Naturvetenskap och religion – konferens vid Newmaninstitutet

I dag, fredag den 9 maj, började en konferens om naturvetenskap och religion vid Newmaninstitutet i Uppsala, i samarbete med det engelska forskningsinstitutet Faraday Institute for Science and Religion som är knutet till University of Cambridge.

Dagens första talare, Rodney Holder, matematiker och astrofysiker vid University of Cambridge samt präst i anglikanska kyrkan, höll ett föredrag om förhållandet mellan naturvetenskap och religion. Normalt tänker sig människor att det finns en konflikt mellan naturvetenskap och religion, en föreställning som späs på av populära och mycket inflytelserika personligheter som Richard Dawkins eller Christopher Hitchens. Holder betraktade Dawkins påståenden som löjliga (ridiculous) och menade att det bara i Storbritannien finns flera organisationer och institut som ägnar sig åt dialog och forskning på detta område, samt att de flesta naturvetare är överens om att det inte finns någon oövervinnerlig konflikt mellan vetenskap och religiös tro.

Holders föredrag var i grund och botten kunskapsteoretiskt och handlade om olika modeller för hur naturvetenskap och religion eller teologi kommer fram till kunskap. Slutsatsen var att de olika disciplinerna trots vissa skillnader ändå har liknande tillvägagångssätt. Varför alltså gräva en djup klyfta mellan naturvetenskap och religion?

Denis Alexander, molekulärbiolog och tidigare föreståndare för Faraday Institute, höll förmiddagens andra föreläsning om scientism. Scientism är en tankeströmning som utgår från naturvetenskapen och grovt sett menar att det inte finns någon annan kunskap än den som produceras med naturvetenskapliga metoder. Följden är att det mesta som betyder någonting i de flesta människors liv egentligen inte är någonting annat än aggregat av fysiska partiklar. Man försöker reducera känslor, vänskaper, skönhet och mycket annat till fenomen som kan beskrivas med en naturvetenskapligt vokabulär.

Alexanders tes är att scientisten bildligt talat sågar av grenen han själv sitter på. Scientisten förutsätter det han förnekar, nämligen andra vägar till kunskap. Framför allt kan scientismen inte bevisa sig själv – med naturvetenskapliga metoder kan man inte bevisa att naturvetenskapen är den enda vägen till kunskap! Och i själva verket har de flesta vetenskapsmän en konsiliant hållning till andra typer av kunskap. Det finns olika språk för olika sammanhang. Naturvetenskapen har inte så mycket att säga om politik, etik eller hur man lyckas med ett äktenskap. Här måste vi snarare rådfråga statsvetaren, etikern eller psykologen. Vetenskapen har inte svar på allt.

Mikael Schink 2014-05-09

https://newman.se/event/naturvetenskap-och-religion-science-and-religion/

https://www.faraday.st-edmunds.cam.ac.uk