Mammuträttegång väntar i Vatikanen

Detta blir den största rättsprocessen i Vatikanstatens historia. Från den 27 juli kommer det att klargöras vem som är ansvarig för finansskandalen i statssekretariatet.  För första gången måste nu en kardinal i katolska kyrkan stå till svars inför Vatikanens domstol. Vilken roll spelade Giovanni Angelo Becciu för Vatikanens statssekretariats investeringar i en Londonfastighet? Vilket ansvar hade den man som under många år fungerade som ersättare vid den mäktiga kuriemyndighetens kontrollstation?

Andra anklagades led sträcker sig från den schweiziske juristen och finansexperten René Brülhart med internationellt rykte som någon som tvättar pengar till den självutnämnda italienska säkerhetsrådgivaren Cecilia Moragna. Därtill sällar sig även medarbetare i Vatikanen, som antingen har blivit grundlurade av italienska finansmäklare eller har gjort gemensam sak med dem.

Anklagelserna gäller förskingring, penningtvätt, bedrägeri, utpressning, urkundsförfalskning och missbruk av tjänsteställning. I grunden handlar det om investeringar som har gått med förlust med sammantaget 350 miljoner euro i en Londonfastighet och därtill hörande överenskommelser och provisioner. Det är hittills oklart vilket ansvar för investeringarna de har som vid den tiden stod i ledningen för statssekretariatet.

Beccius efterträdare, venezuelanen Edgar Pena Parra, uppges har godkänt överenskommelserna. Kardinalsstatssekreterare Pietro Parolin själv försökte under försommaren 2019 få mera pengar från ”Institutet för religiösa verk” (IOR) för underhandlingarna om Londonfastigheten. Den så kallade Vatikanbanken IOR blev misstänksam. Utredningen gick vidare och ledde till en razzia i oktober 2019. Fem medarbetare i Vatikanen suspenderades, och sedan väntade man.

Att det fanns ˮen skandalˮ i statssekretariatet bekräftade påven själv, då han i november 2019 i ett flyg från Tokyo blev tillfrågad efter razzian i kurian. Och vid slutet av april ändrade han den straffrättsliga proceduren, så att även kardinal ska kunna anklagas.

Medan kanske Brülhart bara hade missbrukat sitt ämbete som förvaltningschef för Vatikanens finansinspektion AIF, idag ASIF, uppvisar anklagelserna mot Enrico Crasso, den romerska mäklaren med säte i Schweiz, en hel palett av överträdelser. Vid sidan av Crasso anklagas även hans finansmäklarkolleger Raffaele Mincione och Gianluigi Torzi och dessutom Torzis juridiska rådgivare, den milanesiske juristen Nicola Squillace. Vidare anklagas den tidigare chefen för AIF, Tommaso Di Ruzza, som senare har avskedats.

Bland dem som hör till statssekretariatet har Beccius tidigare sekreterare Mauro Carlino och Fabrizio Tirabassi anklagats. Tirabassi var den direkta länken mellan Vatikanen och finansmäklare och åtnjöt ett tvivelaktigt rykte för utpressning, hot och fester med prostituerade. Anmärkningsvärt att inga anklagelser har riktats mot Albert Perlasca, som länge var ansvarig verksamhetsledare för kassan för den enorma myndigheten. Vissa förmodar att gruppen från Milano har utsett honom till kronvitten.

Ett exotiskt inslag i raden av män är Cecilia Marogna. Som autodidakt när det gäller underrättelsetjänst mottog hon av Becciu 575 000 euro för att fungera som rådgivare i säkerhetsfrågor för Vatikanens humanitära uppdrag och för förhandling om frigivning av bortförda och kidnappade kyrkliga medarbetare, vilket hon själv har förklarat för ett TV-team. I vilket fall som helst har Marogna spenderat större delen av pengarna på privat lyxkonsumtion.

Statssekretariatet självt agerar vid rättegången som civil bianklagare. ”Helt enkelt eftersom vi är offer”, motiverade kardinal Parolin i Strasbourg i början av juli detta steg. Han hoppas på en kort rättegång, där den juridiska utredningen ”förhoppningsvis kan fastställa sanningen”, eftersom många människor plågas av hela denna affär.

När det tillkännagavs att en rättegång skulle hållas, lät Becciu, Brülhart och Carlino meddela att det skulle visa sig att de är oskyldiga. Brülhart har förklarat att han alltid har fullgjort sina ”uppgifter och uppdrag korrekt, lojalt och uteslutande i Heliga stolens intressen”. Även Carlinos advokat betonade att hans klient har handlat i statssekretariatets intresse och på uppdrag av sina överordnade. Becciu för sin del ser sig som ”offer för en komplott”, och klagade ånyo över en förtalskampanj från italienska massmedier – och  reagerade med flera anklagelser om förtal.

Hur mycket ljus som Vatikanens rättsväsende kommer att kunna kasta över finansskandalens snårskog får visa sig. Hittills består utredningsmaterialet av 488 sidor. Hittills har avsevärt enklare liknande rättsprocesser tagit flera år i anspråk. Att Vatikanens rättsväsende fortfarande behöver lära sig hantverket, klargjordes nyligen av italienska och engelska domar, som avslog ansökningar från Vatikanen om hjälp med juridisk expertis.

Å andra sidan har de senaste anklagelserna kommit till stånd bara tack vare internationellt samarbete. Nyligen krävde den europeiska antipenningtvättkommissionen Moneyval större konsekvens i kampen mot penningtvätt. Nu ska Vatikanstaten visa att den inte bara har förbättrat sina lagar och regler, utan även att den agerar. Och gåvorna och kollekterna, som peterspenningen, som det handlar om här, måste kontrolleras bättre.

Kathpress 2021-07-19

Detta är en nyhetstext.