Österrikaren Anton Zeilinger, som nyligen utsågs till Nobelpristagare i fysik, är ett tydligt exempel på att det inte råder någon motsättning mellan tro och vetenskap. Detta uppmärksammade kardinal Christoph Schönborn i sin fredagskolumn i dagstidningen Heute. Zeilinger har ˮaldrig gjort någon hemlighet av att han anser det vara förnuftigt att tro på Gud”, påminde Schönborn, som är ärkebiskop av Wien, om. Den 77 år gamla kvantfysikern, om vilken det på tisdagen tillkännagavs att han är en av årets Nobelpristagare, får ständigt frågan om han månne under sin forskning ”har stött på Gud, världens skapare”. På detta har fysikern lugnt svarat: ”den gode Guden kan man inte upptäcka. Det handlar om tro, inte om vetande.”
Schönborn uttryckte ˮstörsta respekt för denna stora vetenskapsmanˮ, och han har ofta deltagit i spännande diskussioner med kvantfysikern. ”Jag beundrar hans forskning om materiens minsta beståndsdelar. Hela vår värld är uppbyggd av dessa”, säger Schönborn. Många menade att allt har uppstått och påverkats av tillfälligheter.” Anton Zeilinger påminner om att naturlagarna inte låter sig förklaras. Att Gud står bakom dem, vill han inte uteslutaˮ, fortsätter Schönborn.
Genom åren har Zeilinger ofta uttalat sig för en samexistens mellan vetenskap och religion. Konflikter uppstår inte förrän någon av de båda disciplinerna överskrider sitt kompetensområde, menar han. Om det under tidig medeltid var kyrkan som intog delvis ohållbara positioner, så kommer sådana överträdelser idag från naturvetenskapens sida. Dess representanter tror delvis att de kan vederlägga en religiös världsåskådning eller skratta åt den – något som är ”dåraktigt”, eftersom ”Gud inte går att begripa helt och fullt”. I detta sammanhang citerade Zeilinger en gång en annan Nobelpristagare i fysik – Werner Heisenberg (1901–1976): ”Den första klunken ur naturvetenskapens bägare gör en till ateist, men i botten av bägaren väntar Gud.”
Kathpress 2022-10-07
Detta är en nyhetstext.