Mauritius i stället för Venedig: påven utnämner 17 nya kardinaler

C

När Franciskus utnämner nya kardinaler ägnar han sig åt mer än personalpolitik. Han vill visa vägen. Så gjorde han också när han i söndags efter den traditionella angelusbönen på Petersplatsen tillkännagav namnen på de 17 nya kardinaler från världens fem kontinenter som han kommer utnämna den 19 november (av vilka 13 är under 80 år och därmed samtidigt berättigade att välja en ny påve). Redan första namnet som han nämnde, gjorde att öronen spetsades: Mario Zenari, en italienare som är påvlig ambassadör på en av de svåraste platserna – i Damaskus. Lika överraskande som namnet var, var det påven som sedan sade: att Zenari förblir i Syrien som kardinal. Det har inte funnits någon nuntie med kardinalsgrad i Syrien under lång tid. Denna gest ses av bedömare som en ett tecken på solidaritet med den nödlidande syriska befolkningen.

Även denna gång håller Franciskus fast vid sin princip: först världskyrkan, sedan Vatikanen. Det återfinns endast en ledande Vatikanföreträdare bland nya kardinalerna: Kevin Joseph Farrell, prefekt för den nya myndigheten för familjen, lekfolket och skydd av livet. Prefekten för det likaledes nya mediesekretariatet, Dario Edoardo Vigano, blev däremot lottlös, liksom ”Heliga romerska kyrkans bibliotekarie och arkivarie”, ärkebiskop Jean-Louis Brugues, vars post som ledare av biblioteken och arkiven i Rom tidigare varit knuten till kardinalvärdigheten.

I stället går Franciskus som vid tidigare kardinalsutnämningar till världens utposter – till Mauritius exempelvis. Biskopen av hamnstaden Port-Louis kan snart även låta sig tilltalas ”Ers Eminens” liksom hans medbroder John Rivat, som leder biskopsdömet Port Moresby på Papua Nya Guinea. Med ärkebiskopen av Bangui i huvudstaden i Centralafrikanska republiken, hämtar påven en av sina värdar under sin Afrikaresa till sitt rådgivande organ. En framtida värd kallad han ärkebiskopen av Dhaka. En resa till Bangladesh är ”nästa säker” ska han ha sagt under veckoslutet.

Den katolska kyrkan i Italien behandlar Franciskus sparsamt. Efter det att han vid två första omgångarna 2014 och 2015 valde utomstående biskopar i stället för de sedvanliga kandidaterna från Venedig och Turin, blir den appeninska halvön denna gång helt utan påveväljare.  Endast bland de fyra ordenspersoner som är över 80 år och som påven utnämner till kardinal för deras särskilda kyrkliga insatser finns en pensionerad italiensk biskop. Den enda traditionella kandidaten till kardinalsvärdigheten, som Franciskus har tagit hänsyn till, kommer från Europa: Det är ärkebiskopen av Madrid och Mecheln-Bryssel.

Med tre kardinaler blir latinamerikanarna den största gruppen. Den förste påven från Latinamerika utövar ingen latinamerikanisering med kofot men tar ändå hänsyn till det faktum att nästa hälften av alla katoliker bor i denna region.

Uppseendeväckande är de båda nya kardinalerna från USA. Med Chicagos ärkebiskop Blase Cupich befordrar Franciskus sin mest trogne anhängare inom USA:s biskopskonferens. Med ärkebiskopen av Indianapolis, Joseph William Tobin, utnämner han en ordensperson, som fram till oktober 2012 var andre man inom Vatikanens myndighet för ordenslivet. Med detta beslut ska påven dragit den katolska kyrkan i USA mer mot mitten till en mindre ”kulturkampsinriktad hållning”, skriver en kommentator från USA.

Några strategiskt betydelsefulla tyngdpunktsförskjutningar har dock inte skett efter den tredje omgången av kardinalsutnämningar under Franciskus ämbetstid. Med 53 av 121 de kardinaler som är röstberättigade i påveval utgör européerna även efter de nya utnämningarna den 19 november fortfarande den avgjort största gruppen. Fortfarande är majoriteten av kardinalerna utnämnda av Benedictus XVI och Johannes Paulus II.

Kathpress 2016-10-09