Orientalisk kristendom av stor betydelse

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

”Vi står i tacksamhetsskuld till de platser där Jesus levde och var helst hans modersmål arameiska fortfarande utgör en levande del av människors liv och liturgin. Där finns en betydande del av det som håller vår tro vid liv”, förklarade Österrikes ärkebiskop Franz Lackner nyligen. Detta skedde vid ett panelsamtal Salzburg i tisdags där ämnet var vilken betydelse arvet från Tur Abdin har för kristendomen i stort, men även för de syrisk-ortodoxa kristna som fortfarande lever i området. Tur Abdin är en region i sydöstra Turkiet, väster om Tigris och med gräns mot Syrien, som allt sedan senantiken varit berömt för sina kloster.

Lackner hänvisade bland annat till Andra Vatikankonciliets (1962­­–1965) ekumenikdekret Unitatis redintegratio. Där betonas hur de orientaliska kyrkornas liturgier och andliga traditioner är en skatt som Västerlandets kyrka har berikats av. Lackner betonade att kyrkorna i väster ”borde fortsätta berika sig och berika sig än mer”.

Namnet Tur Abdin är arameiska och betyder ”guds tjänares berg”. Detta syftar på det syriska munkväsendet som uppstod i den här regionen på 300-talet. Tur Abdin är den syrisk-ortodoxa kyrkans tidigare kärnområde, men idag finns inte så mycket kvar av den praktfulla kristna historien. En gång i tiden fanns här 80 kloster, men idag är bara sex av dem permanent bebodda. Omkring år 1900 fanns det fortfarande 200 000 kristna i området. Krig, ekonomisk kris och en fientlig muslimsk omvärld tvingande tusentals kristna att emigrera till Väst under 1970-talet. Ännu på sextiotalet ska upp till 70 000 kristna fortfarande ha levt i Tur Abdin, men i nuläget rör det sig bara om 2 500 permanent bosatta. Men varje år under sommarmånaderna reser givetvis många tidigare invånare tillbaka till sitt tidigare hemland, berättade den syrisk-ortodoxe teologen Aho Shemunkasho, som deltog i tisdagens panelsamtal.

Shemunkasho berättade, enligt informationstjänsten Pro oriente, även om sin barndom i Tur Abdin. På den tiden fanns det fortfarande helt kristna byar, där arameiska var det språk man använde till vardags och barnen växte upp i en helt och hållet syriskt-kristen kulturell miljö. Idag är detta emellertid inte längre möjligt, förklarade Shemunkasho bekymrat.

Men det finns en strimma av hopp: sedan tjugo år tillbaka pågår en marginell återvandring från Västeuropa till Tur Abdin. Även om detta inte har fått invånarantalet att stiga i någon större utsträckning, avtar detta likväl inte lika kraftigt som förr.

Klostret Mor Augin. Foto: Wikimedia commons.

En ytterligare strimma av hopp är enligt Shemunkasho att sex av de numera bebodda klostren har återupplivats under bara de senaste åren: 2011 flyttade en syrisk-ortodox munk in i klostret Mor Augin på berget Izlo i södra Tur Abdin och man har sedan dess även renoverat byggnaden. För tillfället lever två munkar där permanent. Klostret historia sträcker sig tillbaka till 300-talet. Det närbelägna klostret Mor Yakoub bebos sedan 2013 av en munk. Båda dessa kloster hör till det syrisk-ortodoxa stiftet Midyat/Tur Abdin som leds av ärkebiskop Timotheos Samuel Aktas, som även är abbot i klostret Mor Gabriel.

Panelsamtalets kärnpunkt kan sägas ha varit: kristendomen respektive de kristna i Tur Abdin förtjänar mycket mer uppmärksamhet och solidaritet i Väst, än vad som hitintills har varit fallet. Enligt deltagarna i samtalet utgör Tur Abdin precis som förr hjärtat inom den syrisk-arameiska kristenheten, men är dessutom av stor betydelse även för kristendomen som helhet.

Kathpress 2021-08-09

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

”Vi står i tacksamhetsskuld till de platser där Jesus levde och var helst hans modersmål arameiska fortfarande utgör en levande del av människors liv och liturgin. Där finns en betydande del av det som håller vår tro vid liv”, förklarade Österrikes ärkebiskop Franz Lackner nyligen. Detta skedde vid ett panelsamtal Salzburg i tisdags där ämnet var vilken betydelse arvet från Tur Abdin har för kristendomen i stort, men även för de syrisk-ortodoxa kristna som fortfarande lever i området. Tur Abdin är en region i sydöstra Turkiet, väster om Tigris och med gräns mot Syrien, som allt sedan senantiken varit berömt för sina kloster.

Lackner hänvisade bland annat till Andra Vatikankonciliets (1962­­–1965) ekumenikdekret Unitatis redintegratio. Där betonas hur de orientaliska kyrkornas liturgier och andliga traditioner är en skatt som Västerlandets kyrka har berikats av. Lackner betonade att kyrkorna i väster ”borde fortsätta berika sig och berika sig än mer”.

Namnet Tur Abdin är arameiska och betyder ”guds tjänares berg”. Detta syftar på det syriska munkväsendet som uppstod i den här regionen på 300-talet. Tur Abdin är den syrisk-ortodoxa kyrkans tidigare kärnområde, men idag finns inte så mycket kvar av den praktfulla kristna historien. En gång i tiden fanns här 80 kloster, men idag är bara sex av dem permanent bebodda. Omkring år 1900 fanns det fortfarande 200 000 kristna i området. Krig, ekonomisk kris och en fientlig muslimsk omvärld tvingande tusentals kristna att emigrera till Väst under 1970-talet. Ännu på sextiotalet ska upp till 70 000 kristna fortfarande ha levt i Tur Abdin, men i nuläget rör det sig bara om 2 500 permanent bosatta. Men varje år under sommarmånaderna reser givetvis många tidigare invånare tillbaka till sitt tidigare hemland, berättade den syrisk-ortodoxe teologen Aho Shemunkasho, som deltog i tisdagens panelsamtal.

Shemunkasho berättade, enligt informationstjänsten Pro oriente, även om sin barndom i Tur Abdin. På den tiden fanns det fortfarande helt kristna byar, där arameiska var det språk man använde till vardags och barnen växte upp i en helt och hållet syriskt-kristen kulturell miljö. Idag är detta emellertid inte längre möjligt, förklarade Shemunkasho bekymrat.

Men det finns en strimma av hopp: sedan tjugo år tillbaka pågår en marginell återvandring från Västeuropa till Tur Abdin. Även om detta inte har fått invånarantalet att stiga i någon större utsträckning, avtar detta likväl inte lika kraftigt som förr.

Klostret Mor Augin. Foto: Wikimedia commons.

En ytterligare strimma av hopp är enligt Shemunkasho att sex av de numera bebodda klostren har återupplivats under bara de senaste åren: 2011 flyttade en syrisk-ortodox munk in i klostret Mor Augin på berget Izlo i södra Tur Abdin och man har sedan dess även renoverat byggnaden. För tillfället lever två munkar där permanent. Klostret historia sträcker sig tillbaka till 300-talet. Det närbelägna klostret Mor Yakoub bebos sedan 2013 av en munk. Båda dessa kloster hör till det syrisk-ortodoxa stiftet Midyat/Tur Abdin som leds av ärkebiskop Timotheos Samuel Aktas, som även är abbot i klostret Mor Gabriel.

Panelsamtalets kärnpunkt kan sägas ha varit: kristendomen respektive de kristna i Tur Abdin förtjänar mycket mer uppmärksamhet och solidaritet i Väst, än vad som hitintills har varit fallet. Enligt deltagarna i samtalet utgör Tur Abdin precis som förr hjärtat inom den syrisk-arameiska kristenheten, men är dessutom av stor betydelse även för kristendomen som helhet.

Kathpress 2021-08-09

Detta är en nyhetstext.