Påven Franciskus togs emot av storayatollan Ali al-Sistani i ett historiskt möte. Mötet är betydelsefullt som ett brobygge mellan den katolska kyrkan och shiiterna, som är den näst största strömningen inom islam. Den 90-årige al-Sistani, som sällan uppträder offentligt, hälsade under lördagen påven välkommen i sitt anspråkslösa residens i den heliga staden Najaf. Att den högt ansedde andlige ledaren gick med på publiceringen av bildmaterial efter deras privata överläggning, understryker vilken vikt han tillmäter besöket.
Påven bekräftade i anslutning vid ett interreligiöst möte i Ur sitt budskap om dialog och alla människors syskonskap. Landet, som uppstod som en nationalstat för nästan 100 år sedan utan hänsyn till etniska och religiösa gränser, hotas fortfarande att splittras efter de gamla skiljelinjerna.
Franciskus och al-Sistani befinner sig på samma plan, när det gäller religionens roll i samhället. Storayatollan avvisar den iranska modellen, där mullorna styr. Han förespråkar en sekulär och pluralistisk stat. Under hotet från Islamiska staten uppmanade han till skydd av den kristna minoriteten. Västliga diplomater menar att al-Sistani är den enda verkliga moraliska auktoriteten i landet. Hans inflytande når också in i Iran, genom att han via biståndsorganisationer stödjer 49 000 teologistuderande och därmed utbildar den framtida styrande eliten.
Utan al-Sistani närvarande, men i hans anda, talade Franciskus i Ur, en plats av central betydelse för den irakiska identiteten, för religionernas medverkan i utformningen av samhället. I den antika sumeriska staden Ur, som enligt Bibeln är Abrahams hemtrakt, ledde Franciskus ett interreligiöst möte. Judar, kristna och muslimer räknar Abraham som en gemensam stamfader. Framför Urs ruiner och det 4 000 år gamla trappstegstemplet i öknen i södra Irak vädjade han till företrädare för alla trosgemenskaper att motsätta sig alla former av hat.
Grunden för detta finner påven i alla människors gemensamma barnaskap hos Gud. Han betraktar religionerna som vägröjare för denna förståelse: ”Vi tjänar Gud, för att komma ut ur jagets slaveri”, sade han. ”Utanför vår fader Abrahams hus bekräftar vi: Gud är barmhärtig, och den värsta kränkningen och hädelsen är att vanhelga hans namn genom att hata sin broder eller syster.” Fientlighet, extremism och våld är ett ”förräderi av religionen”, förklarade Franciskus. ”Vi troende från inte tiga, när terrorismen missbrukar religionen.”
Bibeln berättar hur Gud bad Abraham att räkna stjärnorna – så talrik skulle hans avkomma bli. Franciskus tog upp denna bild av löftet: ”Det ankommer på oss att ha modet att höja blicken och betrakta stjärnorna, stjärnan som vår fader Abraham fick se, löftets stjärna.”
I den av konflikter förödda regionen påminde påven om att det inte kommer att bli någon fred ”utan folk som räcker de andra folken en hand”. Utan att nämna kampen mellan Iran och arabiska stater om herraväldet i Mellanöstern som exempel, varnade han för att allianser mot varandra endast ökar splittringen. ”Freden kräver varken segrare eller besegrade utan bröder och systrar, som trots missförstånd och historiens sår vandrar på vägen från konflikt till enhet.”
Såren i Irak är alltjämt djupa, efter än 40 år av krig och ansträngningar för återuppbyggnad. Många sår är fortfarande öppna, som de efter förföljelserna av jezidier och kristna under Islamiska staten i norra Irak. Dit reser Franciskus på söndag.
Kathpress 2021-03-06
Detta är en nyhetstext.