Synoden förlängs med ett år

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus förlänger katolska kyrkans världsvida synodala process med ett år. Vid Angelusbönen på Petersplatsen [den 16 oktober] meddelade kyrkans överhuvud överraskande att världsbiskopssynoden ska överlägga i oktober år 2023 och dessutom i oktober 2024 om resultaten av den världsvida processen med konsultation och rådslag.

Den synodala process som inleddes 2021 skulle ursprungligen ha avslutats i oktober 2023 med en fyra veckor lång världsbiskopssynod i Rom. Ämne för överläggningarna är kyrkans synodalitet. I anslutning till detta handlar det om nya vägar för delaktighet och medbestämmande i kyrkliga rådgivnings- och urskiljningsprocesser.

Kyrkans gräsrötter ska deltaga i större utsträckning

Efter påvens överraskande beslut om att förlänga den katolska världssynoden, finns det i Rom flera uppgifter om den kyrkliga rådgivningsprocessen. Synodsekretariatet meddelade omedelbart efter påvens anförande mitt på dagen på söndagen att denna förlängning av processen kommer sig därav att påven önskar att inte bara biskopssynodens medlemmar utan ”hela kyrkan” skulle deltaga i rådgivningsprocessen.

I kommunikén står det ordagrant: ”Synoden är inte en engångshändelse utan en process. Genom den uppmanas hela gudsfolket att gemensamt närma sig det mål som man med den heliga Andes hjälp erkänner som Guds vilja för sitt folk.”

Därför kommer nu den av påven uppdelade biskopssynoden (oktober 2023 och oktober 2024) att bli ˮen väg på vägenˮ, så att det ska bli möjligt med ˮmognare överläggningar till större gagn för kyrkanˮ.

Synodsekretariatet ska under de kommande veckorna överlägga om hur biskopssynodens båda etapper samt den mellanliggande tiden ska organiseras. ”Vid lämpligt tillfälle” kommer det ytterligare information om detta.

Mera deltagande av ”Guds folk” önskas

Denna önskan kom som en blixt från en klar himmel. Endast få ”vatikanologer” anade att påven skulle förorda en förlängning av den av honom utlysta världssynoden med ytterligare ett år. Detta förkunnade han vid Angelusbönen inför runt 20 000 pilgrimer på Petersplatsen sistlidna söndag den 16 oktober. När han två dagar dessförinnan i spetsen för en audiens mottog kardinalerna Mario Grech och Jean-Claude Hollerich, framgick redan att något nytt kunde komma att hända med synoden. Men den nu avkunnade förlängningen kom emellertid överraskande.

I och med utvidgningen av den synodala processen har påven reagerat på såväl konservativa som framstegsvänliga kritiker. Den liberala majoriteten i Tyskland inför den synodala vägen har sedan länge svävat i ovisshet. Den sågs som en ren angelägenhet för biskoparna och möjligheterna att yttra sig inskränkte sig hittills endast till frågorna i de utsända frågeformulären. Från konservativa kretsar kunde man höra att mycket stod på spel i församlingen i oktober, vars dynamik syntes oberäknelig och varvid manipulationer fruktades.

Uppenbarligen satsar Franciskus på att två generalförsamlingar skulle kunna möjliggöra mera överläggningar på båda sidor. Redan vid familjesynoden, som skulle kunna leda till en annan lösning av hur man skulle hantera frågan om de omgifta, behöves två generalförsamlingar, 2014 och 2015, innan man kunde komma fram till ett bärande resultat.

Därtill medför en förlängning en förhöjd risk. Den betyder inte bara en tidsmässig utvidgning av rådslagen bland biskoparna. Därtill skall den enligt påvens vilja medföra att den synodala processens tema om ”Guds folk” kommer att debatteras. Hur detta skall gå till är för närvarande oklart, liksom hur den nu fastlagda tidsgränsen till den avslutande församlingen 2024 med deltagarna skall gestaltas.

I vilket fall som helst antyder ett förklarande meddelande från den mycket aktiva ”Synodens generalsekretariat” angående påvens uttalande på vad som kommer. Mer och mer tydligt ser man i texterna från generalsekretariatet, att jämte biskopskollegiet, tillsammans med påven, som enda subjekt i synoden, mer och mer framträder ”Guds folk”. En ”tripolär” synod bestående av påven, biskoparna och folket innebär något nytt, som på grund av den olösta representationsfrågan skulle kunna leda till spänningar.

Benämningen av synoden har redan undergått en förändring. Om den i åratal hetat ”Biskopssynoden” heter den i Vatikanens vokabulär nu enbart ”Synoden”. Sekretariatet har blivit ”Synodens generalsekretariat”, låt vara att dörrskyltarna fortfarande lyder Synodus episcoporum.

Utvidgningen till ett bredare, inte bara biskopligt rådsorgan, kan man utläsa på dess egen hemsida och på Twitter, som visar en egen kyrkopolitisk och teologisk accent.

I förra veckan kunde man läsa, med anledning av 60-årsjubileet för Andra Vatikankonciliet, som generalsekretariatet hänvisar till, att synoden är en frukt av konciliet och att konciliets teologi om ”Guds folk” blivit ett slags Magna Charta för det fortsatta synodala skeendet.

Kathpress 2022-10-16

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Påven Franciskus förlänger katolska kyrkans världsvida synodala process med ett år. Vid Angelusbönen på Petersplatsen [den 16 oktober] meddelade kyrkans överhuvud överraskande att världsbiskopssynoden ska överlägga i oktober år 2023 och dessutom i oktober 2024 om resultaten av den världsvida processen med konsultation och rådslag.

Den synodala process som inleddes 2021 skulle ursprungligen ha avslutats i oktober 2023 med en fyra veckor lång världsbiskopssynod i Rom. Ämne för överläggningarna är kyrkans synodalitet. I anslutning till detta handlar det om nya vägar för delaktighet och medbestämmande i kyrkliga rådgivnings- och urskiljningsprocesser.

Kyrkans gräsrötter ska deltaga i större utsträckning

Efter påvens överraskande beslut om att förlänga den katolska världssynoden, finns det i Rom flera uppgifter om den kyrkliga rådgivningsprocessen. Synodsekretariatet meddelade omedelbart efter påvens anförande mitt på dagen på söndagen att denna förlängning av processen kommer sig därav att påven önskar att inte bara biskopssynodens medlemmar utan ”hela kyrkan” skulle deltaga i rådgivningsprocessen.

I kommunikén står det ordagrant: ”Synoden är inte en engångshändelse utan en process. Genom den uppmanas hela gudsfolket att gemensamt närma sig det mål som man med den heliga Andes hjälp erkänner som Guds vilja för sitt folk.”

Därför kommer nu den av påven uppdelade biskopssynoden (oktober 2023 och oktober 2024) att bli ˮen väg på vägenˮ, så att det ska bli möjligt med ˮmognare överläggningar till större gagn för kyrkanˮ.

Synodsekretariatet ska under de kommande veckorna överlägga om hur biskopssynodens båda etapper samt den mellanliggande tiden ska organiseras. ”Vid lämpligt tillfälle” kommer det ytterligare information om detta.

Mera deltagande av ”Guds folk” önskas

Denna önskan kom som en blixt från en klar himmel. Endast få ”vatikanologer” anade att påven skulle förorda en förlängning av den av honom utlysta världssynoden med ytterligare ett år. Detta förkunnade han vid Angelusbönen inför runt 20 000 pilgrimer på Petersplatsen sistlidna söndag den 16 oktober. När han två dagar dessförinnan i spetsen för en audiens mottog kardinalerna Mario Grech och Jean-Claude Hollerich, framgick redan att något nytt kunde komma att hända med synoden. Men den nu avkunnade förlängningen kom emellertid överraskande.

I och med utvidgningen av den synodala processen har påven reagerat på såväl konservativa som framstegsvänliga kritiker. Den liberala majoriteten i Tyskland inför den synodala vägen har sedan länge svävat i ovisshet. Den sågs som en ren angelägenhet för biskoparna och möjligheterna att yttra sig inskränkte sig hittills endast till frågorna i de utsända frågeformulären. Från konservativa kretsar kunde man höra att mycket stod på spel i församlingen i oktober, vars dynamik syntes oberäknelig och varvid manipulationer fruktades.

Uppenbarligen satsar Franciskus på att två generalförsamlingar skulle kunna möjliggöra mera överläggningar på båda sidor. Redan vid familjesynoden, som skulle kunna leda till en annan lösning av hur man skulle hantera frågan om de omgifta, behöves två generalförsamlingar, 2014 och 2015, innan man kunde komma fram till ett bärande resultat.

Därtill medför en förlängning en förhöjd risk. Den betyder inte bara en tidsmässig utvidgning av rådslagen bland biskoparna. Därtill skall den enligt påvens vilja medföra att den synodala processens tema om ”Guds folk” kommer att debatteras. Hur detta skall gå till är för närvarande oklart, liksom hur den nu fastlagda tidsgränsen till den avslutande församlingen 2024 med deltagarna skall gestaltas.

I vilket fall som helst antyder ett förklarande meddelande från den mycket aktiva ”Synodens generalsekretariat” angående påvens uttalande på vad som kommer. Mer och mer tydligt ser man i texterna från generalsekretariatet, att jämte biskopskollegiet, tillsammans med påven, som enda subjekt i synoden, mer och mer framträder ”Guds folk”. En ”tripolär” synod bestående av påven, biskoparna och folket innebär något nytt, som på grund av den olösta representationsfrågan skulle kunna leda till spänningar.

Benämningen av synoden har redan undergått en förändring. Om den i åratal hetat ”Biskopssynoden” heter den i Vatikanens vokabulär nu enbart ”Synoden”. Sekretariatet har blivit ”Synodens generalsekretariat”, låt vara att dörrskyltarna fortfarande lyder Synodus episcoporum.

Utvidgningen till ett bredare, inte bara biskopligt rådsorgan, kan man utläsa på dess egen hemsida och på Twitter, som visar en egen kyrkopolitisk och teologisk accent.

I förra veckan kunde man läsa, med anledning av 60-årsjubileet för Andra Vatikankonciliet, som generalsekretariatet hänvisar till, att synoden är en frukt av konciliet och att konciliets teologi om ”Guds folk” blivit ett slags Magna Charta för det fortsatta synodala skeendet.

Kathpress 2022-10-16

Detta är en nyhetstext.