90-årig jesuitpater vital samhällsforskare

Pater Oswald von Nell-Breuning, Frankfurt am Main, fyllde 90 år 8 mars och hyllades vid en högtid i Kölns börssal föregången av en gudstjänst i domen förättad av kardinal Höffner; till sin 90-årsdag förlänades han också hedersdoktorat av en rad universitet: Rom, Wien, Tokyo, Hamburg m fl städer. Hans vetenskapliga författarskap omfattar drygt 1700 titlar – böcker och större tidskriftsartiklar – i genomsnitt 40 publikationer per år. Han tillhör förbundskansler Helmut Schmidts rådgivare i socialvetenskapliga frågor och har ägnat huvudparten av sin insats åt fackliga problem.

Oswald von Nell-Breuning föddes i Trier och tillhörde en av Rhendalens många adliga godsägarfamiljer – det var under tyska kejsardömets tid. Han tog studenten på samma gymnasium som en gång Karl Marx. ”Vi står alla på Karl Marx skuldror,” brukar han säga. Han skulle komma att ägna sitt liv åt arbetarnas rättigheter. Efter studentexamen läste han juridik vid universiteten i Kiel, Munchen, Strasbourg, Berlin och Innsbruck. 1911 inträdde han i jesuitorden och prästvigdes efter tio års studium av filosofi och teologi. Samma år, 1921, disputerade han för doktorsgraden i nationalekonomi över ämnet Börsmoralens grunddrag. Han blev 1928 professor i moralteologi, kyrkorätt och samhällsvetenskap vid S:t Georgens filosofisk-teologiska högskola i Frankfurt, där han fortfarande, men nu som professor emeritus, är engagerad i ett internationellt erkänt forsknings- och författararbete. Fram till sin pensionering var han en av utgivarna av ”Neue Gesellschaft”, SPD:s ideologiska tidskrift. 1956 blev han honorärprofessor vid Frankfurts universitet. Hans senaste verk, Gerechtigkeit und Freiheit (Rättvisa och fred), utkom i början av mars på Europaverlag i Wien; det utgör en bred framställning av den katolska socialläran och torde ha alla förutsättningar att bli ett standardverk inom detta område.

En arbetarnas förespråkare

Den västtyska arbetarrörelsen betraktar inte utan skäl von Nell-Breuning som ”sin professor”. Han undervisar sedan 1949 vid Arbetarakademin i Frankfurt och har i många år varit den tyska fackföreningsrörelsens specielle rådgivare. Han har lidelsefullt hävdat de anställdas medbestämmanderätt, statens rätt att till det allmännas bästa sätta gränser för rätten till privategendom, växelverkan mellan produktionsfaktorerna arbete och kapital, nödvändigheten av ett ”samhällsfördrag” där företagen konstrueras som en persongemenskap av arbetstagare, aktieägare och företagsledning. Hans insats utgör en tyst protest mot eller åtminstone en motvikt till att ”den officiella kyrkan” ofta har kommit att framstå som en borgerlig inrättning med föga intresse för fackföreningsrörelsen, de anställdas medbestämmanderätt och arbetarnas situation överhuvud taget. Han har verkat för en samlad fackföreningsrörelse och avvisat alla försök, även när de kunnat uppnå biskoplig välsignelse, att i Tyskland avspjälka en särskild kristen fackföreningsrörelse.

Som redan antytts är pater von Nell, som han kallas av kollegerna i S:t Georgen, en engagerad Marxforskare. Här är han dock fri från all förutfattad ensidighet: han hävdar sin frihet att avgöra när Marx tar fel och när han kan accepteras eller kan betraktas som förebildlig. Han ställer sig avgjort skeptisk mot alla försök från marxistiskt håll att bygga en rättvis värld utan relation till Gud.

Partipolitisk obundenhet

Han står också fri gentemot alla politiska partier. Han tillhör som sagt förbundskanslerns rådgivare och har i många år ingått i vetenskapliga rådgivargrupper hos finans- och bostadsdepartementen och hos de tyska konsumtionsföreningarnas centrala råd. Det socialdemokratiska partiets Godesbergprogram, där hans inflytande är märkbart, betecknar han som ”en sammanfattning av den katolska socialläran”. Hans relationer till CDU/CSU betecknades i många år som ”spröda”. På ett parti som kallar sig kristet måste höga krav ställas, har han sagt. I diskussionen om partiprogrammets grundsatser blev han dock anlitad.

Pater von Nells strävan efter frihet från partipolitiska och andra bindningar har på senaste tid belysts i ett uppmärksammat ställningstagande. I den i Förbundsrepubliken Tyskland aktuella debatten om arbetsgivarens rätt att lockouta arbetstagare vid strejker har han ingripit med en artikel i januarinumret av de tyska jesuiternas månadstidskrift Stimmen der Zeit (Röster i tiden) s 3-16. Här uttalar han sig otvetydigt mot ett generellt förbud mot lockout. DGB (tyska LO) betraktar ett dylikt förbud som en tvingande nödvändighet. För arbetsgivarsidan måste pater von Nells inlägg betraktas som ett tacknämligt stöd, och det spreds snabbt i ”korridorsnacket” i S:t Georgen att Tyska arbetsgivareföreningen rekvirerat 20 000 särtryck av artikeln i Stimmen der Zeit för distribution till politiska och fackliga nyckelpersoner. Utan tvivel råder en stilla dragkamp mellan den västtyska arbetsmarknadens parter om pater von Nells ord i brännande och komplicerade samhällsfrågor.

Att leva som man lär

Den personliga konsekvensen av pater von Nells samhällsvetenskapliga ställningstaganden är utan tvivel delat ansvar, anspråkslöshet och disciplin i den egna livsföringen och osjälviskhet. För egen del har han realiserat detta genom sitt livslånga medlemskap i jesuitorden. I sitt minimalt möblerade sov- och arbetsrum i jesuitkommuniteten i S:t Georgen tar han emot såväl kyrkliga dignitärer som regeringsrepresentanter. Han inleder sin dag med mässa kl 7 och sitter redan kl 8.15 vid skrivbordet. Framför sig har han tre tecken och instrument för dagens verksamhet: det prästerliga breviariet, Ignatius av Loyolas Andliga övningar och skrivmaskinen. Den 90-årige paterns arbetsenergi, goda hälsa och obrutna intellekt är lika berömda som den vetenskapliga produktion som är resultatet därav. När det blir tal om ålder och släktingar påpekar han hoppfullt att hans far blev 96 år gammal.

Trogen mot sin andlige fader Ignatius och en stark tradition i jesuitorden lämnar han varje vecka sitt arbetsbord och ägnar sig åt socialt handikappad ungdom: han tar en rask promenad till S:ta Teresahemmet i grannstaden Offenbach. Där möter han de föräldralösa barnen i gudstjänst, bikt, undervisning och otvungen samvaro. Han har delgett medbröderna i S:t Georgen en passus i hans testamente, där han på det strängaste förordnar att inga honoratiores eller andra utomstående får inbjudas till hans begravning – med undantag av barnen och ordenssystrarna i S:ta Teresahemmet. Ingen tror riktigt på allvar att denna bestämmelse kommer att kunna åtlydas.

Oswald von Nell-Breuning: Medbestämmande

‘Jag har fått lov att underkasta mig en insiktsprocess i frågan om medbestämmande. Vad jag skrev 1932 i min kommentar till den påvliga rundskrivelsen Quadragesimo anno om denna sak utgick från den traditionella uppfattningen där man åstadkommer arbetstagarnas medbestämmande via deras förmögenhetsinsats i företaget. Först senare gick det upp för mig att det verkliga syftet därmed förfelas. Sitt anspråk på medbestämmande härleder den arbetande människan ur sitt arbete, det är inte som mini-aktieägare (‘kapitalist”) som hon vill ha medbestämmande, utan just på grund av sin arbetsinsats. Lyckligtvis finns i rundskrivelsens text inte ett spår av eller en antydan om den felaktiga föreställningen, som ju alls inte har med saken att göra, ett skolexempel på att en text kan vara klokare än sin upphovsman. ”

(Stimmen der Zeit, mars 1980, sid 164 f)