Ska Sverige undervisa andra länder om vad som är moraliskt rätt?

av KERSTIN HEDBERG NYQVIST
En ledare i DN den 11:e juli med titeln ”SIDA sätter hårt mot hårt i kampen för kvinnors rätt att göra abort” sammanfattas med att ”bistånd ska gå till aborter”. Bakgrunden till detta mål är statistik som visar att omkring 22 miljoner osäkra aborter utförs varje år, vilket innebär att omkring 47 000 kvinnor dör, omkring 13 procent av den årliga mödradödligheten i världen. I omkring 47 länder är abort lagligt, medan 800 kvinnor i världen dör dagligen på grund av graviditet och förlossning av ”orsaker som gått att förebygga”. Detta är förstås enormt tragiskt.

Bakgrunden till ledaren är att president Donald Trump i USA beslutat att dra in bidrag till utländska biståndsorganisationer som inkluderar abort i sin verksamhet. Som svar på detta har SIDA beslutat att dra in bidrag till organisationer som kommer att följa Trumps beslut. Ledaren konstaterar att det är ledsamt att SIDA:s beslut innebär att organisationer som erbjuder mödrahälsovård kommer att förlora ekonomiskt stöd – om de utesluter abortverksamhet. Men SIDA kan inte tänka sig att ändra sin ståndpunkt att abort ingår som en oundgänglig komponent i mödrahälsovård.

Det här beslutat är på inget sätt förvånande. Sverige har sedan länge haft den officiella ståndpunkten att abort är en mänsklig rättighet för kvinnor, och att Sverige vill påverka andra länder att inta samma ståndpunkt. Kvinnans rätt går före det ofödda barnets rätt att leva, vilket inte ses som något etiskt problem, eftersom aborträtten ses som en mänsklig (läs = kvinnans) rättighet. Men man kan fundera över hur ”rätt” det är att inte ge bidrag till organisationer i miljöer med brist på resurser, som bedriver mödrahälsovård utan stöd för abort men som erbjuder de övriga komponenterna i god mödrahälsovård. Det innebär ju att mödrar som saknar adekvat mödrahälsovård – eller inte har någon alls – inte får tillgång till den vård de behöver, vilket kan innebära svåra medicinska problem och risk att inte överleva förlossningen. SIDA uppger emellertid att syftet med kravet är att de vill få andra länder att ändra sin inställning till abort.

Men kan inte avsaknad av adekvat (eller basal) mödrahälsovård räcka som kriterium för stöd? Att 800 kvinnor dör varje dag på grund av sin graviditet – det är ju ett förfärligt högt antal! Kan man inte ge ekonomiskt stöd åt basal mödrahälsovård i första hand, i stället för att ställa krav på abortverksamhet? Synen på abort varierar enormt mellan olika länder, något som bland annat hör ihop med befolkningens religiösa tillhörighet. SIDA anser förstås att den officiella uppfattningen om abort i det sekulariserade Sverige – ett land där religion inte ingår i det officiella samtalet – ska vara normen och har som ett uttalat mål att påverka länder med restriktiv inställning till abort. Men vad är viktigast? – Är det inte bristen på basal mödrahälsovård, som skördar många liv (kvinnors och barns) i onödan? Skulle det inte vara mer rättvist att utgå från omfattningen av behovet, dvs. antal kvinnor på viss plats som saknar adekvat basal mödrahälsovård? Ska de ”straffas” för skillnaden mellan kulturer?

Kerstin Hedberg Nyqvist 2017-07-15

Länk till ledaren i DN här