Dominikanernas ordensgeneral: Väst har missförstått bakgrunden till IS

bruno_cadore-smDe världsvida åtgärder, som vidtagits mot IS, skall i första hand skydda dem, som är undertryckta av terrormilisen och dessutom skall den försöka förstå den ”förblindelse” som dessa terrorhandlingar har lett till. Det sade Bruno Cadore, ledare för Dominikanorden, i en intervju med Kathpress. ”Under de senaste åren har några länder varit angelägna om att skydda endast sina egna intressen – utan att lägga märke till att man därigenom möjliggjorde en radikalisering av denna typ”, förklarade Cadore. Ett tredje nödvändigt steg är att stoppa vapenhandeln i konfliktområdet liksom att blockera alla oljeleveranser därifrån.

Bruno Cadore framhåller även att på lång sikt är det nödvändigt att bättre lära känna andra kulturer för att säkra freden mellan kristendomen och islam. Redan vid grundandet av Dominikanorden uppmanades de unga bröderna att lära sig arabiska och även idag tillbringar många medlemmar i orden hela sitt ordensliv med studier i muslimsk kultur.

Vänskapliga relationer till islam har utvecklats på många verksamhetsplatser, bland annat i Egypten och Pakistan. ”Vi har några bröder i Afrika, vars mödrar och mormödrar var muslimer”, säger Cadore. Sådana vänskaper är viktiga, eftersom det lyckas dem att ”beröra något i världen”. Världen är mer öppen för sådant än vad man i Europa för närvarande har uppfattat. Denna kontakt gäller också i umgänget med flyktingar, där ordern redan har engagerat sig på några platser, men där kan man hoppas på färre diskussioner och mer handling, anser Cadore.

Att fråga efter det enda ägandet av sanning

”Predikarbrödernas orden” (förkortat OP) stadfästes av påven år 1216 och om man blickar tillbaka på dess snart 800-åriga historia, får man inte bortse från dess ”mörka” kapitel, betonar Cadore, och till dessa räknar han medverkan i inkvisitionen. Kyrkan var vid den tiden övertygad om att tron på en annan Gud var en fara för förlossningen – och man satte då in den nygrundade ordern som en aktör.

För att idag kunna bedöma inkvisitionen måste man ta hänsyn till den historiska kontexten och samtidigt fråga sig, hur människorna då kunde vara så säkra på, att de var de enda ägarna till den absoluta sanningen. ”När vi i dag prisar Gud, måste vi veta att vi inte äger en sådan sanning”, förklarar Cadore.

Början på Dominikanorden hänger nära samman med Fjärde Laterankonciliet år 1215, som ville stärka förkunnelsen, eftersom tron vid ett flertal tillfällen blivit angripen. Den helige Dominikus av Caleruega (1170–1221) grundade därför gemenskapen – för att ”i trovärdig evangelisk fattigdom förkunna den kristna tron mot tidens irrläror”, som det står i uppdraget.

Gud mitt i människan

Förkunnelse och predikan – framför allt ”predika så som Jesus predikade” – det är än idag det viktiga hos dominikanerna, berättar Cadore. Till detta hör att komma i kontakt med människorna, lyssna till dem, tala med dem. Mitt i människornas röster kan man höra Guds röst, som också vill delta i samtalet. ”Detta slags förkunnelse är idag mycket viktig.”

Som en central angelägenhet betecknar Cadore öppenheten gentemot människor, som inte står nära kyrkan. Kyrkan måste bemöda sig särskilt om dem ”som ännu inte har hört ett ord evangelium eller som inte vet att Jesus kan vara deras vän” och gå ut till dem och söka kontakt. Dessutom gäller det dem, som vänt sig bort från kristendomen och visa dem ”att de är saknade”.

Förkunnelsen av evangelium är den centrala uppgiften för ordern i dess framtid, en framtid som Cadore ser ljust på: medlemstalen – för närvarande 6 000 bröder, 3 000 nunnor, 24 000 apostoliska systrar liksom 125 000 lekmän i orden – är stabila.

Kathpress 2015-11-30