Påven berättar om sin barndoms jular

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Till påven Franciskus barndomsminnen hör bland annan besöken hos farföräldrarna. ”En gång när vi kom var farmor fortfarande in gång med att laga ”Capelletti” – ett slags tortellini – för hand. Hon hade lagat 400 stycken!” Detta berättade påven i en intervju för tidningarna La Stampa och La Repubblica på julaftonen. 

I hans familj i Buenos Aires firande man alltid julen på juldagens förmiddag, alltså den 25 december. Först sedan han blivit äldre förlade man firandet till julaftons kväll. Det skedde alltid tillsammans med farföräldrarna, far- och morbröder, kusiner, manliga och kvinnliga, enligt påven.

Ännu kan Jorge Mario Bergoglio sakna far- och morföräldrar och föräldrarna. Han var kanske lite nostalgisk, men inte melankolisk. Tillfrågad om skälet svarade han: ”Kanske gör jag det, låt vara, inte på grund av min personliga bakgrund. Och kanske också för jag ärvt min mors karaktär. Hon såg alltid framåt”.

Idag förbereder sig påven enligt egen utsago noga för julfirandet. Det handlar ju om att det til syvende og sidst är Gud som vill komma till människorna. Då måste man räkna med överraskningar. Han älskar ännu ”julsångerna, som är fulla av poesi”, säger Franciskus. Stilla natt eller Tu scendi dalle stelle förmedlar fred och hopp, ”och skapar en atmosfär av glädje över Guds Son, född på jorden och liksom vi för varandra”.

Från ungdomen har han fått med sig intresset för litteratur. Hans far brukade ofta läsa högt för honom och understundom blev han och han fyra syskon riktigt gripna av det. Han var också lidelsefullt intresserad av basketboll. Fadern understödde det lokala basketlaget.

I fotbollslaget fick han tillnamnet pata dura, ”hårda benet”, då man ställde honom i målet för att han ute på planen gjorde en mera slät figur. Hur som helst var målvaktsuppgiften ”en stor skola för livet. Målvakten måste ständigt vara beredd på att reagera på det som kan komma överallt ifrån”.

På frågan om hans hälsotillstånd efter operationen på Gemellisjukhuset svarade han att det gått bra för honom. Sålunda har han redan kunnat resa och ”om Herren vill är jag beredd att under 2022 företa ytterligare resor”.

Kathpress 2021-12-24

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Till påven Franciskus barndomsminnen hör bland annan besöken hos farföräldrarna. ”En gång när vi kom var farmor fortfarande in gång med att laga ”Capelletti” – ett slags tortellini – för hand. Hon hade lagat 400 stycken!” Detta berättade påven i en intervju för tidningarna La Stampa och La Repubblica på julaftonen. 

I hans familj i Buenos Aires firande man alltid julen på juldagens förmiddag, alltså den 25 december. Först sedan han blivit äldre förlade man firandet till julaftons kväll. Det skedde alltid tillsammans med farföräldrarna, far- och morbröder, kusiner, manliga och kvinnliga, enligt påven.

Ännu kan Jorge Mario Bergoglio sakna far- och morföräldrar och föräldrarna. Han var kanske lite nostalgisk, men inte melankolisk. Tillfrågad om skälet svarade han: ”Kanske gör jag det, låt vara, inte på grund av min personliga bakgrund. Och kanske också för jag ärvt min mors karaktär. Hon såg alltid framåt”.

Idag förbereder sig påven enligt egen utsago noga för julfirandet. Det handlar ju om att det til syvende og sidst är Gud som vill komma till människorna. Då måste man räkna med överraskningar. Han älskar ännu ”julsångerna, som är fulla av poesi”, säger Franciskus. Stilla natt eller Tu scendi dalle stelle förmedlar fred och hopp, ”och skapar en atmosfär av glädje över Guds Son, född på jorden och liksom vi för varandra”.

Från ungdomen har han fått med sig intresset för litteratur. Hans far brukade ofta läsa högt för honom och understundom blev han och han fyra syskon riktigt gripna av det. Han var också lidelsefullt intresserad av basketboll. Fadern understödde det lokala basketlaget.

I fotbollslaget fick han tillnamnet pata dura, ”hårda benet”, då man ställde honom i målet för att han ute på planen gjorde en mera slät figur. Hur som helst var målvaktsuppgiften ”en stor skola för livet. Målvakten måste ständigt vara beredd på att reagera på det som kan komma överallt ifrån”.

På frågan om hans hälsotillstånd efter operationen på Gemellisjukhuset svarade han att det gått bra för honom. Sålunda har han redan kunnat resa och ”om Herren vill är jag beredd att under 2022 företa ytterligare resor”.

Kathpress 2021-12-24

Detta är en nyhetstext.

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)