Påven Franciskus kommer att be för koreansk försoning i Seoul nästa vecka, men det är tveksamt om det kommer att höras i Nordkorea, som officiellt bekänner sig till religionsfrihet, men som anser icke sanktionerade handlingar som religionsutövning som något kriminellt. Påven ska enligt planerna leda en särskilt koreansk ”freds- och försoningsmässa” den 18 augusti i slutet av sitt femdagarsbesök i Sydkorea för att belysa tidigare katolska troendes mod och uppoffringar över halvön innan den delades.
Vatikanen meddelar att det inte finns några planer på att besöka den kraftigt militariserade gränsen, samtidigt som talespersonen Federico Lombardi underströk att påven ”alltid kan överraska”. Hans besök väntas sammanfalla med en ökad krigsretorik från Pyongyang, som är ursinnigt över Sydkoreas vägran att ställa in den årliga militärövningen med USA. Den gemensamma militärövningen börjar samma dag som påven firar sin försoningsmässa, och Nordkorea har avvisat en inbjudan att skicka katolska troende till evenemanget i Myeongdong-katedralen i Seoul.
Pyongyangs statskontrollerade Koreas katolska förening har inga band med Vatikanen och kallas ofta för Tystnadens kyrka av katoliker i södern. ”Det finns ingen bofast präst i hela Nordkorea, inte ens inom den officiella kyrkan”, säger Gerard Hammond [bilden], en Sydkoreabaserad amerikansk katolsk präst, som har varit involverad i hjälpprojekt i norr under mer än 15 år. Det finns en katolsk byggnad i Pyongyang, ”men där hörs ingen bikt, sker inga dop – utdelas inga sakrament …”, säger Hammond.
En nordkoreansk lekmannakateket förestår kyrkan tillsammans med några få äldre, och Hammond säger att de främsta bänkarna upptas av ”slöjbeklädda kvinnor i svart”, som förmodligen skickats dit av myndigheterna. ”Ingen vet vem som är katolik och vem som inte är det. Och det är ytterst tveksamt om de nordkoreaner som besöker kyrkan är äkta katoliker”, säger han. Koreas katolska förening hävdar att det finns 3 000 katoliker i landet, med FN uppskattar antalet till cirka 800.
Regelbundna besökare och rättighetsgrupper säger att den stängda karaktären i norr gör det omöjligt att tillhandahålla några meningsfulla siffror, trots att det uppenbart handlar om en liten gemenskap. ”Det finns ingen underjordisk kyrka. Det är inte som i Kina”, säger Hammond. ”Befolkningen är mindre och regimen har en mycket starkare kontroll och alla anmäler varandra, så riskerna är mycket stora.”
Och ett utländskt pass är inget skydd. En koreansk-amerikans missionär, Kenneth Bae, arresterades i november 2012 och dömdes senare till 15 års hårt straffarbete för försök att störta Nordkoreas regering. Bae beskrevs av domstolen i Nordkorea som en militant kristen evangelist.
Den amerikanske turisten Edward Fowle, som misstänks för att ha lämnat en bibel i en nattklubb, väntar på att ställas inför rätta för ospecificerade ”fientliga handlingar”. Under det tidiga 1900-talet var Pyongyang ett centrum för en rad kyrkor och en växande kristen gemenskap som gav staden namnet ”Österns Jerusalem”. ”Nordkoreaner är i stor utsträckning omedvetna om detta, men grundarna av Nordkoreas kommunistparti, som Kim Il-Sung, var söner och döttrar till protestantiska eller katolska kristna”, noterar Nordkoreaexperten Andrei Lankov.
För Kim Il-Sung utgjorde kristendomen ett hot mot hans ideologiska monopol och måste effektivt utrotas, ett mål som han enligt rapporter uppnådde genom avrättningar och arbetsläger. Den nuvarande regimen tillåter katolska organisationer att bedriva hjälpprojekt i Nordkorea, men finns inga direkta förbindelser med Vatikanen.
Heliga stolen erkänner inte Koreas katolska förening eller katoliker i norr som fullvärdiga medlemmar i världskyrkan, men Hammond säger att Vatikanen tjänstemän och prästerskap har läst mässan i kyrkan i Pyongyang ”av diplomatiska skäl”. Det är känt att kristna aktivister är aktiva utmed den kinesiska gränsen mot Nordkorea genom att hjälp dem som försöker fly landet.
De flesta experter ser få tecken på någon verklig förändring när det gäller religiösa rättigheter, om inte Nordkorea imploderar. Men personer som Lee Eun-Hyung, en sydkoreansk katolsk präst som har besökt norr flera gånger, ser ingen mening med att vänta på återförening. ”Vi kan inte bara sitta overksamma tills dagen kommer”, säger Lee, som leder det institut för fred och enhet, som kyrkan har byggt nära gränsen mot norr. ”Vi studerar hur vi ska förstå och närma oss nordkoreanerna när återföreningen sker”, säger Lee.