Vetenskap inom den muslimska världen

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av HEDVIG LARSSON

– 1001 Inventions – Discover the Muslim Heritage in Our World.

En utställning om vetenskap inom den muslimska världen? Detta är ett intressant och angeläget ämne, och skulle kunna intressera en bred allmänhet. Under nästan fem månader har en stor internationell vandringsutställning visats på Värmlands museum i Karlstad. Tidigare har den kunnat beses i bland annat London, Istanbul, New York och Los Angeles. Reklamen har varit omfattande och till utställningen i Karlstad har man haft ett digert och ambitiöst program med föreläsningar, filmvisningar och andra evenemang flera gånger i veckan. Det är med andra ord en utställning som borde locka många besökare, och enligt en av foldrarna som ges ut av Värmlands museum har utställningen redan haft mer än 3,1 miljoner besökare.

Utställningen är mycket modern och välgjord. Man har använt sig av modern teknik och i alla montrar finns det något interaktivt inslag som bjuder in besökarna. Om namnet på utställningen har fört tankarna till Tusen och en natt så får man i den första salen associationer till berättelserna om Harry Potter och de porträtt med talande och agerande personer som förekommer på Hogwarths skola för häxkonster och trolldom. Ett antal berömda personligheter som haft betydelse för vetenskapens utveckling i den muslimska världen vinkar inbjudande och ber besökarna att lyfta på en telefonlur för att få höra mer om vederbörandes bedrifter. Hela utställningen fortsätter i denna roliga och lekfulla stil där mycket blinkar och rör på sig, och man anar att de 3,1 miljoner besökarna till största delen har varit barn och ungdomar som verkligen kunnat uppskatta denna typ av arrangemang.

Men vad är egentligen syftet med en ambitiös utställning av detta slag? Kring­arrangemangen i form av föreläsningar och andra inslag verkar inte riktigt hänga samman med själva utställningen, även om de säkerligen är mycket intressanta. Så vad vill man egentligen säga med själva utställningen? Det är naturligtvis en god tanke att lyfta fram det faktum att man i den muslimska världen under många århundraden har bedrivit avancerad forskning som på många områden varit banbrytande. För många muslimer i västvärlden är det viktigt att kunna visa att den egna kulturen inte är eller har varit underlägsen den västerländska utan att man faktiskt i vetenskapliga sammanhang varit avancerad och kunnat bidra med många viktiga landvinningar. Så långt är det inte svårt att förstå vad man vill säga med denna utställning, och man lyckas också väl i denna ambition.

Trots att utställningen är rolig och intressant finner jag att den har några svaga punkter. I en strävan att lyfta fram vetenskapen i den muslimska världen tonar man alltför ofta ned att många av de forskningsområden man ägnade sig åt faktiskt hade en stark anknytning till islam som just en religion och hur man utövar och utövat denna religion. Man får lätt intrycket av att den muslimska världen varit något av ett gigantiskt eldorado för vetenskapsmän som fått obegränsade ekonomiska resurser till sitt förfogande och så kunnat ägna sig åt vetenskapen utan att behöva ägna en tanke åt någonting annat än vad som intresserat dem. I sanning en dröm för varje forskare! Någon gång kan man se en hänsyftning på vem som bekostade kalaset. Vad som inte heller framkommer annat än genom en eller annan bisats är att forskningen har haft ett starkt samband med religionen. Att framställa instrument för att mäta tid var angeläget för den som ville vara säker på att man samlades till bön vid exakt rätt tidpunkt. Att fastställa en tillförlitlig kalender är något som intresserar den som vill inleda exempelvis fastemånaden Ramadan på rätt dag. Att ha tillgång till kartor och kunna ta ut rätt riktning till Mecka är nödvändigt för den som vill vända sig i den riktningen vid bön, men också för den som ämnar göra en vallfärd till just den platsen. Listan kunde med lätthet göras ännu längre.

När man nu valt att göra en storslagen utställning om vetenskap i den muslimska världen har man alltså valt att mer eller mindre frikoppla vetenskapshistorien från just den muslimska världen, såvida man inte anser att den rent geografiska kopplingen är skäl nog till att se det som just något som har med islam att göra. Vi ges intryc­ket att den muslimska världen fram till omkring 1600-talet var full av forskare och vetenskapsmän som kunde ägna sig åt precis vad de ville, nämligen att forska av hjärtans lust. Vidare ges intrycket att i stort sett allt man kom fram till var sådant som västerlandet (den judisk-kristna världen) blev imponerad av när man väl fick kunskap om det. Vad som inte framkommer annat än i förbigående är att de stora centra för forskning och vetenskap som fanns också var internationella och mångkulturella i den meningen att de förutom muslimer med skiftande etnisk och språklig bakgrund även hade judiska och kristna vetenskapsmän knutna till sig. I Spanien, Bagdad och Kairo fanns det inte bara muslimska utan även kristna och judiska vetenskapsmän som var verksamma och bidrog till att göra och sprida nya forskningsresultat. Någon gång framkommer detta utan att det görs någon reflektion kring att det var just ett multikulturellt samarbete det handlade om. Den ende icke-muslimske person som får ett lite större utrymme är läkaren Moses ben Maimon (Maimonides) som kom från Córdoba men dog i Egypten år 1204. Han skrev på både hebreiska och arabiska och var dessutom läkare vid Saladdins hov, och att han får en tydlig plats i detta sammanhang är naturligtvis välförtjänt.

Kanske det skulle ha varit befogat att ägna samarbete och brobyggande ett lite större utrymme i det här sammanhanget, inte minst med tanke på hur ofta detta betonas som en väg till fred och samexistens i dagens värld. Att göra en utställning om vetenskap i den muslimska världen är ett bra och intressant projekt, och jag är övertygad om att många barn och ungdomar har stort utbyte av detta. Särskilt kan det ge dem som har en muslimsk identitet och/eller bakgrund något att vara stolta över. Utställningen skulle kunna uppfattas som att en kultur, i det här fallet den muslimska, når längst när det gäller vetenskap och kultur om den influerar andra men inte låter sig influeras eller påverkas av andra. Det vore olyckligt om en ambitiös och välgjord utställning som denna inte skulle bidra till mer än så. Man kan hoppas att lärare, guider och andra pedagoger utnyttjar tillfället till att också nämna något om samarbete och samexistens. I själva utställningen som annars är mycket tankeväckande och tilltalande får man dessvärre leta mellan raderna för att hitta detta budskap.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av HEDVIG LARSSON

– 1001 Inventions – Discover the Muslim Heritage in Our World.

En utställning om vetenskap inom den muslimska världen? Detta är ett intressant och angeläget ämne, och skulle kunna intressera en bred allmänhet. Under nästan fem månader har en stor internationell vandringsutställning visats på Värmlands museum i Karlstad. Tidigare har den kunnat beses i bland annat London, Istanbul, New York och Los Angeles. Reklamen har varit omfattande och till utställningen i Karlstad har man haft ett digert och ambitiöst program med föreläsningar, filmvisningar och andra evenemang flera gånger i veckan. Det är med andra ord en utställning som borde locka många besökare, och enligt en av foldrarna som ges ut av Värmlands museum har utställningen redan haft mer än 3,1 miljoner besökare.

Utställningen är mycket modern och välgjord. Man har använt sig av modern teknik och i alla montrar finns det något interaktivt inslag som bjuder in besökarna. Om namnet på utställningen har fört tankarna till Tusen och en natt så får man i den första salen associationer till berättelserna om Harry Potter och de porträtt med talande och agerande personer som förekommer på Hogwarths skola för häxkonster och trolldom. Ett antal berömda personligheter som haft betydelse för vetenskapens utveckling i den muslimska världen vinkar inbjudande och ber besökarna att lyfta på en telefonlur för att få höra mer om vederbörandes bedrifter. Hela utställningen fortsätter i denna roliga och lekfulla stil där mycket blinkar och rör på sig, och man anar att de 3,1 miljoner besökarna till största delen har varit barn och ungdomar som verkligen kunnat uppskatta denna typ av arrangemang.

Men vad är egentligen syftet med en ambitiös utställning av detta slag? Kring­arrangemangen i form av föreläsningar och andra inslag verkar inte riktigt hänga samman med själva utställningen, även om de säkerligen är mycket intressanta. Så vad vill man egentligen säga med själva utställningen? Det är naturligtvis en god tanke att lyfta fram det faktum att man i den muslimska världen under många århundraden har bedrivit avancerad forskning som på många områden varit banbrytande. För många muslimer i västvärlden är det viktigt att kunna visa att den egna kulturen inte är eller har varit underlägsen den västerländska utan att man faktiskt i vetenskapliga sammanhang varit avancerad och kunnat bidra med många viktiga landvinningar. Så långt är det inte svårt att förstå vad man vill säga med denna utställning, och man lyckas också väl i denna ambition.

Trots att utställningen är rolig och intressant finner jag att den har några svaga punkter. I en strävan att lyfta fram vetenskapen i den muslimska världen tonar man alltför ofta ned att många av de forskningsområden man ägnade sig åt faktiskt hade en stark anknytning till islam som just en religion och hur man utövar och utövat denna religion. Man får lätt intrycket av att den muslimska världen varit något av ett gigantiskt eldorado för vetenskapsmän som fått obegränsade ekonomiska resurser till sitt förfogande och så kunnat ägna sig åt vetenskapen utan att behöva ägna en tanke åt någonting annat än vad som intresserat dem. I sanning en dröm för varje forskare! Någon gång kan man se en hänsyftning på vem som bekostade kalaset. Vad som inte heller framkommer annat än genom en eller annan bisats är att forskningen har haft ett starkt samband med religionen. Att framställa instrument för att mäta tid var angeläget för den som ville vara säker på att man samlades till bön vid exakt rätt tidpunkt. Att fastställa en tillförlitlig kalender är något som intresserar den som vill inleda exempelvis fastemånaden Ramadan på rätt dag. Att ha tillgång till kartor och kunna ta ut rätt riktning till Mecka är nödvändigt för den som vill vända sig i den riktningen vid bön, men också för den som ämnar göra en vallfärd till just den platsen. Listan kunde med lätthet göras ännu längre.

När man nu valt att göra en storslagen utställning om vetenskap i den muslimska världen har man alltså valt att mer eller mindre frikoppla vetenskapshistorien från just den muslimska världen, såvida man inte anser att den rent geografiska kopplingen är skäl nog till att se det som just något som har med islam att göra. Vi ges intryc­ket att den muslimska världen fram till omkring 1600-talet var full av forskare och vetenskapsmän som kunde ägna sig åt precis vad de ville, nämligen att forska av hjärtans lust. Vidare ges intrycket att i stort sett allt man kom fram till var sådant som västerlandet (den judisk-kristna världen) blev imponerad av när man väl fick kunskap om det. Vad som inte framkommer annat än i förbigående är att de stora centra för forskning och vetenskap som fanns också var internationella och mångkulturella i den meningen att de förutom muslimer med skiftande etnisk och språklig bakgrund även hade judiska och kristna vetenskapsmän knutna till sig. I Spanien, Bagdad och Kairo fanns det inte bara muslimska utan även kristna och judiska vetenskapsmän som var verksamma och bidrog till att göra och sprida nya forskningsresultat. Någon gång framkommer detta utan att det görs någon reflektion kring att det var just ett multikulturellt samarbete det handlade om. Den ende icke-muslimske person som får ett lite större utrymme är läkaren Moses ben Maimon (Maimonides) som kom från Córdoba men dog i Egypten år 1204. Han skrev på både hebreiska och arabiska och var dessutom läkare vid Saladdins hov, och att han får en tydlig plats i detta sammanhang är naturligtvis välförtjänt.

Kanske det skulle ha varit befogat att ägna samarbete och brobyggande ett lite större utrymme i det här sammanhanget, inte minst med tanke på hur ofta detta betonas som en väg till fred och samexistens i dagens värld. Att göra en utställning om vetenskap i den muslimska världen är ett bra och intressant projekt, och jag är övertygad om att många barn och ungdomar har stort utbyte av detta. Särskilt kan det ge dem som har en muslimsk identitet och/eller bakgrund något att vara stolta över. Utställningen skulle kunna uppfattas som att en kultur, i det här fallet den muslimska, når längst när det gäller vetenskap och kultur om den influerar andra men inte låter sig influeras eller påverkas av andra. Det vore olyckligt om en ambitiös och välgjord utställning som denna inte skulle bidra till mer än så. Man kan hoppas att lärare, guider och andra pedagoger utnyttjar tillfället till att också nämna något om samarbete och samexistens. I själva utställningen som annars är mycket tankeväckande och tilltalande får man dessvärre leta mellan raderna för att hitta detta budskap.