Med tillkännagivandet på onsdagen den 5 augusti har Vatikanen officiellt bekräftat en spekulation som har pågått i flera månader: Påven Leo XIV kommer för första gången sedan sitt val att besöka den mest katolskt dominerade kontinenten. Förutom hans ”andra hem” Peru, där han bodde i flera decennier, är Uruguay och Argentina hans resmål. Påven kommer att besöka Montevideo, Paysandú och Florida i Uruguay från den 6 till 8 november; från den 8 till 11 november befinner han sig i Argentina. Förutom huvudstaden Buenos Aires besöker han det intellektuella centret Córdoba och Mariahelgedomen i Luján. Slutligen reser han från den 11 till 17 november till Peru. Där står huvudstaden Lima samt städerna Chiclayo, Cusco och Pucallpa på programmet.
Redan själva längden på vistelserna visar tydliga tyngdpunkter: i Uruguay, det mest sekulära landet i Sydamerika, stannar han i tre dagar. I Argentina, hemlandet för hans föregångare Franciskus, som denne som påve aldrig besökte, blir det fyra dagar. Och i Peru, där han verkade som biskop i Chiclayo från år 2015 till 2023 och fick medborgarskap, blir det fem dagar.
Medan besöket i den peruanska provinsmetropolen Chiclayo förmodligen kommer att bli ett ”hemmamatch” fyllt med emotionella höjdpunkter och festlig glädje över återseenden, innehåller de flesta andra stopp särskilda politiska utmaningar för påven. Ty Leo XIV har valt ut tre länder där den katolska kyrkan ofta står i konflikt med den aktuella regeringens samhälls- och ekonomipolitiska linje.
Det gäller först och främst Uruguay. Det lilla landet mellan Brasilien och Argentina är utan tvekan rikare än sina stora grannar och ses som liberalt. I Uruguay har det sedan år 1916 funnits en strikt separation mellan kyrka och stat, och mindre än hälften av uruguayanerna kallar sig katoliker.
Många lagar är också sekulära och liberala. Sedan år 2012 gäller en tidsgräns med rådgivningsskyldighet för aborter, liknande som i Tyskland. Och 2025 godkändes aktiv dödshjälp för obotligt sjuka genom lag. De lokala katolska biskoparna har alltid uttryckt kritik mot denna form av liberalism. Man förväntar sig att påven Leo XIV ska ge dem stöd.
Andra politiska konflikter dyker upp i Argentina. Den argentinska presidenten Javier Milei är visserligen emot abort och dödshjälp, men inom ekonomi- och socialpolitik förespråkar han ett radikalt marknadsekonomiskt program.
Den impulsive före detta ekonomiprofessorn, som ville skära ner dyra överväxter i byråkratin och välfärdsstaten ”med motorsågen”, är en allierad till USA:s president Donald Trump. Hur den milda och socialt jämställdhetsinriktade Leo XIV kommer hantera Milei och hans radikalt liberala politik är en av de mest spännande frågorna på den här resan.
Detsamma gäller också mötet med den nya peruanska presidenten Keiko Fujimori, som likt Milei satsar på fri ekonomi och en stat som främst fokuserar på polisuppgifter. Hennes pappa Alberto Fujimori styrde Peru från år 1990 till 2000 med hård hand och kränkte ständigt mänskliga rättigheter – men han räddade ändå Peru från att tas över av de blodtörstiga stenålderskommunisterna i Sendero Luminoso (”Den Lysande Stigen”).
Dessa svåra år upplevde den nuvarande påven en gång som utbildningsledare och provinschef för sin orden (från år 1988 till 1998) i Peru. Därför är förväntningarna höga att han, som ögonvittne och nu dessutom i rollen som högsta moraliska auktoritet, hittar de rätta orden. Det handlar om att bearbeta år av terrorism och anti-terror, hela sår, hedra de döda och återförena ett land som ännu är splittrat.
Att påven Leo XIV känner till landet, människorna och deras språk är en stor hjälp i det här sammanhanget. Redan vid hans senaste stora ”politiska” tal på spanska, den 8 juni i Madrid-parlamentet, överraskade han sina åhörare. Han övertygade med klarsynta analyser baserade på kunskap om historien och erbjöd perspektiv som sträckte sig över partigränser, vilket gav honom stor respekt i alla politiska läger. Liknande framgångar skulle han kunna uppnå även i Sydamerika.
Kathpress 2026-08-05
Detta är en nyhetstext.