder var han den polska arméns yngste general och blev vid 42 års ålder generalstabschef. 1970 var han försvarsminister när polska trupper massakrerade demonstranter i Polens östersjöhamnar.

1981, när Polen var förlamat av Solidaritets strejker, utsågs han till premiärminister och det kommunistiska partiets ledare, och han beordrade att tusentals arbetare skulle arresteras efter att han hade infört krigslagar bara några veckor före jul. 1989 öppnade han för samtal med den solidaritetsledda oppositionen, och året därefter drog han sig tillbaka från politiken. 2006 åtalades han för att ha begått ett ”kommunistiskt brott” men blev aldrig dömd på grund av sin svaga hälsa.

I en intervju 1991 lovordade han den katolska kyrkan för dess ”ädla och sköna ideal”. Han uttryckte sin uppskattning av Johannes Paulus II för dennes ”patriotism och moraliska resning” och sade att marxismen och kristendomen hade ”mycket gemensamt” i sitt sociala och moraliska synsätt. Han deltog aldrig i någon gudstjänst och stannade utanför kyrkan också vid sin mors begravning, men han mottog Sakramentet före sin död.

Catholic Herald 2014-05-27