Människors känsla av att inte längre bli hörda är enligt den tyske sociologen Hartmut Rosa en rot till besvikelse över politiken och flykt från kyrkan.
Enligt den tyske sociologen Hartmut Rosa befinner sig kyrkan och demokratin i en liknande kris. ”Deras praktiker upplevs som alienerade. Människor har intrycket att de inte längre tilltalas och berörs av dem, att deras röst inte längre hörs och att de inte kan hjälpa till att forma dem” uttryckte Rosa, enligt den katolska nyhetsbyrån (KNA) på onsdagskvällen den 10 april i Dresden vid den årliga mottagningen för det katolska centret Sachsen.
Samtidigt skisserade Rosa ett grundläggande samhällsproblem: ”Alla vill ha en röst, men alla vill inte ha öron – men de behövs för dialogen, för samspelet där jag låter mig beröras och förvandlas av den andre.” Ytterst är detta en religiös idé, idén om det ”lyssnande hjärtat” som en grundläggande attityd för att motverka besvikelse över politiken: ”Jag är övertygad om att en demokrati behöver institutioner där man kan uppleva att bli berörd och förvandlad.” Sådana erfarenheter kan också ge upphov till något nytt i diskussioner, och människor kan komma i samtal med varandra på ett nytt sätt.
”En antagonistisk förståelse av politik är för närvarande utbredd i samhället: politik som en stridsarena” förklarade sociologiprofessor Rosa, som undervisar i Jena, och han beskrev det som en problematisk ”aggressionspunkt”. Enligt honom är politik snarare en gemensam gestaltning av den gemenskap, ordning och de strukturer som människor lever och verkar i. ”Det finns ett löfte i idén om demokrati – att jag kan ha en röst och att vi kan forma ordningen tillsammans.” Även här finns det en parallell till religionen.
Dresdens biskop Heinrich Timmerevers uppmanade också till en förnyad ansträngning för att hålla ihop i kyrka och samhälle: ”Jag är fast övertygad om att det alltid finns mer som förenar oss människor än som skiljer oss åt.”
Kathpress 2024-04-11
Detta är en nyhetstext.
Två av Hartmut Rosas böcker finns översatta till svenska av Joachim Retzlaff: Acceleration, modernitet och identitet (Daidalos, sv. 2013) och Det vi inte kan råda över. Om vårt förhållande till världen (Daidalos sv. 2020).