Nästa vecka står Rom i religionsdialogens tecken. På tisdagen den 28 oktober planeras en gemensam uppmaning till fred, rättvisa och mänskligt syskonskap – ”i en tid som präglas av splittring och konflikter” står det i ett meddelande från Vatikanen på onsdagen den 22 oktober. Sammankomsten inträffar på 60-årsdagen av antagandet av deklarationen Nostra aetate (svenska: I vår tid). Detta dokument från Andra Vatikankonciliet (1962–1965) lägger en ny grund för förhållandet mellan den romersk-katolska kyrkan och de icke-kristna religionerna.
De deltagande kommer att inkludera ledande personligheter från bland annat judendomen, islam, hinduismen, buddhismen och traditionella afrikanska religioner. De möts tillsammans med representanter från Vatikanen, politiken och vetenskapen. Höjdpunkten av evenemanget blir ett tal av påven Leo XIV, följt av ett ögonblick av tyst bön för fred.
Årsdagen av Andra Vatikankonciliets deklaration kommer nästa onsdag också att vara i fokus under påven Leo XIV:s veckovisa allmänna audiens. Representanter för olika religioner kommer också att delta. Med anledning av 60-årsjubiléet hålls ytterligare evenemang och konferenser i ämnet i Rom.
Första positiva bedömningen av andra religioner
För 60 år sedan beslutade den katolska kyrkan om deklarationen Nostra aetate. Den lade grunden för ett nytt förhållande mellan den romersk-katolska kyrkan och de icke-kristna religionerna och öppnade vägen till försoning. Dokumentet från Andra Vatikankonciliet är det första officiella dokumentet från den katolska kyrkan där de andra religionerna erkänns positivt. Det antogs av konciliefäderna den 28 oktober år 1965, för 60 år sedan, med 96 procents godkännande (2 290 ja-röster, 35 nej-röster) och proklamerades gällande av påven Paulus VI.
Förklaringen betonar det förenande med andra religioner utan att förminska kristendomens sanningsanspråk. Den katolska kyrkan, sägs det, avvisar inget av det som är ”sant och heligt” i religionerna. Kristna, judar och muslimer uppmuntras att undanröja missförstånd genom dialog.
Kapitlet om judendomen är det mest omfattande i förklaringen. Med ett tydligt avståndstagande från den traditionella antijudaismen inleddes en omfattande försoning mellan kyrkan och judendomen. Nostra aetate innehåller två centrala frågor: för det första en fördömelse av antisemitism, kopplat till kyrkans erkännande av skuld som medskyldig; för det andra nödvändigheten att kyrkan aldrig må glömma rötterna till sin tro i judendomen.
Med Nostra aetate fastställdes att den judiska religionen för kristna inte är något yttre, utan på ett visst sätt hör till kärnan i den kristna religionen. Därför har kristna en så nära relation till judendomen som till ingen annan religion.
Om islam står det i dokumentet: ”Med respekt betraktar kyrkan också muslimerna, som dyrkar den ende Guden.” Synodfäderna uppmanar kristna och muslimer att ”uppriktigt försöka förstå varandra och gemensamt arbeta för skydd och främjande av social rättvisa, moraliska värden och inte minst fred och frihet för alla människor”.
Avslutningsvis uppmanar Nostra aetate, under rubriken ”Universellt broderskap”, till respekt för varje människas värdighet. Bokstavligen står det: ”Därför förkastar kyrkan all diskriminering av en människa eller varje våldshandling mot honom på grund av hans ras eller hudfärg, hans ställning eller religion, eftersom detta strider mot Kristi anda.”
Kathpress 2025-10-22
Detta är en nyhetstext.