Helgonförklarade fattade inte alltid felfria beslut

Frågan om hur mycket påven Johannes Paulus II kände till om övergreppsskandalen kring grundaren av Kristi legionärer, Marcial Maciel Degollado, som påven starkt hade understött, var ett av de ämnen som Vatikanens talesperson, pater Federico Lombardi kommenterade i samband med möte med journalister. Flera av Maciels offer anklagar en inre krets kring Johannes Paulus II för att ha blockerat fallet.

Vid presskonferensen om den dubbla helgonförklaringen svarade Lombardi på frågan, om det över huvud taget går att bedöma den polske påvens pontifikat utifrån hanteringen av övergreppen, att denna fråga inte är relevant. Helighet är inte en utvärdering av ett pontifikat och inte heller någon dom över en enskild människas fullkomlighet. Johannes Paulus II (1978–2005) kommer att tillsammans med påven Johannes XXIII (1958–1963) helgonförklaras i Rom nu på söndag den 27 april.

Pater Lombardi sade: ”Det är naturligt att det under ett 27 år långt pontifikat förekommer kontroversiella beslut i personalfrågor. Några kommer att alltid att säga: Åh, det där har han hanterat bra men inte det där. Poängen är att ingen hävdar att påven är ofelbar i allt vad han gör under sitt pontifikat. Och det är också möjligt att hans eventuella fel skulle kunna vara dödssynder. Poängen är i stället att kyrkan i den helige ser en stor förebild, någon som på ett enastående sätt vittnat om det kristna livet. Men det betyder inte att han var perfekt i varje enskild sak som han gjorde.”

Den ansvarige för helgonförklaringsprocessen, Slawomir Oder, bestred vid presskonferensen att Johannes Paulus II skulle ha varit medskyldig i fallet Maciel. Alla relevanta dokument som rör hanteringen av den mexikanske prästen har prövats inom ramen för helgonförklaringen, sade Oder. Resultatet är entydigt: ”Det finns ingen personlig inblandning från påven”, försäkrade han.

Den mexikanske prästen Marcial Maciel Degollado (1920–2008) gjorde sig under flera år skyldig till övergrepp på minderåriga inom olika ordensinrättningar, och han fick tre barn med två kvinnor. Vatikanen talade efter en undersökning, som påven Benedictus XVI inlett, om ett ”samvetslöst liv utan äkta religiös övertygelse”.

På grund av skandalen angrep föreningar som företräder offren Johannes Paulus II personligen. Han och nära medarbetare ska ha skyddat Maciel, som ofta reste till Vatikanen, för att inte skada kyrkans rykte, hette det. Oder sade vid presskonferensen på tisdagen att det inte finns något bevis för detta.

Han vände sig också mot anklagelsen om att den tidigare ärkebiskopen av Milano, kardinal Carlo Maria Martini, inom ramen för kanoniseringsprocessen skulle ha rest invändningar mot att helgonförklara Johannes Paulus II. Det är plågsamt att citat av den 2012 avlidne kardinalen tolkas på detta sätt. Tidningen Corriera della Sera citerade under april citerat Martinis ställningstagande från 2007: ”Jag skulle inte särskilt vilja understryka behovet av hans helgonförklaring, eftersom jag tycker att det historiska vittnesbördet om hans starka hängivenhet för kyrkan och för själavården räcker.” Av detta går det inte att utläsa att Martini skulle ha tvivlat på påvens helighet, menade Oder.

Vid presskonferensen i Vatikanen talades det också om ett under – ett medicinskt oförklarligt helande, som erkändes 2013. Helandet av den costaricanska kvinnan Floribeth Mora Diaz, 56 år, är det officiella andra undret, som ska ha skett genom den polske påvens förmedling. Det dekret som påven Franciskus godkände i juli 2013 var det sista villkoret för helgonförklaringen nu på söndag.

Detaljer från helandet i Costa Rica på grund av Karol Wojtylas förbön sipprade ut bit för bit. Enligt rapporterna kände flerbarnsmamman från Cartago utanför huvudstaden San José på morgonen den 8 april 2011 plötsligt en svår huvudvärk. Analysen på intensivvårdsavdelningen på Calderon-Guardia-kliniken kom sex dagar senare med sin diagnos: en aneurysm, ett brustet blodkärl i hjärnan. Medicinska fanns det praktiskt taget inget mer att göra. Efter några dagar rekommenderade läkarna hennes man att hämta hem sin fru.

”Jag var förtvivlad. Jag vände mig enträget till Johannes Paulus II om förbön”, avslöjade Floribeth senare. Det var dagarna kring hans saligförklaring. Ceremonin i Vatikanen började på förmiddagen den 1 maj, när klockan bara var två i Costa Rica.”Floribeth som hölls i dvala på medicinsk väg bad om att få vara vaken under själva firandet. Från sängen följde hon mässan på tv”, skriver rapporten. Ovan på tv-apparaten stod ett foto av Karol Wojtyla med utsträckta armar, från dagen då han valdes till påve.

”I början av mässan vände jag mig, med blicken fixerad på påvebilden, till honom: ’träd fram inför Gud för mig, så att jag inte måste dö, och hjälp mig att bli frisk’”, erinrade hon sig senare. ”Jag förblev vaken över hela mässan och somnade när den var slut.” När hon sedan vaknade sju timmar senare hörde hon i sitt inre en röst: ”Stå upp, var inte rädd.” Hon kände sig genast frisk och reste sig till sin mans stora förvåning. Sedan dess har hon inte upplevt några fler störningar. Två datortomografier, i november 2011 respektive maj 2012, visade att aneurysmen hade försvunnit helt och hållet, blodkärlet hade blivit normalt.

Costaricanskans tillfrisknande erkändes därefter som (hittills) vetenskapligt oförklarligt, och därefter av en teologgrupp och slutligen av en samling av kardinaler från Kongregationen för helgonförklaringar. Påven Franciskus gjorde den 5 juli 2013 deras beslut till sitt och bekräftade undret. Det var det andra undret på förbön av Johannes Paulus II. Det plötsliga tillfrisknande hos den parkinsonsjuka franska ordenskvinnan Marie Simon-Piere Normand utgjorde förutsättningen för saligförklaringen i maj 2011.

Kathpress 2014-04-23