Påven Franciskus har medgett att katolska kyrkan har en stor skuld när det gäller de fall av sexuella övergrepp som har begåtts av ordensfolk och präster. ”Med skam och ånger medger vi som kyrkans gemenskap att vi inte har befunnit oss där vi borde ha befunnit oss, och att vi inte ingrep i tid, när vi insåg skadornas omfattning och betydelse”, förklarade Franciskus i ett utförligt brev ”till Guds folk”, som Vatikanen offentliggjorde på måndagen. I den närmare fyrasidiga skrivelsen kritiserar påven skarpt ”klerikalismen” i kyrkan och uppmanar alla katoliker att engagera sig mot en sådan kultur. [Brevet finns i svensk översättning via länken här]
Såren hos offren för övergrepp ”preskriberas aldrig”, heter det i skrivelsen [. . .]: ”Dessa offers smärta är ett klagoskri som stiger mot himlen och berör på djupet, ett skri som länge inte uppmärksammades, utan undertrycktes och tystades.” Offrens skri har dock blivit starkare ”än alla de åtgärder som vidtogs för att det skulle tigas ihjäl”, starkare än dem som ville kurera lidandet med beslut som istället bara förvärrade allt.
Med sitt brev reagerar Franciskus närmast på de senaste rapporterna från Grand Jury i delstaten Pennsylvania i USA, angående sexuella övergrepp i kyrkan, och hur dessa har nedtystats under de senaste decennierna, och även på utvecklingen i Chile, liksom även på intensiva diskussioner inför besöket i Irland under det kommande veckoslutet.
Att be om förlåtelse ”är inte tillräckligt”
Övergrepp är ”ett brott som leder till djupa sår med smärta och vanmakt, särskilt hos offren, men även hos deras familjer och i hela den samhälleliga gemenskapen, både bland troende och icke-troende”, erkänner påven i skrivelsen. Att be om förlåtelse och erbjuda gottgörelse för skadorna är i sådana fall ”inte tillräckligt”.
Kyrkan måste ovillkorligen återigen ”intensifiera sina ansträngningar att garantera skyddet för minderåriga och vuxna i känsliga beroendeförhållanden”, betonade påven. Sammanfattningsvis gäller det att ”skapa en sådan kultur” som sörjer för ”att en sådan situation absolut inte uppstår igen, och att det överhuvudtaget inte finns något utrymme för embryon till liknande situationer att överleva i det fördolda”.
I olika delar av världen har redan åtgärder vidtagits för att motarbeta övergrepp i kyrkan, och för att skydda barn, och även vuxna, mot att ta skada. Därtill hör även en ”inställning av nolltolerans”, och åtgärder för att ”ställa alla dem till svars, som begår eller skyddar sådana förbrytelser”, skriver påven Franciskus: ”Vi har varit sena med att vidta nödvändiga åtgärder och sanktioner, men jag hyser tillförsikt om att de bidrar till att garantera en bättre kultur för skydd för närvarande och i framtiden.”
”Nej till klerikalism”
Påven Franciskus uppmanar alla kyrkans medlemmar till ånger, bikt, fasta och bön. Man kan omöjligen ”föreställa sig en omvändelse vad gäller kyrkans handlande utan aktivt deltagande av alla som tillhör Guds folk”.
Som en av de främsta orsakerna till det sexuella och psykiska utnyttjandet pekar påven på ”klerikalism” som en felaktigt uppfattad auktoritet i kyrkan, ”som är mycket utbredd” i sammanhang där sexuellt utnyttjande eller utnyttjande som gäller maktförhållanden eller samvetet har ägt rum. ”Klerikalism, om det nu är något som främjas av prästerna själva eller av lekfolket”, leder till en splittring i kyrkans kropp, som triggar igång och bidrar till att mycket av det onda, som vi idag beklagar, kan fortgå”, skriver Franciskus: ”Att säga nej till övergrepp innebär att med eftertryck säga nej till varje form av klerikalism.”
Det samlade gudsfolket måste delta i att bemöta ondskan i utnyttjande och nedtystanden
”Om inte alla kyrkans medlemmar tillåts ta aktiv del i ansträngningarna för att rensa ut kulturen av utnyttjande ur vår gemenskap”, leder det inte till den nödvändiga dynamiken ”för en sund och effektiv omdaning”, varnar påven.
Kathpress 2018-08-20