Decennier innan han valdes till påve utvecklade Leo XIV – då fortfarande augustinerpater Robert Prevost – en teologisk vision om kyrklig auktoritet och gemenskap, som gör att man idag kan dra slutsatser om hans ledarstil som katolska kyrkans högsta ledare. Hans doktorsavhandling The Role of the Local Prior in the Order of St. Augustine som lades fram 1987 vid påvliga Angelicum i Rom, och som länge inte fick mycket uppmärksamhet, behandlar grundläggande frågor i kyrkans liv. Avhandlingen lägger, enligt nyhetsportalen i USA National Catholic Register särskild vikt vid samspelet mellan andlig karisma, kyrkorätt och ledning i olika sammanslutningar.
Avhandlingen fokuserar på hur ledarskapet konkret gestaltas i en ordensgemenskap. Den dåvarande pater Prevost argumenterar för att auktoriteten i kyrkan bygger på tjänst, inte på kontroll. Priorn – som ledare för det kyrkliga livets minsta enhet – förkroppsligar en form av ledande ämbete som utmärks av lyssnande, dialog, medansvar och lydnad för Guds vilja.
Påfallande är det nära sambandet med kyrkorätten: pater Prevost betonar att det kyrkliga livet har både andliga och rättsliga aspekter. Därvid ställer han inte kyrkans ordning i motsats till frihet utan han ser i rätten en konkret form för hur man kan leva i nåden och i gemenskap.
Synodalitetsprincipen – som hans föregångare påven Franciskus starkt betonade – förkastas inte heller i avhandlingen, utan uppfattas klart strukturerad: urskillningsprocesser skall genomföras i dialog men inom ramen för ansvarstagande och reglerade former. Ledarämbetet består enligt Prevost väsentligen i lydnad mot Gud och i sorgfälligt övervägande om vad som är Hans vilja – alltid i avstämning med gemenskapen.
Avhandlingen citerar centrala källor som Kanoniska lagen från 1983, den helige Augustinus regel samt utsagor av påven Johannes Paulus II. Särskilt den senare åberopas ofta som en röst att orientera sig efter, till exempel i ett tal till augustinerna vari han betonade samspelet mellan andlig kallelse och kyrklig-kanonisk struktur. Detta samband mellan andlighet och struktur förefaller även prägla påve Leo XIV:s självförståelse. Kyrkan är för honom en ”gemenskap av gemenskaper” som bärs av en auktoritet som vet sig vara förpliktad till att verka för allas bästa – lokalt som universellt.
Avhandlingen omfattande bibliografi understryker den nuvarande påvens dubbla rötter i såväl augustinsk tradition som kyrklig rättsskipning. Vid sidan av klassiska teologer och kyrkliga kanoniska experter citerar Prevost även konciliedokument från Andra Vatikankonciliet och patristiska källor.
Red. 2025-05-21
Detta är en nyhetstext som utgår från en text i National Catholic Register som nås via denna länk