Biskopssynoden om familjen

av ULRICH RUH

– Hur ser läget ut inför den synodala processen om äktenskap och familj som ska börja i oktober?

Synodsekretariatet i Vatikanen, under ledning av kardinal Lorenzo Baldisseri, prövar ovanliga metoder i förberedelserna inför den extrainkallade biskopssynod som ska äga rum i Rom den 5–19 oktober. Temat för synoden lyder: ”De pastorala utmaningarna för familjen inom ramen för evangelisering”. Vanligtvis brukar man skicka ut ett omfattande förberedelsematerial (så kallade lineamenta) inför biskopssynoder till de olika biskopskonferenserna världen över. Denna gång valde man i stället att i slutet av förra året, tillsammans med en kort text om synoden, skicka ut ett frågeformulär med 39 olika frågor. Frågeformuläret vann spridning också via internet och svaren började strömma in till Vatikanen, både från biskopskonferenserna och från olika grupper och enskilda personer. Frågorna avsåg både olika punkter i kyrkans lära och de samhälleliga betingelserna för accepterandet av dem.

Vid en presskonferens i somras, den 26 juni, presenterades så, mot bakgrund av de inkomna svaren, det så kallade Instrumentum laboris, arbetsdokumentet för själva synoden. Det är första gången som arbetsdokumentet inför en biskopskonferens bygger på en så brett upplagd undersökning. Vid presskonferensen framhöll synodens särskilde sekreterare, teologiprofessorn och ärkebiskopen Bruno Forte, att arbetsdokumentet återger frågeställningarna ”i hela deras komplexitet och med alla skillnader” och att även de mest oroande och obekväma problemen tydligt nämns vid namn. När man läser själva texten kan man konstatera att det faktiskt förhåller sig på det sättet, åtminstone i viss utsträckning.

Den omstridda naturrätten

Den huvudfråga som tas upp i första delen av Instrumentum laboris handlar om naturrätten. Här heter det: ”I majoriteten av svaren från de olika kulturella kontexterna uppfattas naturrätten som svårbegriplig eller helt obegriplig” (§ 21). I detta sammanhang sägs också själva begreppet ”natur” ha blivit omstritt utifrån dagens vetenskapliga framsteg (§ 22). Likaså nämner man tendensen att uppfatta naturbegreppet som beroende av samhället eller av den enskilda individen; vad som räknas som ”naturligt” varierar från individ till individ. Man nämner också att somliga teologer i dag är kritiska till naturrättstänkandet (§ 27).

I de inkomna svaren tycks det inte finnas mycket hjälp att hämta för att nå klarhet om naturbegreppet. En stor majoritet av svaren lägger i stället tonvikten på att man bör söka svar i Guds ord när det gäller frågorna om äktenskap och familj (§ 30). Frågor om hermeneutik och bättre kunskaper om de bibliska texternas omvärld efterfrågas. Därigenom hoppas man också komma till en bättre förståelse av vad naturrätten kan ha att bidra med. Dessutom betonas betydelsen av att lyssna till unga människor och att försöka förstå den värld som de lever i.

Ingen lär bli överraskad när det i texten sedan heter att många biskopskonferenser rapporterar att många kristna har svårigheter med att helt ta till sig kyrkans lära om äktenskap och familj. Det finns motstånd när det gäller synen på preventivmedel, skilsmässa och omgifte, homosexualitet, samboförhållanden, äktenskaplig trohet och in vitro-befruktning. Majoriteten av de inkomna svaren understryker den växande kontrasten mellan de värden som kyrkan lägger fram om äktenskap och familj och de olika kulturella och sociala förhållanden som präglar människors livssituation världen över (§ 15). Som orsaker till denna utveckling hänvisar många svar till fenomen som relativism, individualism och en hedonistisk kultur. Något handfallet heter det i texten att ”många svar nämner att man behöver hitta nya vägar för att ge vidare kyrkans syn på äktenskap och familj” (§ 17).

Den andra delen av Instrumentum laboris handlar om behovet av ett pastoralt handlingsprogram för familjen utifrån vår tids olika utmaningar. Här utvärderar man de inkomna svaren inom detta område. Teman som tas upp är exempelvis äktenskapsförberedelse, alkohol- och drogproblem och våld inom familjen. Man diskuterar också hur familjer drabbas av krigs- och migrationssituationer.

Inga färdiga svar

Särskilt stort utrymme får frågorna om samboförhållanden, skilda personer som gift om sig och samkönade förhållanden. Det är inte förvånande, med tanke på det aktuella diskussionsläget inom kyrkan. Det återspeglar också påvens önskan om en öppen debatt om dessa frågor. Det visar sig inte minst genom det faktum att när det gäller synen på de omgifta innehåller dokumentet visserligen ett rikhaltigt material, men knappast några färdiga, konsensusdugliga förslag av teologiskt eller kyrkorättsligt slag.

Biskopskonferenserna önskar i sina svar att de kyrkliga äktenskapsprocesserna ska förenklas och att det pastorala ledsagandet av äktenskapsprocesserna ska stärkas (§ 98). Det heter i arbetsdokumentet att ”det gäller att med empati och tålamod förklara att den som inte kan ta emot kommunionen inte därigenom är utestängd från det kristna livet och från gemenskapen med Gud” (§ 103). Förmodligen kommer man inte att kunna nå konsensus om så mycket mer långtgående formuleringar än så vid den kommande synoden i oktober.

Instrumentum laboris konstaterar att alla biskopskonferenser håller fast vid uppfattningen att det är omöjligt att ändra på definitionen av ett äktenskap som en före­ning mellan en man och en kvinna. Man är, med andra ord, ense om att det är omöjligt för kyrkan att införa samkönade äktenskap. Samtidigt finns bland de inkomna svaren många som önskar sig en mer respektfull hållning från kyrkans sida i kommunikationen med människor som lever i samkönade förhållanden (§ 113). Den stora utmaningen ser man i uppgiften att på ett empatiskt och barmhärtigt sätt understödja dessa människors mänskliga och andliga utveckling. För den uppgiften krävs ytterligare ”teologisk reflexion i dialog med humanvetenskaperna och vad de har att säga om fenomenet homosexualitet” heter det i dokumentet (§ 117).

I tredje delen av Instrumentum laboris kommer man också in på frågan om preventivmedel och om receptionen av encyklikan Humanae vitae. I biskopskonferensernas svar problematiseras inte kyrkans lära utan den verkar tas för given. Men man är enig om att kyrkans lära ”om den fruktbara kärleken mellan man och kvinna” har svårt att finna acceptans på många håll, i synnerhet bland dem som lever i en sekulariserad omgivning. Man menar att innehållet i Humanae vitae behöver formuleras på ett nytt sätt och utifrån en mer koherent människosyn.

Slutligen behandlas frågan om hur tron kan ges vidare till nästa generation. Inte minst gäller det hur barnen på ett lämpligt sätt kan växa in i det sakramentala livet. Man frågar sig också hur detta kan ske, exempelvis om föräldrarna själva lever i kyrkligt irreguljära situationer och inte kan delta i sakramenten.

När Instrumentum laboris presenterades vid presskonferensen den 26 juni betonade Bruno Forte att det inte är kyrkans lära som sådan som är föremål för debatt vid den kommande biskopssynoden. I fokus står i stället hur man pastoralt ska hantera frågorna. Men det innebär inte nödvändigtvis att det är allt som finns att säga om saken. Det är inte uteslutet att synoden nu i oktober kommer att utveckla en egen dynamik som leder fram till oväntade frukter i samband med den uppföljande biskopssynod om familjefrågorna som ska äga rum i oktober 2015. Vid biskopssynoden 2015 kommer antalet deltagare att vara större och det är inte uteslutet att även frågor om kyrkans lära kan komma upp och bli föremål för ifrågasättanden. Pastoralt handlande och kyrklig lära kan i slutändan inte leva i skilda världar. Det har både Andra Vatikankonciliet och de efterföljande biskopssynoderna gett prov på.

Översättning: Ulf Jonsson

Artikeln var ursprungligen publicerad i Herder Korrespondenz nr 8/2014.

Ulrich Ruh är Dr. theol., chefredaktör för den tyska katolska kulturtidskriften Herder Korrespondenz.