Påven Leo XIV uppmanade Spaniens katoliker att begrunda sin tros källor och att aktivt verka för nästankärlek och rättvisa. Vid en mässa med tusentals deltagare som firade Corpus Christi-festen på Madrid Plaza de Cibeles sade han: ”Corpus Christi betyder återgång till trons rötter.” Vid gudstjänsten deltog, enligt uppgifter från arrangörerna, ungefär 1,2 miljoner människor. På grund av den stora folkmassan måste polisen stänga av torget där påven firade mässan.
Påven betonade att den kyrkliga högtiden då en konsekrerad hostia bärs genom staden är något mera än en folkloristisk tradition. Processionen visar att Gud inte förblir instängd i kyrkan utan är nära människorna. Detta gäller framför allt de svaga, familjerna och de lidande: ”Kristus som går genom gatorna är den samma som identifierar sig med de fattiga, de förtryckta och de hjälplösa.”
Vidare sade Leo: ”Jag har ett uppdrag till Spanien av idag och imorgon: att den fromhet som besjälar detta land sedan århundraden inte blir ett museum utan ett trosskola.” Denna skola skall lära de spanska troende en kärlek som ”bryter sönder alla egoismens kedjor” och visar ”att Guds närvaro är verklig och att vi också är kallade att vara närvarande i samhällets alla förhållanden och utmaningar . . . och att engagera oss personligt för att bygga upp det gemensamma bästa.”
Fromhet och nästankärlek
Särskild enträget vände sig påven mot en ”bekväm, privat tro” som drar sig tillbaka till den egna fromheten. Corpus Christi är i Spanien sedan åratal medvetet förknippad med ”nästankärlekens dag”. Det handlar inte bara om att bära monstransen genom gatorna, utan om att låta sig väckas ur egoism och likgiltighet, och att ta ansvara för andra. Eukaristin får inte sluta med bara personlig religiositet utan de troende måste förmås att bereda hopp och att engagera sig för fattiga, familjer och människor i nöd.
I sin predikan erinrade Leo även om biskop Manuel González García (1877–1940) som helgonförklarades av påven Franciskus år 2016. Denna biskop hade engagerat sig för både glödande eukaristifromhet och även för karitativt arbete. Hans biskopsresidens brändes ner av kommunister år 1931. År 1937 understödde González i spanska inbördeskriget, tillsammans med de andra katolska biskoparna, den högerinriktade generalen och senare diktatorn Francisco Franco (1892–1975).
Madrids ärkebiskop kardinal José Cobo Cano beskrev eukaristifirandet som en återgång till landets andliga källor. Madrid är byggt på ”levande vatten” och står som en sinnebild för de kristna kallelse i dopet. I sin hälsning uppmanade Cobo till att överge ”gudshusens bekvämlighet” och att bära fram Kristus mitt i samhället. Kyrkan måste gynna en värld av syskonkärlek ”där ingen förblir osynlig och där brödet räcker till för alla”.
Rådhus som sakristia
Redan i arla morgonstund strömmade pilgrimer, ungdomsgrupper, familjer och troende från alla hörn av Spanien samt från andra europeiska länder till huvudstadens centrum. Med anledning av påvebesöket blev Madrids rådhus tillfälligt förvandlat till påvlig sakristia. Innan mässan började tog Leo XIV där emot stadens gyllene nyckel och skrev sitt namn i Madrids gästbok.
Gudstjänsten på Plaza de Cibeles var även organisatoriskt en stor framgång. Enligt uppgifter från ärkestiftet var mer än 22 000 frivilliga engagerade. Vidare sörjde ungefär 23 000 poliser och säkerhetspersonal för att allt gick lugnt till. För liturgin stod mer än 2 000 präster, diakoner, akolyter och kommunionutdelare redo; en kör med 400 sångare stod för den musikaliska gestaltningen. För att även de som stod långt borta skulle kunna följa gudstjänsten hade 42 storbildsskärmar satts upp.
Procession genom Madrids centrum
I anslutning till gudstjänsten ledde påven Leo XIV den traditionella Corpus Domini-processionen till fots genom Madrids centrum. Under en baldakin gick han med den monstrans som innehöll den konsekrerade hostian över Plaza de Cibeles och den festligt smyckade Calle de Alcalá. Den 700 meter långa vägen kantades av stor skara troende som följde det allraheligaste sakramentet i tyst andakt. Under processionen utströddes blomblad och vidare ljöd klockorna i de intilliggande kyrkorna.
Processionen fick en särskild prägel av en bred blomstermatta av mer än 30 000 vita och gula nejlikor. Längs vägen fanns även 16 bilder framställda av blommor och föreställande kristna symboler som hostian, petrusnyckeln och jakobsmusslan. Detta förgängliga konstverk hade skapats av en förening från galiciska Ponteareas där man sedan mer än två sekler vårdar traditionen med Corpus Domini-mattor. Enligt uppgifter från arrangörerna hade 24 yrkesmän- och kvinnor samt 160 frivilliga deltagit i att framställa mattan.
I processionen deltog förutom otaliga präster även första kommunionsbarn och representanter för katolska lekmannagrupper. Den spanska kungafamiljen följde även högtiden, och när de lämnade Plaza de Cibeles hälsades de av de församlade troende med en långvarig applåd.
Kathpress 2026-06-07
Detta är en nyhetstext.