Konstens, musikens och myternas sanning

av JOHN SJÖGREN
Det har den senaste tiden talats mycket om sanningen, om fake news och alternativa fakta. Tro mig, jag är den förste att skriva under på kritiken av den destruktiva sanningsrelativismen. Det är hög tid att vi gör upp med den slappa subjektivismen. Jag är övertygad om att ett genuint sökande efter vad som är objektivt gott, skönt och sant är den enda fasta grunden för såväl ett gott mänskligt liv som för ett stabilt samhälle.

Motståndet mot det böjliga användandet av sanningen, inte minst av en viss amerikansk herre, har varit massivt. Vi gör givetvis rätt i att protestera. Samtidigt måste vi vara vaksamma så att vi inte i vårt motstånd hamnar i en motsatt extremistisk hållning. I vårt försvar av sanningen får vi inte göra sanningen mindre än vad den är. Ibland kan man i mediernas försvar av sanningen få uppfattningen att sanning skulle vara reducerbart till, eller helt enkelt kunna likställas med, rena fakta. Sanningen handlar givetvis om någonting mycket större.

Jag skulle till exempel tro att de flesta som sysslar med konst, där en stor del av verksamheten går ut på att ägna sig åt skapande utifrån fantasin, ändå skulle vilja hävda att de försöker komma åt något slags sanning i sitt arbete. Konsten har aldrig varit särskilt intresserad av fakta. Men sanningen är definitivt dess arbetsområde. Till Shakespeares pjäser går man ju knappast för att lära sig rena fakta om den osedvanligt andliga djurarten homo sapiens. Likafullt säger Shakespeares texter en hel rad olika sanningar om samma djurart.

Gustav_Mahler_1909Häromdagen lade jag mig ner i soffan och lyssnade igenom Gustav Mahlers [bilden] nionde symfoni. Musiken innehöll inte en enda riktig faktauppgift. Men när de sista tonerna sakta dött ut hade jag ändå lärt mig en djup sanning om vad det är att vara människa.

”Hur formas dina tankar? Av myt eller sanning?” Så löd en annons för en dagstidning som jag såg nyligen. Mitt svar: både och. Jag formas av såväl myt som sanning, eftersom det inte nödvändigtvis finns någon motsättning mellan de två begreppen. Ordet myt har i dag närmast blivit synonymt med lögn. Men en myt kan, precis som vilken annan utsaga som helst, vara mer eller mindre sann. Som kristen är jag till exempel fullständigt övertygad om att de myter som finns alldeles i början av Bibeln, de båda så kallade skapelseberättelserna, är det sannaste som formulerats om människan.

Jag skulle vara fullständigt genreblind om jag avfärdade de texterna som lögn bara för att de inte innehåller korrekt faktaförmedling om arternas uppkomst. De stora myterna vill inte presentera vetenskapliga fakta. De försöker säga något om tillvarons mening. Och även det kan man göra på ett mer eller mindre sanningsenligt sätt. Naturvetenskap och grävande journalistisk har inte patent på sanningen. Även filosofi, konst och religion sysslar med sanning.

Så låt oss inte i vår rättmätiga kamp mot den relativistiska subjektivismen hamna i en förenklad objektivism. Låt oss i stället söka sanningen i hela dess rikedom och bredd.

John Sjögren 2017-04-10