av HEINZ WERNER WESSLER
Med rätta konstaterade Brasiliens president Lula da Silva vid öppningen av BRICS-konferensen i Rio de Janeiro i söndags att de industrialiserade länderna har lätt att rusta upp, men samtidigt minskar sina investeringar i utvecklingssamarbete. Förra veckan samlades över 15 000 deltagare och fler än 60 stats- och regeringschefer i den tryckande hettan i Sevilla för FN:s konferens om finansiering av globalt utvecklingsbistånd fram till 2030. Enligt FN saknas årligen fyra biljoner dollar för att uppnå de ambitiösa målen som sattes 2015: att utrota extrem fattigdom, svält och säkerställa tillgång till rent vatten för alla människor senast 2030. Redan vid fastställandet var målen och de ekonomiska behoven utmanande – och det var innan USA:s tillbakadragande under Trump-eran.
Med Trumps andra mandatperiod blev det tydligt att USA vände ryggen åt internationellt bistånd. Vid konferensen i Sevilla var USA inte ens representerat. Trump-administrationen har kraftigt skurit i biståndet och planerar att minska över 80 procent av projekten, som innefattar viktiga insatser som klinikbyggen, vaccinationsprogram, humanitär hjälp vid torka och stöd till småföretag och lokal administration.
Det ökade beroendet av andra givare efter USA:s tillbakadragande innebär stora utmaningar. Förutom USA planerar många andra länder att minska sitt bilaterala och även multilaterala bistånd. Elva länder står tillsammans för tre fjärdedelar av världens utvecklingsbistånd och finansierar minst 70 procent av centrala FN-program som WFP, OCHA och UNICEF.
OECD förutspår att världens bistånd kan minska med upp till 25 procent fram till 2027, vilket motsvarar cirka 60 miljarder dollar – i praktiken en återgång till 2020 års nivåer efter pandemins tillfälliga ökningar. Det är en dramatisk vändning efter decennier av stadig ökning, där biståndet sedan 1980 har tredubblats.
OECD varnar för att nedskärningarna slår hårt mot de fattigaste länderna i Subsahara-Afrika och särskilt mot program för flyktingar, hälsa och utbildning. FN har därför betonat behovet av nya finansieringskällor, stärkta insatser mot korruption och ökat samarbete med den privata sektorn. Trots ekonomiskt tryck råder en bred samsyn kring de ambitiösa målen från 2015 fortfarande kan nås till 2030.
År 2023 investerade Sverige cirka 60 miljarder svenska kronor i utvecklingsbistånd, vilket motsvarar ungefär 1 procent av BNP – en nivå som länge varit internationellt förebildlig. Svenska biståndet fokuserar särskilt på klimatåtgärder, hälsa, utbildning, jämställdhet samt kamp mot korruption och skatteflykt.
Trots de globala besparingarna har Sverige tydligt signalerat en vilja att behålla och i vissa områden stärka biståndsinsatserna. Myndigheten Sida driver samtidigt aktivt på för ökat samarbete med privat sektor, i enlighet med FN:s uppmaning att mobilisera nya finansieringskällor och minska biståndsberoendet i mottagarländerna.
Även den katolska kyrkan är en betydande aktör inom internationellt utvecklingsarbete och humanitärt stöd, ofta i samverkan med statliga och civila organisationer. Organisationer som Caritas Internationalis, Catholic Relief Services och många andra katolska hjälporganisationer spelar en helt avgörande roll genom att både påverka attityder och verkställa biståndsinsatser i många delar av världen.
I encyklikan Fratelli tutti (2020) framhåller den förre påven Franciskus att ”ingen kan byggas upp ensam” och att solidaritet är grundläggande för fred och utveckling. Han lyfter fram vikten av att bekämpa korruption och skatteflykt eftersom dessa utgör hinder för rättvis resursfördelning – frågor som också var centrala på Sevilla-konferensen.
Påvens kritik riktades även mot de ekonomiska strukturer som leder till ojämlikhet och klimatförändringar, och han förespråkar en modell där den globala gemenskapen tar ansvar för de mest utsatta. Katolska organisationer driver inte bara humanitär krishjälp, men även en hel del biståndsprojekt världen över och samarbetar med FN och andra internationella organisationer i linje med målen i Agenda 2030.
I ett tal till diplomatiska kåren vid Heliga stolen den 24 maj 2025 underströk påven Leo XIV allvaret i den pågående biståndskrisen: ”Att skära ned på utvecklingsbiståndet i en tid av hunger, krig och klimatnöd är ett svek mot den mänskliga familjen. De rika ländernas ansvar är inte bara ekonomiskt utan andligt: att stå på de svagas sida är en evangelisk plikt. Världens resurser är inte privata privilegier utan gåvor att förvalta tillsammans. Därför uppmanar jag världens ledare att se utvecklingssamarbetet inte som en kostnad, utan som en investering i fred, rättvisa och mänsklig värdighet.”
Heinz Werner Wessler 2025-07-07
Detta är en opinionstext.