Madeleine Delbrêl (1904–1964) – en folkets missionär på väg mot saligförklaring

Genom ett dekret offentliggjort den 27 januari 2018 har påven Franciskus erkänt fransyskan Madeleine Delbrêls heroiska dygder, vilket innebär ett viktigt steg på vägen mot hennes saligförklaring.

Om det finns någon troende som har tolkat Guds närvaro och fört den till kyrkans och samhällets periferi, långt före påven Franciskus berömda uttalande, så är det Madeleine Delbrêl. Hon var poet och essäförfattare (kommunikationens gåva), socialarbetare (förverkligande av den kristna kärleken), mystiker (sökandet efter Gud). Hennes personlighet utgjorde en fullständigt unik kombination av olika nådegåvor. Det var inte bara så att de tre teologiska dygderna tro, hopp och kärlek förenades hos henne, utan hon visade även en alldeles särskild väg till helgelse: de vanliga människornas väg.Man hade inte på något sätt kunna förutse denna livsväg för henne. Hennes far var en självlärd och bildad stationschef i Dordogne [i sydvästra Frankrike, övers. anm.]. Hon var intelligent och hade konstnärstemperament. Hon umgicks bland intellektuella bland vilka det fanns fritänkare, och vid 15 års ålder tog hon avstånd från den tro som hade förmedlats till henne genom barndomens katekesundervisning. Men vittnesbördet från en pojke, som hon älskade och som trädde in i dominikanernas novitiat, fick henne att söka sin egen kallelse. Efter att Madeleine vid 20 års ålder hade upptäckt och bländats av Kristus, vännen för livet, höll hon på att välja Karmel, men hon mötte en kyrkoherde i Paris, fader Lorenzo, som påverkade henne till att vittna om evangeliet i hela dess radikalitet. Då den unga kvinnan längtade efter att verkligen leva mitt ibland icke-troende och ateister, övertygade hon två av sina vänner att de skulle slå sig ned tillsammans i en arbetarförort, hon som socialarbetare, vännen Suzanne Lacloche som laboratorieassistent och Hélène Manuel som sjuksköterska.

I Ivry-sur-Seine, ett starkt kommunistiskt fäste, förvandlar de rue Raspail 11, ”den gode Gudens hem”, till både en gemenskap av ogifta kvinnor och en plats för stor gästfrihet. Detta är ju den mest kända bilden av Madeleine Delbrêl: följeslagare till militanta marxister via kommunens socialtjänst, deltagare i aktioner i den sociala rättvisans namn, men hon kompromissade aldrig med sin tro. En uppriktig, vänskapligt och respektfull dialog, som beskrivs i den epokgörande boken Ville Marxiste, Terre de mission [ung. Den marxistiska staden som missionsområde, övers. anm.], som kom till genom en korrespondens med monsignore Veuillot. Dessutom är och förblir Madeleine Delbrêl en gestalt som man inte kan bortse från när det gäller de kristnas förhållande till den pluralistiska världen. En förmedlerska som på sin tid kunde ge ett verkligt trosvittnesbörd, samtidigt som hon förblev solidarisk med en värld som förkastade Gud och solidarisk med Gud som älskar denna värld. En diskret men stor andlig personlighet, rik på trons glädje, på godhet, på trogen bön och ett innerligt liv i kyrkan, men framför allt rik genom sin villkorslösa kärlek till ”gatans folk” och till alla dem som trängs i tunnelbanan.

Hon var spröd och bräcklig, försvagad genom bekymmer för sina föräldrars hälsa, och hon dog vid 60 års ålder, utan att få uppleva den vind av förnyelse som kom genom Andra Vatikankonciliet. Hennes verk och hennes andlighet fortsätter att lysa, så till den grad att de har lett till att stiftet Créteil har tagit initiativet till processen för hennes salighetsförklaring.

Johannes Paulus II förklarade år 2004: ”Hon tog del i ett missionsäventyr i kyrkan i Frankriket under 1900-talet, särskilt genom att grunda ’la Mission de France’ och dess seminarium i Lisieux.” ”Missionär utan båt”, som hon själv uttryckte det, men sann evangelisation mitt i den moderna tidens andliga öknar. I Lettre aux catholiques de France beskriver biskoparna henne, jämte Thérèse av Lisieux, som en fyrbåk för det tredje årtusendet! I oktober år 2014 blev hon till och med för första gången ämnet för ett internationellt teologiskt möte!

Chantal Joly, i samarbete med fader Bernard Pitaud, författare till flera verk om Madeleine Delbrêl.

Red. 2018-02-04

Källa: Église catholique, länk här