Är Birro katolik?

FREDRIK HEIDING

Självklarheter kan understrykas med retoriska frågor såsom: ”Finns det ris i Kina?” eller ”Är påven katolik?” De som har tagit del av författaren Marcus Birros krönikor i Expressen och uppträdanden i andra sammanhang, har tagit för givet att han är katolik. Det är svårt att tro något annat vid läsning av hans texter i Dagens Nyheter (här), i Expressen (exempelvis här), och på hans blogg (här). Hittills har frågan ”Är Birro katolik?” förutsatt ett uppenbart svar: ja.

Något förvånande blir det då att se programmet ”Debatt” i SVT som sändes i går och som kan ses i efterhand på svt.play. I programmet diskuterar Ann Heberlein och Marcus Birro med varandra kring frågan: ”Har Svenska kyrkan blivit för flummig?” I rätt häftiga ordväxlingar markerar Birro att han: ”har inte gått ur Svenska kyrkan än.” Heberlein går till attack och menar att Birro som katolik bör avstå från att kritisera Svenska kyrkan. Den ursprungliga frågan huruvida Svenska kyrkan är för flummig övergår nu i en undran över Birros otydliga (dubbla) kristna identitet.

Birros konfessionella identitet framstår i programmet som högst oklar, eller rättare sagt han tycks tillhöra både Svenska kyrkan och katolska kyrkan. Han tycks formellt tillhöra Svenska kyrkan samtidigt som han kallar sig (eller är) katolik. Detta är inte platsen att bedöma Birros böcker och artiklar i medierna. Jag vill istället bara bidra med ett relativt torrt kyrkorättsligt klargörande.

Enligt katolsk kyrkorätt och sakramentslära kan en katolik inte samtidigt tillhöra något annat kristet samfund utöver den katolska kyrkan. Det går, så att säga, inte att ha dubbelt medborgarskap. Man får – som regel – exempelvis inte ta emot nattvarden både i katolska mässor och i mässor som andra kristna samfund firar. Det finns andra exempel som uttrycker konkret solidaritet med och tillhörighet till just katolska kyrkan.

Ur katolsk synpunkt blir en människa katolik genom dop, dopets sakrament. I samband med dopet registreras barnet eller den vuxne (vid vuxendop) i den katolska församling personen hör till. Personen tillhör hela den världsvida katolska kyrkan och detta konkretiseras genom att dopet registreras i en lokal församling. En annan väg att bli katolik är att konvertera, eller annorlunda uttryckt: att bli upptagen i katolska kyrkans gemenskap. Om den vuxne en gång döptes i ett annat kristet samfund sker inget omdop. Däremot får man som konverterad katolik ta emot konfirmationens sakrament i en gudstjänst vid vilken en katolsk biskop närvarar (även om man redan konfirmerats i det förra samfundet). Flyttar en katolik från ett land till ett annat, är det påbjudet att registrera sig i en katolsk församling i det nya landet. Alla gör dock inte det.

Om en person väljer att kalla sig katolik, fast vare sig har döpts katolskt eller konverterat, uppstår onekligen en viss förvirring.

Fredrik Heiding 2014-01-24

http://www.svtplay.se/debatt