Han är en mästare när det kommer till påbud. Det finns nästan ingen påve som har skrivit lika många motu proprio som han (ett påbud som tillkommit på påvens egna initiativ). På hemsidan vatican.va finns en lista över 49 sådana dokument, vilket kan jämföras med Johannes Paulus som under sina tjugosex och ett halvt år publicerade trettioen och Benedictus XVI tretton. Paulus VI utgör ett undantag, men han var också tvungen att omsätta hela det Andra vatikankonciliets beslut i praktiken.
Det sägs att konklaven som samlades i mars 2013 valde ärkebiskopen av Buenos Aires eftersom kardinalerna ansåg att det var nödvändigt att reformera kurian. Knappt hade den nye påven tillträtt (den 13 mars 2013) sitt ämbete förrän han sammankallade ett internationellt kardinalsmöte, vars syfte var att hjälpa honom med arbetet att genomföra en sådan reform. Sedan dess väntar den katolska världen på en ny författning för kurian i form av en apostolisk konstitution.
Trogen sitt motto andare sempere avanti (framåt hela tiden) har Franciskus tagit ett reformsteg efter det andra, inte i en rak linje, utan mer som i en tango: vaggande rörelser framåt och bakåt, parat med snabba glidningar. Men till skillnad från den argentinska nationaldansen, där mannen och ibland turas om att föra, är det bara Franciskus som för när det kommer till reformen av kurian. I enlighet med mottot för ledare inom sin orden: ledaren lyssnar på många – och fattar sedan själv besluten, ofta utan kurians inblandning. Detta sker emellanåt mycket överraskande, ibland efter lång överläggning. Även i syfte att hålla så många möjligheter som möjligt öppna.
Ett litet steg i taget försöker Franciskus finna nya utvecklingsområden: större kompetens och ansvar för lokala biskopar, ett formellt erkännande för och en uppvärdering av de tjänster som utförs inom ramarna för liturgi och katekesundervisningen och som på många håll allt mer har tagits över av kvinnor. Hårdare straff och tydligare riktlinjer för hur man hanterar olika former av missförhållanden. Fler kvinnor och manligt lekfolk på ledande poster inom Vatikanen. Därför har Franciskus inrättat två parallella poster och har tillsatt en man och en kvinna: inom synodsekretariatet, inom latinamerikakommissionen och i ledningen för Vatikanens utvecklingsmyndighet.
Framför allt inom den tyskspråkiga världen förväntar sig många bland annat långtgående reformer. Trots att kardinal Walter Kaspter nyligen försökte förklara för sina landsmän: Franciskus är inte liberal, han är radikal. Att vara radikal innebär för Franciskus inte att hävdvunna traditioner ska kastas överbord. Det är ju när allt kommer omkring hans jobb att som påve hålla ihop kyrkan, vilket inte alltid är så enkelt i en värld där varje reformförslag, varje sätt att hantera en viss fråga på, har spridit sig runt hela jorden inom tjugofyra timmar. Och framkallar protester och bifall.
Franciskus största och mest ambitiösa reformprojekt är den världsomspännande synodala processen, vars syfte för honom är att ge den katolska kyrkan en ny livsstil och ett nytt bemötande. Ett exempel på hur detta kan se ut gav han nyligen prov på när han deltog i ett två timmar långt synodalt onlinemöte med studenter från Nord- och Sydamerika, vilket hade anordnats av Loyola-universitetet i Chicago. Det handlade mycket om migration. Vissa av ungdomarna var själva invandrare. Världssynoden är en central angelägenhet och av den anledningen kommer Franciskus att fortsätta som påve minst fram till slutet av 2023.
Men vad står då egentligen på den argentinske påvens att göra-lista under hans tionde år? Mellan påsk och mitten av maj kommer kanske slutligen konstitutionen som ska reformera kurian. Det finns även resplaner. I början av april kommer Franciskus att besöka Malta, en resa som har skjutits upp sedan maj 2020. I juli åker han till Kongo och till Sydsudan och om det någonsin blir möjligt vill han även besöka Libanon. Allt detta under förutsättning att hans knä inte blir sämre, vilket har tvingat honom att ställa in vissa åtaganden.
Senast under hösten borde Franciskus få dela ut de nya kardinalernas biretter, en traditionell fyrkantig huvudbonad, och därigenom framhäva de längre perspektiv som har präglat hans pontifikat. Detsamma gäller för kurians nya ledare som rimligtvis kommer att utses inom kort. Och i än högre grad när de enskilda myndigheterna som ansvarar för bildning och kultur respektive mission och nyevangelisering slås samman.
Kathpress 2022-03-06
Detta är en nyhetstext.