Fotbolls-VM som inleds den 11 juni är en världshändelse som sysselsätter en miljardpublik, väcker hopp och innehåller mycken potential som går långt utöver sport, turism och ekonomi. Även för utvecklingsarbete – särskilt utbildningsinsatser och socialarbete bland barn och unga – erbjuder turneringen en enorm möjlighet, vilket utvecklingsexperten Reinhard Heiserer visade i en intervju på fredagen med Kathpress. Biståndsorganisationen Jugend Eine Welt, som han leder, understödjer flera projekt över hela världen där fotboll blir en nyckel till positiva förändringar av levnadsvillkor. Hans facit: ”Fotbollens effekter är synnerligen underskattade.”
I länder med en stark fotbollskultur – många länder i Afrika, Latinamerika och Asien – kommer detta VM att prägla vardagen under veckor framöver. Särskilt barn och unga följer intensivt med i spelet och tar reda på allt om spelare ”som kommer från liknande livsvillkor och som nu har tagit sig till toppen”, säger Heiserer om hur man ser på spelet. Begeistringen väcks i synnerhet när exotiska spelare står i rampljuset – till exempel vid första matchen mellan Mexiko och Sydafrika – eller när lag från fattigare länder lyckas besegra ekonomiskt starkare motståndare.
Det behövs bara tygtrasor och stenar
Man bortser ofta från att fotboll i utvecklingssamarbete gör tröskeln låg när det gäller att komma i kontakt med barn i fattiga områden. […] Centralt är då att det är lätt att komma igång. Det behövs knappast något material: ”En improviserad boll av tygtrasor eller hopknutna plastbitar och några stenar som mål räcker. Den låga tröskeln möjliggör för barn att deltaga oberoende av deras sociala förutsättningar.” Om minsta möjliga infrastruktur ställs i ordning – en plan, kläder eller belysning till exempel – ökar detta motivationen, då det förmedlar till barnen pålitlighet och struktur i vardagen.
Från stabilt ankare till dörröppnare
Don Boscos salesianer har i sina projekt I lagt märke till fotbollens centrala funktion inom utbildning och omsorg. För barn – i slummen, i öppna ungdomscentra och i flyktingläger – utgör fotbollen ofta ”ett av får stabila ankare i vardagen”, som Heiserer uttryckte det. […]
I Ecuador såg Heiserer vilken betydelse idrott kan ha. Fotbollslag av gatubarn som i turneringar hävdar sig mot lag från rika skolor upplever för första gången ”att deras sociala bakgrund inte avgör deras värde”. Sådana erfarenheter stärker påtagligt självbilden vilket mängder av prispokaler vittnar om i centra för gatubarn.
Även för familjerna spelar fotbollen en viktig roll då föräldrar dras in i projekten och får inblick i barnens aktiviteter. Detta skapar förtroende, och genom sambandet mellan idrott, omsorg och undervisning uppstår en strukturerad vardag som möjliggör utveckling.
Kritik: fördelning, transparens och varaktighet
Heiserer menar att det ändå finns begräsningar. Fotboll kan inte lösa sociala problem men väl erbjuda alternativ och avbryta riskfyllda beteenden. I problemfyllda stadsdelar till exempel i mexikanska Tijuana har idrottsplatser anlagts för att man ska lösa konflikter genom matcher istället för på gatan.
Men Heiserer riktar stark kritik mot utvecklingen inom internationell fotboll. Detta har ”blivit en miljardmarknad där ekonomiska intressen ofta dominerar”. Man kan ställa sig frågor om rättvis fördelning och transparens i större föreningar liksom om varaktigt utnyttjande av infrastruktur när större evenemang har avslutats.
Kathpress 2026-06-05
Detta är en nyhetstext.