Humanistisk vändpunkt

FREDRIK HEIDING

I veckan som gick bildades ett nytt förbund: Förenade Humanister. Styrelseledamöterna i denna förening kommer huvudsakligen från Unga Humanister, det vill säga ungdomsförbundet i det sekulära Förbundet Humanisterna. Under december månad förra året skrev Unga Humanister flera inlägg på Newsmill (här och här) där man pekade på vad man ansåg vara Förbundet Humanisternas oförsonliga förhållande till religiös tro.

I en debattartikel (”Humanism ska inte vara anti-religion”) i Svenska Dagbladets nättidning den 18 januari markerar det nya förbundet tydligt, att religionsfrihet är en mänsklig rättighet och att en del ”filosofiska frågor, moral och vad livets mening egentligen är” inte helt kan besvaras med naturvetenskaplig metod utan behöver filosofisk och religiös belysning.

Förenade Humanister riktar också en inbjudan till dem som har en annan övertygelse än sekulär humanism: ”Vi kommer självklart inte att vika oss i viktiga humanistiska frågor och kommer att bekämpa fundamentalism i alla dess former. Samtidigt kommer vi att värna om en god relation till andra livsåskådningar, för att kunna ha dialog och utvecklande debatter tillsammans.” Detta initiativ till dialog och utvecklande debatter låter mycket lovande. Kanske kan jag i sammanhanget hänvisa till kursen Vadå kristen humanism?, som går igenom kristna renässanshumanister, en kurs som Anders Piltz och undertecknad ger under vårterminen på Newmaninstitutet.

Det nya förbundet Förenade Humanisters öppna attityd till religiösa föreställningar är intressant ur idéhistorisk synvinkel. Åtminstone fram till 1800-talet har humanister i allmänhet varit religiöst troende i en eller annan form. Vi kan hänvisa till Cicero (d. 43 f Kr.) som trodde på guden Jupiter och andra gudaväsen, vilket inte hindrade honom från att värna om humanum (det mänskliga) och studia humanitatis (retorik, grammatik, poesi, moralfilosfi och klassiska språk). Den troende Karl den Store genomförde skolreformer på 800-talet i humanistisk anda. Vidare var renässanshumanisterna Erasmus av Rotterdam, Thomas More och Philip Melanchthon djupt troende kristna. Ingen kan betvivla att Cicero, Erasmus, Thomas More och Melanchthon var rationella och mycket intelligenta människor. De hade också sinne för humor.

Fredrik Heiding 2013-01-20

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/humanism-ska-inte-vara-anti-religion_7838410.svd

P.S. På söndag kväll den 20 januari publicerade Jessica Schedvin, styrelseledamot i Förenade Humanister och tidigare ordförande i Unga Humanister, ett inlägg på Newsmill (Förenade Humanister: Humanism och religionskritik är olika saker). Schedvin berättar om sina goda erfarenheter från Hedningarnas förgård, evenemanget som Påvliga kulturrådet och Ulla Gudmundson, Sveriges ambassadör till Heliga stolen, arrangerade i september i fjol. Schedvin menar att det goda samtalet som där påbörjades mellan troende och icke troende bör fortsätta. Det är lätt att hålla med om det.