Québec firar ursulinsk klostergrundare och skolpionjär

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När påven Franciskus besöker Québec under sin Kanadaresa, kommer han överallt att lägga märke till ordenskvinnan Maria av Inkarnationen (1599–1672). Sedan slutet av april pågår i den fransk-kanadensiska staden ett minnesår för denna ordenskvinna. Med flera olika evenemang högtidlighåller man minnet av hennes död för 350 år sedan. [Se mera i artikel i Journal de Québec här.] Hon tillhörde ursulinerna, och som första klostergrundare i den franskspråkiga delen av Nya världen, uträttade hon ett modigt och oförskräckt pionjärverk. Den flickskola som hon grundade anses vara den första i hela Nordamerika.

Maria av Inkarnationen är en sinnebild för den katolska kyrkans början i Kanada. Påven Johannes Paulus II omtalade henne så vid saligförklaringen år 1980 som ”moder till den katolska kyrkan i Kanada”. Även påven Franciskus sätter henne högt. Genom ett dekret förde han i april 2014 in henne i helgonkalendern, och detta till och med utan att man innan dess kunde hänvisa till något mirakel, För honom räknas hon till de amerikanska kontinenternas apostlar.

(Påven gör dock inte sin Kanadaresa för att fira denna ordenskvinna, utan för att be Kanadas urbefolkningar om ursäkt. De Residential Schools, där missförhållanden har konstaterats, kan ses som efterföljare till det arbete med mission som assimilation, som ursulinerna bedrev.) […]

Hon trädde in i orden efter att blivit änka

Hon föddes som Marie Guyart i den franska staden Tours, och som änka avgjorde hon sig för ordenslivet. I detta nya liv gav hon prov på stort mod. År 1639 reste hon tillsammans med två andra ursuliner med det skepp till Kanada. Nunnornas uppgift var att uppfostra flickor inför äktenskap eller för klosterliv. I kolonierna skulle de efterlikna den europeiska gemenskapen.

I Québec bodde då bara några hundra personer. Ursulinerna byggde där ett kloster med en skola, där de undervisade en mycket blandad grupp av unga flickor: de av fransk kultur präglade döttrarna till nybyggare och flickor från olika grupper av ursprungsbefolkningar.

Maria av Inkarnationen lärde sig till och med språken algonquin, montagnais och irokesiska, och sammanställde ordböcker, böner och katekeser på dessa språk, Ursulinerna lärde flickorna att läsa och skriva på deras modersmål och franska.

8 000 brev som tidsvittnen

Syster Maria var en flitig brevskrivare. Man uppskattar att hon skrev ungefär 8 000 brev, i vilka hon informera sina adressater i Frankrike om livet i missionen, och om vad ursulinerna för övrigt åstadkom i Nya världen, eller vilka faror de måste övervinna. Dessa brev är en ovärderlig källa till kunskap om livet i det koloniala Kanada.

Maria av Inkarnationen återsåg aldrig mera sitt franska hemland. Hon avled i Québec den 30 april 1672 vid 72 års ålder. Hon beundras med rätta för att hon fortsatte som de flesta kvinnor vid hennes tid. Hon ägnade stor omsorg åt de unga inhemska flickorna, som hon hade i sin vård, och åt deras språk och kultur. Att hon bemödade sig om att europeisera de inhemska flickorna, innebar å andra sidan att hon la grunden för något som sedan ledder till så mycken olycka.

Kathpress 2022-07-14

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När påven Franciskus besöker Québec under sin Kanadaresa, kommer han överallt att lägga märke till ordenskvinnan Maria av Inkarnationen (1599–1672). Sedan slutet av april pågår i den fransk-kanadensiska staden ett minnesår för denna ordenskvinna. Med flera olika evenemang högtidlighåller man minnet av hennes död för 350 år sedan. [Se mera i artikel i Journal de Québec här.] Hon tillhörde ursulinerna, och som första klostergrundare i den franskspråkiga delen av Nya världen, uträttade hon ett modigt och oförskräckt pionjärverk. Den flickskola som hon grundade anses vara den första i hela Nordamerika.

Maria av Inkarnationen är en sinnebild för den katolska kyrkans början i Kanada. Påven Johannes Paulus II omtalade henne så vid saligförklaringen år 1980 som ”moder till den katolska kyrkan i Kanada”. Även påven Franciskus sätter henne högt. Genom ett dekret förde han i april 2014 in henne i helgonkalendern, och detta till och med utan att man innan dess kunde hänvisa till något mirakel, För honom räknas hon till de amerikanska kontinenternas apostlar.

(Påven gör dock inte sin Kanadaresa för att fira denna ordenskvinna, utan för att be Kanadas urbefolkningar om ursäkt. De Residential Schools, där missförhållanden har konstaterats, kan ses som efterföljare till det arbete med mission som assimilation, som ursulinerna bedrev.) […]

Hon trädde in i orden efter att blivit änka

Hon föddes som Marie Guyart i den franska staden Tours, och som änka avgjorde hon sig för ordenslivet. I detta nya liv gav hon prov på stort mod. År 1639 reste hon tillsammans med två andra ursuliner med det skepp till Kanada. Nunnornas uppgift var att uppfostra flickor inför äktenskap eller för klosterliv. I kolonierna skulle de efterlikna den europeiska gemenskapen.

I Québec bodde då bara några hundra personer. Ursulinerna byggde där ett kloster med en skola, där de undervisade en mycket blandad grupp av unga flickor: de av fransk kultur präglade döttrarna till nybyggare och flickor från olika grupper av ursprungsbefolkningar.

Maria av Inkarnationen lärde sig till och med språken algonquin, montagnais och irokesiska, och sammanställde ordböcker, böner och katekeser på dessa språk, Ursulinerna lärde flickorna att läsa och skriva på deras modersmål och franska.

8 000 brev som tidsvittnen

Syster Maria var en flitig brevskrivare. Man uppskattar att hon skrev ungefär 8 000 brev, i vilka hon informera sina adressater i Frankrike om livet i missionen, och om vad ursulinerna för övrigt åstadkom i Nya världen, eller vilka faror de måste övervinna. Dessa brev är en ovärderlig källa till kunskap om livet i det koloniala Kanada.

Maria av Inkarnationen återsåg aldrig mera sitt franska hemland. Hon avled i Québec den 30 april 1672 vid 72 års ålder. Hon beundras med rätta för att hon fortsatte som de flesta kvinnor vid hennes tid. Hon ägnade stor omsorg åt de unga inhemska flickorna, som hon hade i sin vård, och åt deras språk och kultur. Att hon bemödade sig om att europeisera de inhemska flickorna, innebar å andra sidan att hon la grunden för något som sedan ledder till så mycken olycka.

Kathpress 2022-07-14

Detta är en nyhetstext.