Enträget uppmanade påven Leo XIV stats- och regeringschefer till att få slut på kriget i Mellanöstern och över hela världen. ”Stopp! Det är dags för fred!” uppmanade han dem på lördagskvällen den 11 april i Peterskyrkan ”Sätt er vid bordet för dialog och medling, inte vid det bord där man planerar för upprustning och beslutar om dödliga åtgärder!”
Fredsvigilian som påven hade inbjudit till på påskdagen samlade över 8 000 troende i Peterskyrkan, och flera väntade utomhus på Petersplatsen. Inom ramen för rosenkransbön med meditationer ur kyrkofädernas tradition tänder representanter för olika världsdelar ljus som tecken på hopp. I centrum stod en staty av ”Regina Pacis”, fredens drottning.
Rubbad jämvikt
Leo XIV gav i sitt anförande en alarmerande bild av världsläget. Jämvikten i den mänskliga familjen är ”allvarligt rubbad”, sade han. Överallt hör man hot, med ropen på dialog och möte tystas. Till och med Guds namn missbrukas och åberopas ”för anföranden om död”. Redan tidigare hade påven betonat att Gud inte välsignar några konflikter och att troende inte kan stå på deras sida om ”kastar bomber”.
Påven talade särskilt om barnens lidande i krigsområdena. ”När man läser deras brev förstår man, med tanke på hur oskyldiga de är, hela fasan och omänskligheten”, sade han och vädjade: ”Låt oss lyssna till barnens röster!”
Med hårda ord vände sig påven mot strävan efter makt och mot självförhärligande. ”Den som gör sin makt till avgud tjänar döden”, varnade han. ”Sluta med självförgudligande och med att göra pengar till avgud! Sluta med maktdemonstrationer! Sluta med krig!” Äkta styrka visar sig däremot i att man tjänar livet.
Bön som ”ett effektivt svar”
Vidare lyfte Leo XIV fram kraften i bönen. Redan ”en gnista” eller ”en smula tro” räcker för att gemensamt ”gå dessa dramatiska ögonblick i historien till mötes” gemensamt med alla människor. Bönen är då ingen reträtt utan ”det osjälviska omfattande och effektiva svaret på döden”. Den förbinder människans begränsade möjligheter med Guds oändliga möjligheter.
Som redan sina företrädare påminde Leo XIV om de politiska beslutsfattarnas ansvar och citerade Johannes Paulus II med dennes uppmaning ”Aldrig mera krig!”. Vidare betonade han att även civilsamhället är utmanat. Det gäller att förena den ”moraliska och andliga kraften i miljoner, ja, miljarder män och kvinnor” som tror på fred, som helar sår och som protesterar mot krigets följder.
Fredsmosaik
Bönen förpliktar även till att man förändrar sitt eget tankesätt och handlande, sade påven vidare. Varje människa har ”sin plats i fredensmosaik”. Det behövs en möteskultur för att övervinna polemik och resignation.
Avslutningsvis uppmanade Leo XIV till att åter tro på kraften i kärlek, måttfullhet och ansvarsfull politik, samt att engagera sig personligen. Kyrkan uppfattar sig som ”folk i tjänst för försoning och fred”. Påvens enträgna slutappell löd: ”Må det bli ett slut på krigets vansinne!”
Under den drygt timslånga gudstjänsten i Peterskyrkan bad man rosenkransen. Därefter höll påven sitt anförande. Hans initiativ för fredsbönen parallellt med förhandlingarna för ett slut på Irankriget hade över hela världen otaliga kyrkor och organisationer anslutit sig.
Kathpress 2026-04-12
Detta är en nyhetstext.
Här finns på Vatikanens webbplats finns agendan för fredsbönen i Peterskyrkan