Kardinal Piacenza: bikthemlighet mer än tystnadsplikt

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Vatikanen har på nytt tillbakavisat krav på att lucka upp bikthemligheten. ”Försoningens sakrament, på grund av att det är en form av religionsutövning” får ”inte förväxlas med ett psykologsamtal eller någon sorts rådgivning”, sade kuriekardinal Maurio Piacenza i en intervju med ACI Stampa i fredags. Piacenza, som leder Apostoliska penitentiariet [som behandlar frågor rörande botgöring och liknande i relation till biktens sakrament, övers. anm.], yttrade sig med anledning av den diskussion som just nu pågår i Frankrike. Denna diskussion tog fart efter att Ciase-rapporten, som redogör för övergrepp inom katolska kyrkan, hade publicerats.

Enligt Piacenza måste bikten såsom ”sakrament skyddas i religionsfrihetens namn” och varje intrång ”skall betraktas som orättfärdigt och ett angrepp på samvetsfriheten”. Därför, fortsatte kardinalen, skiljer sig bikthemligheten från den tystnadsplikt som åligger till exempel läkare, apotekare och advokater.

Bikthemligheten är ”ingen förpliktelse som har påtvingats utifrån”, utan ”ett krav, inneboende i själva sakramentet”; som sådant skulle det inte ens kunna upphävas av den biktande själv, enligt Piacenza. ”Den biktande talar inte med biktfadern, utan med Gud. Att försöka tillägna sig det som tillhör Gud vore ett helgerån.” Men, förklarade kardinalen, det innebär inte att en präst inte ”med eftertryck borde uppmana till exempel en minderårig att berätta om ett övergrepp för föräldrar, vårdnadshavare eller polis”.

I tisdags klargjorde Frankrikes inrikesminister Gerald Darmanin att en präst som via bikten får vetskap om sexualbrott mot minderåriga har en skyldighet ”att dra detta inför domstol”. Även landets justitieminister Eric Dupond-Moretti framhöll att varje präst har en ”tvingande förpliktelse” att anmäla sådana brott, även om det är i en bikt som han har fått kännedom om dem. I annat fall vore det tänkbart att prästen anklagas för medhjälp till brott.

Efter liknande diskussioner i Australien mars 2019 publicerade Apostoliska penitentiariet en egen kungörelse. Där betonade man att bikthemlighetens insegel ”har sitt ursprung omedelbart i den lag som har uppenbarats av Gud och har sina rötter i själva sakramentets väsen”. Därför är inga undantag tänkbara, inte ”inom kyrkans område och än mindre inom statlig lagstiftning”.

Apostoliska penitentiariet är en domstol som behandlar frågor om bot och är därmed ansvarig för absolution (formell syndaförlåtelse inom ramarna för bikt), dispenser och nådebevis.

Kathpress 2021-10-15

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Vatikanen har på nytt tillbakavisat krav på att lucka upp bikthemligheten. ”Försoningens sakrament, på grund av att det är en form av religionsutövning” får ”inte förväxlas med ett psykologsamtal eller någon sorts rådgivning”, sade kuriekardinal Maurio Piacenza i en intervju med ACI Stampa i fredags. Piacenza, som leder Apostoliska penitentiariet [som behandlar frågor rörande botgöring och liknande i relation till biktens sakrament, övers. anm.], yttrade sig med anledning av den diskussion som just nu pågår i Frankrike. Denna diskussion tog fart efter att Ciase-rapporten, som redogör för övergrepp inom katolska kyrkan, hade publicerats.

Enligt Piacenza måste bikten såsom ”sakrament skyddas i religionsfrihetens namn” och varje intrång ”skall betraktas som orättfärdigt och ett angrepp på samvetsfriheten”. Därför, fortsatte kardinalen, skiljer sig bikthemligheten från den tystnadsplikt som åligger till exempel läkare, apotekare och advokater.

Bikthemligheten är ”ingen förpliktelse som har påtvingats utifrån”, utan ”ett krav, inneboende i själva sakramentet”; som sådant skulle det inte ens kunna upphävas av den biktande själv, enligt Piacenza. ”Den biktande talar inte med biktfadern, utan med Gud. Att försöka tillägna sig det som tillhör Gud vore ett helgerån.” Men, förklarade kardinalen, det innebär inte att en präst inte ”med eftertryck borde uppmana till exempel en minderårig att berätta om ett övergrepp för föräldrar, vårdnadshavare eller polis”.

I tisdags klargjorde Frankrikes inrikesminister Gerald Darmanin att en präst som via bikten får vetskap om sexualbrott mot minderåriga har en skyldighet ”att dra detta inför domstol”. Även landets justitieminister Eric Dupond-Moretti framhöll att varje präst har en ”tvingande förpliktelse” att anmäla sådana brott, även om det är i en bikt som han har fått kännedom om dem. I annat fall vore det tänkbart att prästen anklagas för medhjälp till brott.

Efter liknande diskussioner i Australien mars 2019 publicerade Apostoliska penitentiariet en egen kungörelse. Där betonade man att bikthemlighetens insegel ”har sitt ursprung omedelbart i den lag som har uppenbarats av Gud och har sina rötter i själva sakramentets väsen”. Därför är inga undantag tänkbara, inte ”inom kyrkans område och än mindre inom statlig lagstiftning”.

Apostoliska penitentiariet är en domstol som behandlar frågor om bot och är därmed ansvarig för absolution (formell syndaförlåtelse inom ramarna för bikt), dispenser och nådebevis.

Kathpress 2021-10-15

Detta är en nyhetstext.