Postulatorn i saligförklaringsprocessen för Antoni Gaudí (1852–1926) har lyft fram de andliga motiven hos den katalanske arkitekten och skaparen av Sagrada Familia i Barcelona. I en intervju med den katolska veckotidningen Die Tagespost betonade pater Josep M. Blanquet att det inte enbart är Gaudis arkitektoniska verk, utan framför allt hans personliga liv, som står i centrum för den saligförklaringsprocess som inleddes år 2000. På onsdagskvällen 10 juni kommer påven Leo XIV, exakt på Gaudís 100-årsdag, att välsigna det färdigbyggda Kristustornet i Sagrada Familia, fira en minnesgudstjänst i den världsberömda basilikan och även be vid Gaudís grav i kyrkans krypta.
Pater Blanquet påpekade att redan kort efter Gaudís död den 10 juni 1926 hade de första rösterna talat om hans helighet. Nio dagar efter hans död publicerades en artikel under rubriken ”Han var en helig” i en katalansk tidning. Människor från byggarbetsplatsens omgivning hade tagit farväl av honom genom att röra vid hans hand och upprepa samma ord.
Som en framstående dygd nämnde pater Blanquet den frivilligt levda fattigdomen. Gaudí, som föddes 1852 i Reus i södra Katalonien och sedan 1883 hade byggledningen av Sagrada Família, dog ”som stjärnarkitekt på fattighuset och hade också velat ha det på det sättet”. När donationerna till basilikan tillfälligt minskade, avstod han från sitt arvode för att arbetet skulle kunna fortsätta. Även efter en vunnen rättegång skänkte han en hög ersättning till de fattiga. ”Hos Gaudi, som kunde ha blivit rik, motsvarar fattigdomen evangeliet, eftersom han levde armodet frivilligt och i franciskansk anda” förklarade Blanquet.
Förutom fattigdom framhöll ordensmannen Blanquet också Gaudís återhållsamhet och ödmjukhet. Efter att en ung kvinna hade avböjt hans frieri såg Gaudí det som en antydan om hans verkliga kallelse. Sagrada Família hade blivit hans livsuppgift. Samtidigt accepterade han att andra skulle slutföra hans verk. ”Vilken arkitekt arbetar hela sitt liv på en kyrka – med vetskapen om att han inte kommer att få uppleva byggnationsslutet?” frågade Blanquet.
Dagligen i mässan
Gaudís tro växte i familjen, skolan och inom kyrkliga kretsar. Arkitekten deltog dagligen i mässan och tog regelbundet emot kommunionen under årtionden. Även andliga vägledare, präster och helgon från hans tid påverkade honom. Helighet innebar inte felfrihet: Gaudí hade själv medgett att han aldrig helt övervunnit sitt vrede, ”men han arbetar vidare med sig själv”.
På frågan om Gaudís liturgiska profil menade Blanquet att arkitekten idag verkar ”vid första anblicken som en traditionalist”. I själva verket hade Gaudí dock förutsett vissa reformer enligt Andra Vatikankonciliet (1962–1965). Så planerades Sagrada Família med endast ett centralt altare. Dessutom hade Gaudí noggrant följt de liturgiska förnyelserörelserna hos benediktinerna vid Montserrat-klostret.
Även den ursprungliga idén med Sagrada Família som en botgöringskyrka var viktig för Gaudí. Enligt hans uppfattning skulle donationer utgöra ett personligt offer. Den som gav utan uppoffring uppfyllde inte denna tanke. ”Om det inte kostar dig något, är det inget botgöringsoffer” hade Gaudí sagt till givare. Idag finansieras basilikan främst genom inträdesavgifter och andra bidrag.
Den 7 juni år 1926 blev Gaudí påkörd av en spårvagn; tre dagar senare dog han på fattigsjukhuset Santa Creu och begravdes i kryptan av sitt livsverk.
Kathpress 2026-06-10
Detta är en nyhetstext.