Motu proprio om sexuella övergrepp

av SIGNUMS REDAKTION

Den 9 maj offentliggjordes skrivelsen Vos estis lux mundi (Ni är världens ljus), som påven Franciskus aviserat som en uppföljning av bis­kopssynoden i Vatikanen i slutet av februari om sexuella övergrepp inom kyrkan.

Dokumentet, ett så kallat motu proprio, består av en kort inledning och 19 huvudavsnitt. I inledningen framhäver påven Franciskus hur avskyvärda och helt främmande för evangeliet och den kristna tron som sexuella övergrepp är. Han talar om behovet av en djupgående omvändelse och om nödvändigheten av att lära sig den bittra läxan från det förflutna, för att göra en ny framtid möjlig. Likaså understryker påven det särskilda ansvar som åligger kyrkans ledare att på allvar nu ta tag i dessa problem.

Dokumentets 19 huvudavsnitt utgör ingenting mindre än ett nytt omfattande regelverk som ska inkorporeras i den katolska kyrkorätten och som ska gälla för den katols­ka kyrkan i alla länder över hela världen. Bestämmelserna träder i kraft den 1 juni i år, och om tre år ska de underkastas en utvärdering för eventuella korrekturer. Det rör sig med andra ord om ett juridiskt dokument som ska fungera som rättslig grundval för hanteringen av dessa frågor inom kyrkan fram­över. De fem första huvudavsnitten innehåller de generella bestämmelserna om dessa frågor, medan de följande avsnitten specifikt reglerar hur personer i ledande ställning inom kyrkan ska hantera frågorna. Det nya regelverket skärper på väsentliga punkter det hittillsvarande regelverket rörande sexuella övergrepp och trakasserier inom kyrkan.

Det nya regelverk som läggs fast i Vos estis lux mundi klargör att kyrkliga ämbetsbärare och ordensfolk är juridiskt förpliktade att anmäla alla sexuella övergrepp och trakasserier som de får kännedom om. Anmälningarna ska göras till de ansvariga inom kyrkan, men också till de civila myndigheterna i den mån som landet har en tillämplig lagstiftning och ett fungerande rättsväsen. De nya reglerna innefattar även ett förbud mot att mörka övergrepp och trakasserier, liksom ett förbud mot innehav, tillverkning och spridande av barnpornografi.

Regelverket gäller inte endast sexuella övergrepp och trakasserier mot barn och ungdomar, utan gäller också övergrepp och trakasserier mot vuxna. Man skiljer i dokumentet mellan ”barn” (personer under 18 års ålder) och personer över 18 år som är svaga eller sårbara (vulnerable). Till de senare räknar man bland annat vuxna personer som befinner sig i beroendeställning eller som lider av psykiska problem. Det framhävs att anmälningar om övergrepp måste tas på allvar av kyrkans ledning, och att de personer som anmäler övergrepp inte får utsättas för repressalier.

Det särskilda ansvar som åvilar kyrkliga ledare kommer till uttryck i ett antal nya bestämmelser. Bland annat åläggs alla stiftsbiskopar att se till att det senast från juni 2020 i det egna stiftet finns en offentligt kungjord ordning för hur anmälningar om övergrepp ska göras till stiftet och hur stiftet ska hantera anmälningarna. Men inte bara biskoparnas ansvar regleras. Även det ansvar som åvilar andra personer i kyrkliga ledningspositioner regleras, som exempelvis ansvaret hos ledarna för religiösa ordnar och ordensliknande gemenskaper. Och inte minst regleras hur man ska umgås med frågor gällande transparens och sekretess i dessa sammanhang.

I den offentliga debatten om övergreppsskandalerna inom kyrkan har frågan om utkrävande av ansvar av kyrkoledare (accountability) spelat en stor roll, vilket också har fått genomslag i påvens nya dokument. Detta visar sig bland annat i reglerna för hanteringen av anmälningar om övergrepp utförda av kardinaler, biskopar och and­ra i höga kyrkliga ledningspositioner. De nya bestämmelserna säger nämligen att även lekmän med professionell sakkunskap på området kan få i uppdrag att genomföra sådana utredningar. Det innebär att kyrkliga ämbetsbärare på allra högsta nivå som misstänks för att ha begått denna typ av brott i de inomkyrkliga processerna inte längre bedöms enbart av andra kyrkliga ämbetsbärare utan även av lekmän. Den bestämmelsen är ett viktigt steg för att stärka den inomkyrkliga transparensen kring kyrkoledningens hantering av dessa frågor. Det yttersta ansvaret för de inomkyrkliga processerna åvilar dock även fortsatt kyrkans ämbetsbärare. Likaså framhävs i påvens dokument betydelsen av bikthemlighetens vidmakthållande. Prästernas tystnadsplikt rörande det som de får höra i bikten måste förbli ograverad, konstaterar påven i sitt nya motu proprio.

Hela skrivelsen Vos estis lux mundi finns tillgänglig på på w2.vatican.va.