Ny bok om förnyelsen av amerikansk katolicism

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Berättelsen om den katolska kyrkan i USA i det tidiga 21:a århundradet är en berättelse om glädje och förnyelse, säger två författare till en amerikansk bok som kom ut i januari och som undersöker framgångsrika stift, biskopar och präster i USA.

”Antalet präster ökar och vi ser också spirande aktiviteter bland lekfolket över hela kyrkan. Sådana berättelser måste berättas”, sade en av författare till boken Renewal [titeln på svenska skulle alltså vara ”Förnyelse”], Christopher White, i en intervju med nyhetsbyrån CNA i samband med bokens lansering strax före jul. En av bokens poänger är att katolicismen nu håller på att återhämta sig efter decennier av förvirring, skandaler och minskande tro, och att återhämtningen är särskilt tydlig i församlingar som uttrycker ”en starkare katolsk identitet”.

Whites medförfattare, sociologiprofessorn Anne Hendershott, berättade i samma intervju att arbetet med att skriva boken har gett henne en ny uppskattning av amerikansk katolicism. ”Jag har aldrig varit så uppmuntrad av religionen som jag är nu. Det har funnits tider då jag har varit modlös och trott på medias rapportering om en religion på nedgång.”

Boken Renewal koncentrerar sig på områden där den katolska kyrkan revitaliseras. Andelen prästvigningar är den högsta på 20 år och genomsnittsåldern på nya präster fortsätter att sjunka. För tio år sedan kämpade kyrkan under oket av skandalerna med sexuella övergrepp, i dag drivs många seminarier med full kapacitet. Den nya generationen präster består av män som är ”helt engagerade” i deras kallelse och ser celibatet som ”en gåva och en fördel för deras tjänst”, sade White. ”De är heller inte rädda för att gå emot rådande uppfattningar i samhället när det behövs. Jag tror att det i tidigare generationer fanns personer som ville stå med benet på båda sidor och anpassa både prästämbetet och kyrkan till världens krav.”

Han nämnde sin egen erfarenhet av att konvertera till katolicismen, vilken var ”väldigt annorlunda” jämfört med vad han hade hört om katolsk tro under sin uppväxt och genom den samtida kulturen.

”Om du för tio år sedan hade bett mig att beskriva den katolska kyrkan så skulle jag ha sagt att den var en föråldrad institution med ett utdöende medlemsantal, vars lära var förvirrande och vars medlemmar ljumma i sin tro.” Men genom att börja besöka kyrkan på Manhattan i New York fann han i stället ”väldigt solida församlingar med dynamiska kyrkoherdar”. Både Johannes Paulus II och Benedictus XVI hjälpte till att erhålla ”avgörande tolkningar” av Andra Vatikankonciliet, fortsatte författarna. Biskoparnas enhet och vilja att tala för tron i alla lägen har ökat, medan avvikande katolska fraktioner har minskat i betydelse.

”Katolicismen har alltid stått för någonting men vi hade inte alltid biskopar med förmåga att uttrycka det.” Hendershott sade att ”de verkade ibland förtegna eller tvekande inför att vilja tala om trons sanning. Och nu har vi alla dessa goda präster och biskopar som talar om det. Och de varken blygs eller skäms.”

Boken understryker biskoparnas roll för att skapa en fruktbar kultur i deras stift. Den undersöker stift som har ”omvandlande ledarskap” och försöker att återge de bästa exemplen. Biskopar som var tydliga om vad kyrkan står för och ”modiga i att försvara kyrkan i offentligheten attraherar mer människor”, sade White. Hendershott underströk att katolicism inte primärt handlar om moral eller katekes utan att människor i stället ”dras till skönheten i tron”. I stift där biskoparna bidrar till att uttrycka denna skönhet genom exempelvis musik, liturgi och predikan, sade hon, ”blomstrar också kallelserna”. Hon tillade att en tro som kräver något, snarare än en som är lös i kanterna tenderar att attrahera.

”Ju mer en religion kräver av de troende, desto mer levande kommer den religionen att vara. Det måste ju finnas någon anledning för människor att vara en del av en religion, annars kunde de ju lika gärna bara gå på bio”, sade hon och citerade sociologen Rodney Stark.

I boken ser både Hendershott och White rum för fortsatta förbättringar, särskilt inom katolsk högre utbildning. ”Där är en förnyelse på gång men vi har ännu inte nått ändra fram”, sade White. Många katolska institutioner för högre utbildning behöver göra bättre ifrån sig när det gäller att föra vidare tron till framtida generationer och att uppmuntra nya kallelser till prästämbete och ordensliv”, sade han och underströk att ”det finns fortfarande saker att göra”.

Catholic News Agency (CNA) 2015-01-10

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Berättelsen om den katolska kyrkan i USA i det tidiga 21:a århundradet är en berättelse om glädje och förnyelse, säger två författare till en amerikansk bok som kom ut i januari och som undersöker framgångsrika stift, biskopar och präster i USA.

”Antalet präster ökar och vi ser också spirande aktiviteter bland lekfolket över hela kyrkan. Sådana berättelser måste berättas”, sade en av författare till boken Renewal [titeln på svenska skulle alltså vara ”Förnyelse”], Christopher White, i en intervju med nyhetsbyrån CNA i samband med bokens lansering strax före jul. En av bokens poänger är att katolicismen nu håller på att återhämta sig efter decennier av förvirring, skandaler och minskande tro, och att återhämtningen är särskilt tydlig i församlingar som uttrycker ”en starkare katolsk identitet”.

Whites medförfattare, sociologiprofessorn Anne Hendershott, berättade i samma intervju att arbetet med att skriva boken har gett henne en ny uppskattning av amerikansk katolicism. ”Jag har aldrig varit så uppmuntrad av religionen som jag är nu. Det har funnits tider då jag har varit modlös och trott på medias rapportering om en religion på nedgång.”

Boken Renewal koncentrerar sig på områden där den katolska kyrkan revitaliseras. Andelen prästvigningar är den högsta på 20 år och genomsnittsåldern på nya präster fortsätter att sjunka. För tio år sedan kämpade kyrkan under oket av skandalerna med sexuella övergrepp, i dag drivs många seminarier med full kapacitet. Den nya generationen präster består av män som är ”helt engagerade” i deras kallelse och ser celibatet som ”en gåva och en fördel för deras tjänst”, sade White. ”De är heller inte rädda för att gå emot rådande uppfattningar i samhället när det behövs. Jag tror att det i tidigare generationer fanns personer som ville stå med benet på båda sidor och anpassa både prästämbetet och kyrkan till världens krav.”

Han nämnde sin egen erfarenhet av att konvertera till katolicismen, vilken var ”väldigt annorlunda” jämfört med vad han hade hört om katolsk tro under sin uppväxt och genom den samtida kulturen.

”Om du för tio år sedan hade bett mig att beskriva den katolska kyrkan så skulle jag ha sagt att den var en föråldrad institution med ett utdöende medlemsantal, vars lära var förvirrande och vars medlemmar ljumma i sin tro.” Men genom att börja besöka kyrkan på Manhattan i New York fann han i stället ”väldigt solida församlingar med dynamiska kyrkoherdar”. Både Johannes Paulus II och Benedictus XVI hjälpte till att erhålla ”avgörande tolkningar” av Andra Vatikankonciliet, fortsatte författarna. Biskoparnas enhet och vilja att tala för tron i alla lägen har ökat, medan avvikande katolska fraktioner har minskat i betydelse.

”Katolicismen har alltid stått för någonting men vi hade inte alltid biskopar med förmåga att uttrycka det.” Hendershott sade att ”de verkade ibland förtegna eller tvekande inför att vilja tala om trons sanning. Och nu har vi alla dessa goda präster och biskopar som talar om det. Och de varken blygs eller skäms.”

Boken understryker biskoparnas roll för att skapa en fruktbar kultur i deras stift. Den undersöker stift som har ”omvandlande ledarskap” och försöker att återge de bästa exemplen. Biskopar som var tydliga om vad kyrkan står för och ”modiga i att försvara kyrkan i offentligheten attraherar mer människor”, sade White. Hendershott underströk att katolicism inte primärt handlar om moral eller katekes utan att människor i stället ”dras till skönheten i tron”. I stift där biskoparna bidrar till att uttrycka denna skönhet genom exempelvis musik, liturgi och predikan, sade hon, ”blomstrar också kallelserna”. Hon tillade att en tro som kräver något, snarare än en som är lös i kanterna tenderar att attrahera.

”Ju mer en religion kräver av de troende, desto mer levande kommer den religionen att vara. Det måste ju finnas någon anledning för människor att vara en del av en religion, annars kunde de ju lika gärna bara gå på bio”, sade hon och citerade sociologen Rodney Stark.

I boken ser både Hendershott och White rum för fortsatta förbättringar, särskilt inom katolsk högre utbildning. ”Där är en förnyelse på gång men vi har ännu inte nått ändra fram”, sade White. Många katolska institutioner för högre utbildning behöver göra bättre ifrån sig när det gäller att föra vidare tron till framtida generationer och att uppmuntra nya kallelser till prästämbete och ordensliv”, sade han och underströk att ”det finns fortfarande saker att göra”.

Catholic News Agency (CNA) 2015-01-10