Polske motståndsmannen Wyszyński saligförklaras

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den sovjetiske diktatorn Josef Stalin påstås hånfullt ha sagt att kommunismen passar Polen lika bra som en sadel på en ko. Åtminstone så långt var han enig med den glödande antikommunisten Stefan Wyszyński. Dock skulle samme Stalin, som en gång spefullt frågade hur många divisioner påven hade, blivit förvånad över vad en påve från Polen på 1980-talet kunde ställa till det för kommunisterna.

Kardinal Wyszinsky hade profeterat att hans yngre ämbetsbroder Karol Wojtyla en gång skulle ”föra i kyrkan i 2000-talet”. Han fick rätt: Wojtyla blev påve Johannes Paulus II (1978–2005) och senare helgonförklarad. Nu åtföljs han av Polens förre primas Stefan Wyszyński (1901–1981) in bland de saligas skara. Han kommer att saligförklaras den 12 september.

På grund av coronapandemin har ceremonin i Warszawa uppskjutits. Vid den av den nye prefekten i Vatikanens kongregation för helgonförklaringar, kardinal Marcello Semeraro, utlysta saligförklaringen kommer även den polska ordensgrundaren Elzbiet Roza Czacka (1876–1961) att upphöjas till samma stånd. Kyrkoföreträdare hoppas att den av missbruksskandaler hårt sargade katolska kyrkan i Polen, genom åminnelsen av landets stora andliga gestalter få nytt hopp.

Kardinal Wyszyński, 1961. Foto: Fotograaf Onbekend / Anefo. Wikimedia commons.

Wyszinsky var från 1948 till sin död den högsta kyrklige ämbetsinnehavaren i Polen. Efter prästvigningen 1924 vara han lärare i kyrkorätt och sociologi i Wloclawek. Under den tyska ockupationen var han själasörjare för den polska underjordiska armén och gömde judar.

Pius XII utnämnde Wyszyński 1946 till biskop av Lublin och efter kardinal Hlonds bortgång blev han i november 1948 utnämnde till ärkebiskop av Warszawa. Under höjdpunkten av den kommunistiska förföljelsen av kyrkan blev han fängslad och först 1956 frisläppt. Han hade sina rötter i den traditionella rurala fromheten i Polen och hyste en bergfast övertygelse om enheten mellan nationen och katolicismen.

Wyszinsky var en politisk räv och besatte en säker strategisk intuition. I ett avseende hade han dock fel: beträffande den unge Karol Wojtyla. Under lång tid hade kommunisterna ägnat sig åt att utnämna – i deras ögon – lämpliga, ”inte alltför politiska” biskopskandidater för Kraków. I Wojtyla, årgång 1920 såg de en intellektuell skönande, som inte vållad någon förargelse. Det var en bedömning de delade med Wyszyński, som förbryllat ansåg honom vara ”en poet”.

Wojtyla var ingalunda Wyszyńskis favoritkandidat. Den unge krakowiten var mycket lojal mot honom, vilket förargade kommunisterna, som hade hoppats att de genom den stora skillnaden skulle kunna driva en kil mellan dem. Den lärde skådespelaren och författaren Woytyla kunde entusiasmera ungdomen. Och han kunde också knyta den urbana intelligentian till kyrkan som en oppositionell kraft, som den jordbundne Wyszinsky misstrodde.

Kampen mot kommunismen enade de båda kyrkoledarna, trots alla inbördes skillnader. Deras strategi var inte en öppen konfrontations med regimen, utan öppenhet och uthållighet. Liksom sin pedant från Krakow deltog Wyszyński i alla sessionerna under Andra Vatikankonciliet (1962–1965). Men i motsats till Wojtyla tog Polens primas avstånd från alla förnyelseidéer, för att inte riskera banden mellan kyrka och folk.

Wojtyla kämpade med den intellektuelles vapen, lyssna, diskutera och loda på djupet. Konciliets formulering om religionsfriheten gav honom dynamit i handen, liksom senare Helsingforskonferensens slutdokument: religionsfrihet som en positiv mänsklig rättighet, som man kan kräva. Därför kunde Wojtyla vid konklaven 1978 vinna många röster från USA och Västeuropa, medan Wyszyński inte passade in i gruppen papabile [tänkbar påvekandidat, övers. anm.].

Den under Wojtylas ledningen 1965 avfattade deklarationen ”De polska biskoparnas ord till våra tyska bröder i biskopsämbetet”, inledde en djup försoningsprocess. De centrala orden var ”Vi förlåter och ber om förlåtelse”. Dessa ord påverkar ännu de polsk-tyska relationerna.

I Polen hyllas fortfarande Wojtyla som ”Århundradets primas”. Hösten 2019 erkände Vatikanen ett förbönsunder tillskrivet Wyszyński och därmed var vägen till saligförklaring öppnad. Påven Franciskus bekräftade att en cancersjuk ung kvinna 1988 efter förböner från Wyszyński tillfrisknat. Hon är i dag 50 år gammal.

Kathpress 2021-09-03

Detta är en nyhetstext.

Under nazisternas ockupation av Polen på 1930- och 1940-talen bjöd Stefan Wyszyński också på motstånd mot nationalsocialismen. Redaktionens anmärkning.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den sovjetiske diktatorn Josef Stalin påstås hånfullt ha sagt att kommunismen passar Polen lika bra som en sadel på en ko. Åtminstone så långt var han enig med den glödande antikommunisten Stefan Wyszyński. Dock skulle samme Stalin, som en gång spefullt frågade hur många divisioner påven hade, blivit förvånad över vad en påve från Polen på 1980-talet kunde ställa till det för kommunisterna.

Kardinal Wyszinsky hade profeterat att hans yngre ämbetsbroder Karol Wojtyla en gång skulle ”föra i kyrkan i 2000-talet”. Han fick rätt: Wojtyla blev påve Johannes Paulus II (1978–2005) och senare helgonförklarad. Nu åtföljs han av Polens förre primas Stefan Wyszyński (1901–1981) in bland de saligas skara. Han kommer att saligförklaras den 12 september.

På grund av coronapandemin har ceremonin i Warszawa uppskjutits. Vid den av den nye prefekten i Vatikanens kongregation för helgonförklaringar, kardinal Marcello Semeraro, utlysta saligförklaringen kommer även den polska ordensgrundaren Elzbiet Roza Czacka (1876–1961) att upphöjas till samma stånd. Kyrkoföreträdare hoppas att den av missbruksskandaler hårt sargade katolska kyrkan i Polen, genom åminnelsen av landets stora andliga gestalter få nytt hopp.

Kardinal Wyszyński, 1961. Foto: Fotograaf Onbekend / Anefo. Wikimedia commons.

Wyszinsky var från 1948 till sin död den högsta kyrklige ämbetsinnehavaren i Polen. Efter prästvigningen 1924 vara han lärare i kyrkorätt och sociologi i Wloclawek. Under den tyska ockupationen var han själasörjare för den polska underjordiska armén och gömde judar.

Pius XII utnämnde Wyszyński 1946 till biskop av Lublin och efter kardinal Hlonds bortgång blev han i november 1948 utnämnde till ärkebiskop av Warszawa. Under höjdpunkten av den kommunistiska förföljelsen av kyrkan blev han fängslad och först 1956 frisläppt. Han hade sina rötter i den traditionella rurala fromheten i Polen och hyste en bergfast övertygelse om enheten mellan nationen och katolicismen.

Wyszinsky var en politisk räv och besatte en säker strategisk intuition. I ett avseende hade han dock fel: beträffande den unge Karol Wojtyla. Under lång tid hade kommunisterna ägnat sig åt att utnämna – i deras ögon – lämpliga, ”inte alltför politiska” biskopskandidater för Kraków. I Wojtyla, årgång 1920 såg de en intellektuell skönande, som inte vållad någon förargelse. Det var en bedömning de delade med Wyszyński, som förbryllat ansåg honom vara ”en poet”.

Wojtyla var ingalunda Wyszyńskis favoritkandidat. Den unge krakowiten var mycket lojal mot honom, vilket förargade kommunisterna, som hade hoppats att de genom den stora skillnaden skulle kunna driva en kil mellan dem. Den lärde skådespelaren och författaren Woytyla kunde entusiasmera ungdomen. Och han kunde också knyta den urbana intelligentian till kyrkan som en oppositionell kraft, som den jordbundne Wyszinsky misstrodde.

Kampen mot kommunismen enade de båda kyrkoledarna, trots alla inbördes skillnader. Deras strategi var inte en öppen konfrontations med regimen, utan öppenhet och uthållighet. Liksom sin pedant från Krakow deltog Wyszyński i alla sessionerna under Andra Vatikankonciliet (1962–1965). Men i motsats till Wojtyla tog Polens primas avstånd från alla förnyelseidéer, för att inte riskera banden mellan kyrka och folk.

Wojtyla kämpade med den intellektuelles vapen, lyssna, diskutera och loda på djupet. Konciliets formulering om religionsfriheten gav honom dynamit i handen, liksom senare Helsingforskonferensens slutdokument: religionsfrihet som en positiv mänsklig rättighet, som man kan kräva. Därför kunde Wojtyla vid konklaven 1978 vinna många röster från USA och Västeuropa, medan Wyszyński inte passade in i gruppen papabile [tänkbar påvekandidat, övers. anm.].

Den under Wojtylas ledningen 1965 avfattade deklarationen ”De polska biskoparnas ord till våra tyska bröder i biskopsämbetet”, inledde en djup försoningsprocess. De centrala orden var ”Vi förlåter och ber om förlåtelse”. Dessa ord påverkar ännu de polsk-tyska relationerna.

I Polen hyllas fortfarande Wojtyla som ”Århundradets primas”. Hösten 2019 erkände Vatikanen ett förbönsunder tillskrivet Wyszyński och därmed var vägen till saligförklaring öppnad. Påven Franciskus bekräftade att en cancersjuk ung kvinna 1988 efter förböner från Wyszyński tillfrisknat. Hon är i dag 50 år gammal.

Kathpress 2021-09-03

Detta är en nyhetstext.

Under nazisternas ockupation av Polen på 1930- och 1940-talen bjöd Stefan Wyszyński också på motstånd mot nationalsocialismen. Redaktionens anmärkning.

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)