En bön för El Salvador

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Nu kommer den att ske: saligförklaringen av Oscar Romero. 35 år efter hans martyrdöd kommer stora skaror av pilgrimer till El Salvador den 23 maj för att hedra Romeros liv och vittnesbörd. Ärkebiskopen av El Salvador var ”ett tecken som väcker strid” i uttryckets hela innebörd, från den teologiska till den politiska och den vardagliga, och många ser honom som en profet för vår tid. En del av Romeros kraft låg i hans insikt om att kyrkan enligt sin natur måste vara revolutionär i ordets djupaste mening”, skrev ärkebiskopen Charles J. Chaput av Philadelphia nyligen. ”Hon söker och i sina bästa stunder lever hon den kristna kärlekens revolution.”

Romero hade lika många fiender efter sin död som i sitt liv, men vi hör nu inte mycket av dem. Alla har i dag enbart kärlek för Oscar Romero, också de som hindrade processen för hans saligförklaring med motiveringen att han var marxist, de som han profeterade mot med eld och svavel, ja till och med de första anhängarna till dem som tros ha mördat honom.

Bara jag kastar en blick på något av detta påminner jag mig ett samtal jag hade med en klok jesuit och reträttledare för 13 år sedan. Jag hade frågat honom om den till synes ändlösa raden av dem som blivit mördade i El Salvador, både de välkända och de anonyma. Hur kan vi minnas dem som blivit dödade av katolska soldater i ett katolskt land som har sitt namn efter vår Frälsare?

”Den ende som kyrkan kommer att förklara för helgon är Romero”, sade han. ”Och det räcker: han kommer att stå för alla martyrerna. ”Men”, lade han till med ett leende, ”när vi en gång har gjort dem till helgon är de inte längre farliga för oss.” Men hur är det med alla dem som hatade Romero och hans budskap”, frågade jag, ”också somliga i kyrkan? Var de inte medskyldiga till hans död och allt som sedan hände?” ”Inte bara kyrkan”, tillrättavisade han mig, ”utan hela den västliga världen. Vi har alla smutsiga händer, också du och jag. Vem betalade alla dessa vapen?”

Det var Romero själv som 1980 bad president Jimmy Carter att stoppa den militära exporten till El Salvador. ”I stället för att verka för rättvisa och fred i El Salvador”, skrev Romero, ”kommer er regerings bidrag att utan tvivel stärka den orättvisa och det förtryck som utövas mot det organiserade folket. Dess kamp har ofta gällt att deras mest grundläggande rättigheter skall respekteras .” Under de följande tolv åren gav USA mer än 6 miljarder dollar för att stötta den mordiska salvatorianska regimen.

President Obama, som tände ett ljus vid Romeros grav under sitt besök I El Salvador 2011, gjorde nyligen följande uttalande om Centralamerika: ”De dagar när vår agenda i denna halvcirkel utgick från att USA kunde ostraffat blanda sig i deras förhållanden, de dagarna är nu förbi.” En reporter gav den korta kommentaren: ”Lögn och förbannad dikt.” Han såg Obamas uttalande som en löjlig och orimlig lögn. Har USA plötsligt kommit ut ur sitt imperialistiska spel i Latinamerika efter 150 år av inblandning? Denna sjabbiga försäkran låter som Vladimir Putins påstående att Ryssland inte blandar sig i Ukrainas affärer.

Retreatledaren hade inte bara rätt ifråga om USA:s delaktighet i El Salvadors grymma historia. Han förutsåg också den fara som vi alla möter när vi hedrar Romero: att vi förbiser eller försvagar Romeros budskap.

James T. Keane, America 4maj 2015

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Nu kommer den att ske: saligförklaringen av Oscar Romero. 35 år efter hans martyrdöd kommer stora skaror av pilgrimer till El Salvador den 23 maj för att hedra Romeros liv och vittnesbörd. Ärkebiskopen av El Salvador var ”ett tecken som väcker strid” i uttryckets hela innebörd, från den teologiska till den politiska och den vardagliga, och många ser honom som en profet för vår tid. En del av Romeros kraft låg i hans insikt om att kyrkan enligt sin natur måste vara revolutionär i ordets djupaste mening”, skrev ärkebiskopen Charles J. Chaput av Philadelphia nyligen. ”Hon söker och i sina bästa stunder lever hon den kristna kärlekens revolution.”

Romero hade lika många fiender efter sin död som i sitt liv, men vi hör nu inte mycket av dem. Alla har i dag enbart kärlek för Oscar Romero, också de som hindrade processen för hans saligförklaring med motiveringen att han var marxist, de som han profeterade mot med eld och svavel, ja till och med de första anhängarna till dem som tros ha mördat honom.

Bara jag kastar en blick på något av detta påminner jag mig ett samtal jag hade med en klok jesuit och reträttledare för 13 år sedan. Jag hade frågat honom om den till synes ändlösa raden av dem som blivit mördade i El Salvador, både de välkända och de anonyma. Hur kan vi minnas dem som blivit dödade av katolska soldater i ett katolskt land som har sitt namn efter vår Frälsare?

”Den ende som kyrkan kommer att förklara för helgon är Romero”, sade han. ”Och det räcker: han kommer att stå för alla martyrerna. ”Men”, lade han till med ett leende, ”när vi en gång har gjort dem till helgon är de inte längre farliga för oss.” Men hur är det med alla dem som hatade Romero och hans budskap”, frågade jag, ”också somliga i kyrkan? Var de inte medskyldiga till hans död och allt som sedan hände?” ”Inte bara kyrkan”, tillrättavisade han mig, ”utan hela den västliga världen. Vi har alla smutsiga händer, också du och jag. Vem betalade alla dessa vapen?”

Det var Romero själv som 1980 bad president Jimmy Carter att stoppa den militära exporten till El Salvador. ”I stället för att verka för rättvisa och fred i El Salvador”, skrev Romero, ”kommer er regerings bidrag att utan tvivel stärka den orättvisa och det förtryck som utövas mot det organiserade folket. Dess kamp har ofta gällt att deras mest grundläggande rättigheter skall respekteras .” Under de följande tolv åren gav USA mer än 6 miljarder dollar för att stötta den mordiska salvatorianska regimen.

President Obama, som tände ett ljus vid Romeros grav under sitt besök I El Salvador 2011, gjorde nyligen följande uttalande om Centralamerika: ”De dagar när vår agenda i denna halvcirkel utgick från att USA kunde ostraffat blanda sig i deras förhållanden, de dagarna är nu förbi.” En reporter gav den korta kommentaren: ”Lögn och förbannad dikt.” Han såg Obamas uttalande som en löjlig och orimlig lögn. Har USA plötsligt kommit ut ur sitt imperialistiska spel i Latinamerika efter 150 år av inblandning? Denna sjabbiga försäkran låter som Vladimir Putins påstående att Ryssland inte blandar sig i Ukrainas affärer.

Retreatledaren hade inte bara rätt ifråga om USA:s delaktighet i El Salvadors grymma historia. Han förutsåg också den fara som vi alla möter när vi hedrar Romero: att vi förbiser eller försvagar Romeros budskap.

James T. Keane, America 4maj 2015