Som ett ”ur teologisk synvinkel glädjande val” betecknar Wien-teologen Jan-Heiner Tück valet av den norska författaren Jon Fosse till årets Nobelpristagare i litteratur. Fosse har ”en vaken känsla för hemligheternas ofattbarhet” och ett sinne för religionens betydelse ”utan att för den sakens skull anlägga predikoton”.
I en kommentar till Kathpress gläds Tück, i det att han anser Nobelpriskommitténs val vara både modigt och välkommet. Teologen Tück har bland annat tagit initiativ till ”die Wiener Poetikdozentur Religion und Literatur” [ett samarrangemang med föreläsningar i gränslandet mellan religion och litteratur], och för knappt ett år sedan diskuterade han Fosse inom ramen för ett litteraturarrangemang i Katolska akademien i Bayern.
Fosses litteratur kretsar ofta omkring frågor om hemligheter. Man måste begripa att man inte kan begripa Gud som också drar sig undan när man nalkas. Fosses litterära verk omges av ett ”dunkelt ljus som har tydliga likheter med mäster Eckharts mystik och som var och en kan finna i sitt inre om de bara letar. ”Fosse är teologiskt betydelsefull, eftersom han verkar för ett indirekt sätt att tala om Gud på.” Han rör sig omkring ”mysteriet med det närvarande frånvarande” som flammar upp i erfarenheten av smärtsamma förluster, säger Tück. Denna närhet till bildförbud är, enligt Tück, en viktig ”impuls för teologin att slå vakt om Guds alteritet och inte lägga beslag på honom för privata intressen”.
Att Fosse lämnade den lutherska statskyrkan hade också att göra med en aversion mot en alltför ämbetsmannaaktig predikan – och en fascination för den meditativa och iterativa bönepraxisen inom katolicismen, som alltid återkommer i hans litterära verk. Fosses konst består också i att genom ”biografins sprödhet” värna om det hemliga i andra människors karaktärer, och på så sätt få fram en litterär ”kontrapunkt mot att reducera människor till deras användbarhet, deras nytta eller deras arbetskraft”.
En hälsosam motvikt ”mot dagens hektiska liv” ger norrmannens litteratur sammanfattningsvis genom en konst som betraktar omvärlden och innehåller samling och verklighetsförtätning som erinrar om Peter Handke och har något meditativt över sig. ”Liksom vi inte kan leva utan att andas, kan vi inte leva utan att träda i förbindelse med mysteriet med det helt andra.”
På torsdagen meddelade Svenska akademien i Stockholm att det är Fosse som i år får det eftertraktade priset. Med sitt skapande ger 64-åringen ”röst åt det osägbara”, heter det i motiveringen. Man lyfter fram hans romaner som är kända för sin starkt reducerade stil – ”Fosseminimalismen”. Pristagaren är enligt sitt norska förlag Samlaget ”överväldigad och tacksam”. Enligt TV-kanalen TV2 tillfogade han skämtsamt: ”Högre än till Nobelpriset kan man inte komma. Sedan går det bara utför.”
Fosse som föddes år 1959 i den norska kuststaden Haugesund anses vara en av de viktigaste samtida europeiska författarna. Sedan 2022 är han medlem av Akademie der Künste [Akademi för konst och musik] i Berlin. För sitt prosaverk Trilogien [Andvake, Olavs draumar och Kveldsvævd] fick han 2015 Nordiska Rådets litteraturpris. Hans mer än 30 skådespel uppförs världen över och har, även de, gett honom åtskilliga priser.
Fosse som år 2013 konverterade till katolska kyrkan är enligt egen utsago en from man. ”Allt som jag skriver är en sorts bön”, sade han nyligen i en intervju.
Från 1901 till 2023 har 116 nobelpris tilldelats 120 personer, därav 17 kvinnor. Förra året gick priset till den franska författaren Annie Ernaux. Det första litteraturpriset gick år 1902 till den franska diktaren Sully Prudhomme. Hittills har 13 tyskspråkiga författare hedrats, som Thomas Mann (1929), Heinrich Böll (1972), Günter Grass (1999) Herta Müller (2009) och senast Peter Handke (2019). Prissumman uppgår i år till 11 miljoner kronor (knappt 950 000 euro).
Kathpress 2023-10-05
Detta är en nyhetstext.