av MINNA SALMINEN KARLSSON
Jan O. Jonsson, Carina Mood & Georg Treuter: Integration bland unga. En mångkulturell generation växer upp. Makadam 2022, 291 s.
För att ta till sig huvudbudskapet i Integration bland unga räcker det egentligen med att läsa de 22 första sidornas sammanfattning. Då har läsaren förstått att en problembild av ungdomar med utländsk bakgrund till stor del är konstruerad, och att de i många väsentliga aspekter inte är särskilt annorlunda än ungdomar med helsvensk bakgrund – och att skillnaderna ibland går i motsatt riktning än vad medierna har förlett oss att tro. Boken berör till exempel inte direkt gängproblematiken, helt enkelt eftersom den i helhetsbilden av alla ungdomar med utländsk bakgrund är ett marginellt fenomen.
På de första sammanfattande sidorna får man lära sig att ungdomar med utländsk bakgrund inte skiljer sig särskilt mycket från svenska ungdomar när det gäller utbildning och arbete – faktiskt har de större utbildningsambitioner om än inte alltid lika stor studieframgång. Samma gäller egenskattad fysisk och psykisk hälsa, livskvalitet och framtidstro – skillnaderna är små, och de som finns visar mera tillfredsställelse och optimism hos ungdomar med utländsk bakgrund. De områden där skillnader finns är religiositet och värderingar – ungdomar med utländsk bakgrund är mer religiösa och uppvisar mer av vad som i Sverige allmänt kallas konservativa värderingar. Socialt har integrationen inte varit särskilt framgångsrik: ungdomar med såväl svensk som utländsk bakgrund umgås huvudsakligen med andra ungdomar med samma bakgrund som de själva – särskilt gäller detta ungdomar med svensk bakgrund.
Hur kan man veta detta? Till grund för boken ligger en gedigen studie från Stockholms universitet där cirka 5 000 ungdomar födda 1996 har följts från högstadiet och en bit in på vuxenlivet. De har fått svara på upprepade enkäter, forskarna har därutöver tagit del av registerdata, intervjuat deras lärare och skickat enkäter till föräldrarna. Tillvägagångssättet är redovisat i detalj. Eftersom vissa resultat går emot allmänna uppfattningar, är det särskilt viktigt att veta att det som presenteras här inte är gissningar.
På grund av det stora antalet undersökningspersoner är det möjligt att också jämföra olika grupper av ungdomar med varandra: författarna presenterar oftast tre grupper: svensk bakgrund, utländsk bakgrund (födda utomlands av utländska föräldrar) och ungdomar födda i Sverige av två utländska föräldrar. Ibland visas också skillnaderna mellan ungdomar med bakgrund i olika geografiska regioner i världen.
Den läsare som efter sammanfattningen vill gå vidare i boken och undersöka resultaten mer i detalj kommer att möta ungefär 75 olika grafer och tabeller, men också resonerande text.
Om vi som exempel tar området religion, får vi veta att 41 procent av ungdomar med svensk bakgrund säger sig inte tillhöra någon religion, medan motsvarande siffra för ungdomar med utländsk bakgrund är 12–13 procent. På frågan om hur viktig religionen är i deras liv, svarar 22 procent av ungdomar med svensk, men 81–83 procent av ungdomar med utländsk bakgrund, att religionen är viktig. Båda siffrorna finns också utifrån ursprungsregion, där ungdomar med afrikansk bakgrund är de mest religiösa. Därutöver finns ett diagram där barnens och föräldrarnas religiositet jämförs, utifrån olika ursprungsregioner (störst skillnad finns mellan svenskfödda barn och deras föräldrar) och en graf om hur vikten av religion minskar under tonåren – faktiskt inte särskilt mycket. Liknande detaljrikedom finns om ett tjugotal olika områden.
Så, hur var det med gängvåldet? Några områden är särskilt intressanta här: skola, asocialt beteende och våldsbenägenhet. När det gäller skola, konstaterar författarna att medan utbildningsambitionerna bland unga med utländsk bakgrund generellt är höga, finns det också en relativt stor grupp ungdomar som inte går färdigt gymnasiet och därmed inte heller har ljusa utsikter på arbetsmarknaden – vilket i allmänhet befrämjar marginalisering. När det gäller asocialt beteende (vandalisering, stöld, vapen), är skillnaderna försumbara (17–18 procent i alla grupper under de senaste tre månaderna), och när det gäller alkoholintag visar ungdomar med svensk bakgrund högre siffror. Visserligen använder ungdomar med utländsk bakgrund droger i något större utsträckning, men skillnaden är bara två – tre procent. Det är ”våldsbenägenheten” där skillnaderna är störst: 15 procent av pojkar med svensk bakgrund anser att det är berättigat att gripa till våld mot förolämpningar, medan andelen är 23–24 procent för pojkar med utländsk bakgrund. Detta kan läsas både som att skillnaden är stor – eller som att den är mindre än tio procentenheter.
Mediernas rapportering om gängvåldet är ett väl ägnat verktyg att generellt ställa ungdomar, särskilt pojkar, med utländsk bakgrund i negativt ljus. Det är ypperligt att det nu finns en rejäl vetenskaplig studie om olika grupper av ungdomar i Sverige – både om dem med svensk och dem med utländsk bakgrund. Boken är en faktakälla för alla som på olika sätt arbetar med ungdomar och borde också finnas (och läsas) på varje nyhetsredaktion.
Minna Salminen Karlsson är docent i sociologi samt jämställdhetsspecialist vid Uppsala universitet.
Ur Signum nr 3/2023.