Under 1900-talet har kyrkan klart tagit ställning i fråga om preventivmedel, abort och dödshjälp. Nu tillkommer frågor som surrogatmoderskap och könsbyte. I sin Förklaring Dignitas infinita om den mänskliga värdigheten har Vatikanens Dikasterium för trosläran även omformulerat väsentliga delar av kyrkans morallära med hänsyn till 2000-talets nya utmaningar. Utgångspunkt är därvid människans värdighet. Kathpress har tagit fram de viktigaste avsnitten ur det 25 sidor långa dokumentet i officiell tysk översättning som här har översatts till svenska. Vid denna översättning har även officiella översättningar till andra språk beaktats.
Via länken här finner man Dignitas infinita på olika språk.
1. Varje människa besitter en oändlig värdighet, oupplösligt baserad på hennes blotta existens, en värdighet som består under alla omständigheter, tillstånd eller situationer som människan någonsin kan hamna i. Denna princip som även erkänns av blotta förnuftet understryker människans höga rang och försvaret av mänskliga rättigheter. I uppenbarelsens ljus upprepar och bekräftar kyrkan den ontologiska värdigheten hos människan, skapad till Guds avbild och likhet och återlöst genom Jesus Kristus. […]
7. […] Historien visar hur individer – när de brukar sin frihet i strid med kärlekens lag, uppenbarad av evangelium – kan begå oerhörda handlingar av ondska mot andra. De som handlar så tycks ha förlorat varje uns av mänsklighet och värdighet. Det är här som [en] distinktion kan hjälpa oss att skilja mellan moralisk värdighet som de facto kan ”gå förlorad” och den ontologiska värdigheten som aldrig kan upphävas. Och just för den sakens skull måste vi anstränga oss till det yttersta för att alla som har begått onda gärningar må ångra sig och omvända sig.
9. […] Vi skapar inte vår natur utan vi har den som en gåva, och vi kan underhålla, utveckla och berika våra förmågor. Genom att utöva friheten att odla vår naturs rikedomar växer vi över tid. Men även om en person på grund av olika begränsningar och förhållanden är oförmögen att utnyttja dessa förmågor förblir denna person ändå en ”individuell substans” med fullständig och oförytterlig värdighet. Detta gäller till exempel ett ofött barn, en medvetslös person eller en döende åldring.
13. Efter hand som den kristna tanken tog form […] inspirerade och ledsagade den även de framsteg som den mänskliga reflektionen gjorde över begreppet värdighet. […]
14. I dag används ”värdighet” huvudsakligen för att betona det unika hos människan, oförliknelig i förhållande till andra levande varelser i universum. Utifrån detta perspektiv skall man också förstå hur begreppet värdighet används i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna: ”det inneboende värdet [eng. dignity] hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter”. Endast denna oförytterliga innebörd av mänsklig värdighet möjliggör tal om mänskliga rättigheter.
23. […] För att motstå försök att ändra eller omintetgöra den djupare meningen av denna Förklaring är det på sin plats att erinra om några väsentliga principer som alltid måste beaktas. […]
24. För det första, samtidigt som det har funnits en ökande medvetenhet om mänsklig värdighet, så förvrängs begreppets innebörd av många missuppfattningar. En del människor föreslår att det är bättre att använda uttrycket ”personlig värdighet” (och ”personens” rättigheter) i stället för ”mänsklig värdighet” (och ”människans” rättigheter”) eftersom de uppfattar som en ”person” någon som har förmågan att resonera”. […] Enligt detta resonemang skulle det ofödda barnet inte ha personlig värdighet, ej heller den äldre person som är beroende av andra, ej heller en individ med mentala funktionshinder. Kyrkan däremot hävdar att varje människas värdighet består ”under alla förhållanden”, just för att den är inneboende i människan. Erkännandet av denna värdighet kan inte vara betingat av en bedömning av individens förmåga att förstå och handla förnuftigt.
25. För det andra, begreppet mänsklig värdighet missbrukas emellanåt även för att rättfärdiga ett godtyckligt utökande av nya rättigheter, av vilka många dels går emot dem som ursprungligen definierades, dels ofta står i motsättning till den grundläggande rätten till liv. Det är som om man måste garanteras möjligheten att uttrycka och förverkliga alla individuella preferenser eller subjektiva önskemål. Detta synsätt identifierar värdighet med en isolerad och individualistisk frihet som gör anspråk på att föra fram speciella subjektiva önskningar och böjelser som ”rättigheter” för samhället att garantera och bekosta. […]
28. ”[…] Med andra ord, att erkänna att mänskligt liv inte kan förstås eller upprätthållas utan andra levande varelser.” I detta perspektiv ”är det inte likgiltigt för oss att så många arter försvinner och att klimatkrisen hotar livet för många andra varelser”. Det hör sannerligen till människans värdighet att vårda miljön, med särskild hänsyn till humanekologi som bevarar hennes själva existens.
32. Samtidigt är det uppenbart att mänsklighetens historia uppvisar framsteg i förståelsen av mänsklig värdighet och frihet, men inte utan skuggor och en risk för återfall. Om framsteg vittnar även de ökande strävandena att utplåna rasism, slaveri och marginalisering av kvinnor, barn, sjuka och funktionshindrade. Detta under kristet inflytande som ännu är levande i samhällen där sekulariseringen ökar. Men man har ännu inte nått målet på denna mödosamma väg.
34. När vi tar upp några av samtidens allvarliga övergrepp mot mänsklig värdighet, kan vi gå tillbaka till Andra Vatikankonciliets undervisning, som understryker att ”alla försyndelser mot livet självt som mord, folkmord, abort, eutanasi och frivilligt självmord” strider mot mänsklig värdighet. Vidare framhöll konciliet även att ”varje kränkning av mänsklig värdighet, som stympning, fysisk och psykisk tortyr, otillbörliga psykologiska påtryckningar” också inkräktar på vår värdighet. Slutligen fördöms ”alla försyndelser mot mänsklig värdighet som omänskliga boendeförhållanden, godtycklig fängslande deportation, slaveri, prostitution, kvinnohandel och handel med barn, liksom även förnedrande arbetsvillkor där människor behandlas bara som verktyg för profit snarare än fria och ansvarsfulla personer”. Här skall även dödsstraff nämnas. […]
35. Utan anspråk på fullständighet fäster de följande avsnitten uppmärksamheten vid några allvarliga och särskilt aktuella kränkningar av mänsklig värdighet.
Fattigdomens drama
36. Ett av de fenomen som i hög grad bidrar till att förneka så många människors värdighet är det extrema armod som hänger ihop med den orättvisa fördelningen av rikedomar. […]
37. […] För dem som föds i ett land eller i en familj med ringa utvecklingsmöjligheter gäller det att erkänna att detta strider mot deras värdighet, som är densamma för dem som föds i en rik familj eller i ett rikt land. Alla är vi ansvariga, om än i olika hög grad, för denna uppenbara orättfärdighet.
Krig
38. En annan tragedi som förnekar människovärdet är förekomsten av krig, både i det förgångna och idag. ”Samtidigt som vi bekräftar den oförytterliga rätten till självförsvar och ansvaret att skydda dem vars liv hotas, måste vi medge att krig alltid är ett ’nederlag för mänskligheten’. Inget krig är värt tårarna hos en moder som har sett sitt barn lemlästad eller död; inget krig är värt förlusten av ett enda mänskligt liv, en helig varelse som har skapats till Skaparens avbild och likhet […]”
Migranternas lidanden
40. Migranter är bland de första offren för åtskilliga former av fattigdom. Inte bara förnekas de sin värdighet i sina hemländer, utan deras liv sätts även på spel eftersom de inte längre har möjlighet att bilda familj, arbeta eller livnära sig. […]
Människohandel
41. Även människohandel måste räknas till de allvarligaste kränkningarna av mänsklig värdighet. Även om det inte är något nytt fenomen, har det antagit tragiska dimensioner inför våra ögon. […]
Sexuellt utnyttjande
43. Den djupa värdighet inneboende i människors helhet av ande och kropp tillåter oss också att förstå varför allt sexuellt utnyttjande lämnar djupa ärr i hjärtat på dem som drabbas av detta. De som utsätts för sexuellt utnyttjande upplever sannerligen verkliga sår i sin mänskliga värdighet. Det är ”lidanden som kan vara livet ut och som inte kan botas av någon ånger. Detta fenomen är mycket spritt i samhället. Det påverkar även kyrkan och utgör ett allvarligt hinder för hennes uppdrag”. Detta är orsaken till kyrkans oupphörliga strävanden att sätt stopp för alla slag av utnyttjanden, och att börja inne kyrkan.
Våld mot kvinnor
44. Våld mot kvinnor är en världsvid skandal som får mer och mer uppmärksamhet. Kvinnors lika värdighet må visserligen erkännas i ord, men det råder fortfarande i vissa länder mycket allvarlig ojämlikhet mellan kvinnor och män. Även i de mest utvecklade och demokratiska länder vittnar den konkreta samhälleliga verkligheten om att kvinnor ofta inte tillerkänns samma värdighet som män. […]
45. Angående våld mot kvinnor kan förekomsten av mord på kvinnor inte nog fördömas. […]
47. […] Utifrån det mänskliga livets okränkbara värdighet har kyrkans läroämbete alltid uttalat sig mot abort. […] Men idag har i många människors samvete uppfattningen om allvaret i detta successivt fördunklats. Acceptansen för abort i det allmänna medvetandet, i agerande och i själva lagstiftningen är talande bevis på en extremt farlig kris för det moraliska medvetandet, som blir mer och mer oförmöget att skilja mellan gott och ont, även när den grundläggande rätten till liv står på spel. Utifrån en så allvarlig situation behöver vi alltmera ha modet att se sanningen i vitögat och våga kalla saker vid deras rätta namn, utan att ge efter för bekväma kompromisser eller frestelser till självbedrägeri.
Surrogatmoderskap
48. Kyrkan vänder sig även mot förekomsten av surrogatmoderskap, varigenom det oerhört värdefulla barnet reduceras till ett objekt. […]
49. Framför allt kränkts barnets värdighet genom surrogatmoderskap. Varje barn äger i sanning en okränkbar värdighet under alla faser av hans eller hennes liv: från konceptionsögonblicket, vid födelsen, under uppväxten som pojke eller flicka och vid inträdet i vuxenlivet. […] Dessutom innefattar bekräftelsen av människans värdighet att erkänna varje dimension av värdigheten i den äktenskapliga föreningen och mänsklig fortplantning. Om man beaktar detta kan den legitima önskan att få ett barn inte förvandlas till ”rätten till ett barn”, en inställning som underlåter att respektera värdigheten hos barnet självt som mottagare av livet som gåva.
50. Surrogatmoderskap kränker även kvinnans värdighet oavsett om hon blir tvingad eller frivilligt beslutar sig för att ställa sig till förfogande. För genom surrogatmoderskapet distanseras kvinnan från det barn som växer inom henne och hon blir enbart ett medel underkastat andras godtyckliga vinst eller önskan. Detta står på alla sätt i motsättning till varje människas grundläggande värdighet och till varje persons rätt att alltid erkännas och betraktas som en individ i sig själv och aldrig som ett redskap för andra.
Eutanasi och assisterat självmord
51. Det finns ett särskilt fall av kränkning av mänsklig värdighet som pågår mera i tysthet men som snabbt blir allt vanligare. Det är unikt på så sätt att det utnyttjar en missförstådd innebörd av mänsklig värdighet till att vända begreppet värdighet mot livet självt. Denna förvirring är särskilt tydlig idag i diskussionen gällande om eutanasi. […] Men som svar på detta må det med emfas upprepas att lidande inte leder till att de sjuka förlorar den värdighet, som till sitt innersta väsen och med okränkbarhet tillhör dem. Istället kan lidandet bli ett tillfälle att stärka banden av ömsesidig tillhörighet och vinna ökat medvetande om hur dyrbar varje person är för hela den mänskliga familjen.
52. […] Det är livet som är en rättighet, inte döden, som för sin del måste välkomnas men inte kan ges. […]
Marginaliseringen av personer med funktionshinder
53. Ett kriterium för att säkerställa att verklig uppmärksamhet ägnas åt varje individ i samhället är den hjälp som ges åt dem med de största behoven. Beklagligtvis är vår tid inte känd för sådan omsorg. Snarare lever vi i mer och mer av en ”slit-och-släng-kultur”. För att motverka denna trend krävs särskild uppmärksamhet och omsorg om dem med fysiska eller mentala begränsningar. […]
Genusteori
55. Framförallt vill kyrkan ”igen bekräfta att varje person, oberoende av sexuell läggning, skall respekteras i sin värdighet och behandlas med aktning, medan ’varje slag av orättvis diskriminering’ nogsamt skall undvikas, i synnerhet varje form av aggression och våld”. Därför måste den kränkning av människovärdet fördömas, som innebär att inte så få människor enbart på grund av sin sexuella läggning fängslas, torteras och till och med berövas livet, vilket förekommer här och var.
56. Samtidigt lyfter kyrkan fram några avgörande diskutabla punkter i genusteorin. […]
57. Angående genusteori, vars vetenskaplighet är föremål för mycken debatt, erinrar kyrkan om att det mänskliga livet i alla sina dimensioner, både fysiska och andliga, är en gåva från Gud. Denna gåva skall tas emot med tacksamhet och användas i det godas tjänst. Bortsett från den grundläggande sanningen att allt liv är en gåva, så är önskan om ett personligt självbestämmande, som genusteorin föreskriver, liktydig med en eftergift till människans uråldriga frestelse att göra sig själv till Gud. På så sätt tävlar man med den kärlekens sanne Gud som uppenbarades för oss i evangeliet.
58. En annan punkt inom genusteorin är syftet att förneka den största tänkbara skillnaden som existerar mellan levande varelser: könsskillnaden. Denna absolut grundläggande skillnad är inte bara den största tänkbara skillnaden utan även den vackraste och mest kraftfulla. I det manlig-kvinnliga paret leder skillnaden till den mest fantastiska ömsesidighet. Så blir det källan till det underverk som aldrig upphör att förvåna oss: nya människor ankomst till världen.
Könsbyte
60. Kroppens värdighet kan inte anses vara mindre än den värdighet som tillkommer personen som sådan. […] Människan är oupplösligt sammansatt av både kropp och själ. I detta tjänar kroppen som den levande kontext vari själen utvecklas och manifesterar sig. […] Vidare har kroppen del i denna värdighet då den är utrustad med personlig betydelse, särskilt vad gäller könet. […] Påven Franciskus framhöll att ”skapelse är av första rang för oss och måste tagas emot som en gåva. Samtidigt är vi kallade att skydda vår mänsklighet, och det betyder först och främst att acceptera den och respektera den så som den skapades”. Därav följer att varje ingrepp som syftar till könsbyte i regel riskerar att hota den värdighet som människan besitter. Men detta utesluter inte möjligheten att en person med anomalier i könsorganen, antingen detta var uppenbart redan vid födelsen eller utvecklades senare, må välja att ta emot medicinsk hjälp för att avhjälpa dessa anomalier. I ett sådant fall skulle medicinsk behandling emellertid inte utgöra ett könsbyte av det slag som annars åsyftas [i detta avsnitt].
Våld i den digitala världen
61. Även om den digitala teknologins framsteg må erbjuda många möjligheter att gynna mänsklig värdighet, ökar också tendensen att skapa en värld i vilken utnyttjande, marginalisering och våld ökar. Det går även så långt att mänsklig värdighet kan skadas. […]
64. I denna anda yrkar kyrkan enträget på att respekten för människans värdighet under alla förhållanden ställs i centrum för insatser för det gemensamma goda och i centrum för varje rättssystem.
65. Varje individ och varje mänsklig gemenskap är ansvarig för konkret och faktiskt förverkligande av mänsklig värdighet. Samtidigt åligger det stater inte bara att försvara mänsklig värdighet utan även att garantera de villkor som är nödvändiga för att varje människa helt och fullt ska kunna utvecklas i värdighet.
Påven Franciskus godkände den 25 mars 2024 denna förklaring i samband med audiensen för den undertecknande prefekten för Dikasteriet för trosläran, som vid detta dikasteriums ordinarie sammanträde 28 februari 2024 antog dokumentet och beslutade om dess offentliggörande.
Red. 2024-04-11
Översättning: Malin Loman