Det finns ingen äktenskaplig kärlek, vilken i sin djupaste glädje inte är ett framträngande mot oändligheten och i sin inneboende dynamik inte strävar efter att vara total, trogen, exklusiv och fruktbar’. Samlaget är i lika hög grad ett uttrycksmedel mellan man och kvinna som ett medel att känna och dela med varandra. Det understöder och stärker kärleken och i dess fruktsamhet finner de äkta makarna uppfyllelsen av sin kallelse att tillsammans vara Guds avbild och en källa till nytt liv2. När det gäller uppgiften att fortplanta liv måste makarna dock ”förvissa sig om att deras handlande överensstämmer med Skaparens vilja”(3) I varje särskild situation måste var och en följa sitt samvete(4), men ”allt som ryms i konstitutionen Gaudium et Spes, i encyklikan Humanae Vitae, och i deras släptåg i en hel rad av andra åtgärdanden: herdabrev, föreskrifter, uppmaningar och ännu mer i publikationer, böcker, broschyrer, i kurser, konferenser och föreläsningar – allt som ryms i dessa och som förmedlar Kyrkans lära tjänar slutgiltigt till att forma ett uppriktigt och moget samvete hos man och hustru(5). Mot denna bakgrund måste det beklagas att den inomkatolska debatten i Sverige tidigare i hög grad har präglats av frånvaro av officiell översättning till svenska av encyklikan Humanae Vitae (HV), brist på kunskap om naturlig familjeplanering (NFP), övertro på artificiell familjeplanering (AFP), brist på kristna gynekologer, brist på kristna familjeorganisationer, fri tillgång till vad moder Teresa nyligen har kallat mord och krigföring mot ofödda människor samt ihållande osakliga angrepp mot den traditionella katolska ståndpunkten.(6)
Sedan HV:s tillkomst har Världshälsoorganisationen tillsatt en särskild arbetsgrupp för att samordna den allt intensivare NFP-forskningen världen över. Vidare har den internationella NFP-forskningen fått ett gemensamt organ (International Review of Natural Family Planning), som kontinuerligt följer upp utvecklingen inom området. Detta har bl a medfört att två nya NFP metoder (ovulationsmetoden och den symto-termala metoden) fått internationellt erkännande efter det att HV kom ut 1968. Ovulationsmetoden har samma tillförlitlighet som plastspiral och mini-piller(7) och symto-termala metoden kan i fråga om tillförlitlighet jämföras med kopparspiralen och de starkaste p-pillren’. Den populära informationen till allmänheten sköts i vissa länder delvis av statliga myndigheter och sjukhus (t.ex. i Australien och England) men oftare och mer effektivt av privata familjeorganisationer.
I samband med genomförandet av den nya svenska abortlagstiftningen övergick i det närmaste alla bekännande kristna gynekologer till andra specialiteter(8). De få, som stannade kvar, har drabbats av ständiga konflikter med Socialstyrelsen och lokala sjukvårdsmyndigheter. Inga kristna blivande läkare väljer gynekologi som specialitet under rådande förhållanden’. Liknande torde förhållandet bland barnmorskor vara. I Sverige befinner vi oss därför i en situation, i vilken samtliga offentligt anställda preventivmedelsrådgivare är positivt inställda till abort i tidigt skede och oförstående till den etiska distinktionen mellan antikonceptiva och implantationshämmande medel. Samtidigt har tekniken raffinerat abortmöjligheterna och suddat ut många tidigare skarpa gränser mellan antikonceptiva och abortiva medel genom ändrade doseringar och administrationssätt. För att råda bot på detta förhållande, som innebär att ingen kristen med förtroende kan vända sig till offentligt anställda gynekologer och barnmorskor i familjeplaneringsfrågor, krävs ett tillägg till abortlagen som skulle garantera abortmotståndares rätt till utbildning och tjänst inom alla nivåer och specialiteter inom sjukvården. Riksdagens socialutskott har tidigare låtit ett sådant förslag vila under hänvisning till att nuvarande praxis fungerade tillfredsställande(9). Justitieombudsmannen (JO) har dock i ett uppmärksammat uttalande kritiserat Socialstyrelsen för att tolka gällande lagrum till abortmotståndarnas nackdel på ett sätt som aldrig varit meningen, när nuvarande lag antogs(10). En gemensam begäran från landets kristna kyrkor om lagligt skydd för abortmotståndarens lika rätt till utbildning och arbete inom sjukvårdens alla specialiteter skulle i dagens läge ha större möjligheter till framgång än en begäran om omprövning av hela den rådande abortlagstiftningen.
NFP har först blivit tillgängligt för den svenska allmänheten genom Familjefrämjandets (FF) tillkomst år 1977, då individuell rådgivning och instruktörsutbildning startades i Stockholm. Nu pågår utbyte av vetenskaplig information mellan FF:s internationella kontakter och reproduktionsforskare i Uppsala och Umeå samt av pedagogisk information mellan FF:s instruktörer och preventivmedelsrådgivare i Uppsala län. En brevkurs gör det möjligt för intresserade i alla landsändar att lära sig NFP under kvalificerad handledning per korrespondens. FF har på eget förlag givit ut studiematerial i NFP och den första handboken på svenska med särskilt förord av professorn i obstetrik och gynekologi vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala, Elof Johansson(11). FF ser som sin uppgift att tillvarataga den kristna optimismen att hålla samman äktenskap och familj och ser NFP som det överlägset bästa sättet att skapa önskade intervall mellan önskade barn och som en kontinuerlig fostran till ökat ansvarstagande, djupare gemenskap och större kärlek.
Den vid HV:s tillkomst rådande övertron på p-piller har ersatts med en lika bred misstro och rädsla för medicinska biverkningar. Denna rädsla för biverkningar har lett läkemedels-fabrikanterna att sänka hormonhalterna i nya preparat så att dessa till skillnad från tidigare hög-dospreparat inte längre med säkerhet blockerar ägglossningen utan, i de fall då så inte sker, åstadkommer abort på det befruktade ägget några dagar efter nidationen. Spiralen har ju länge, i fack-kretsar men inte hos den svenska allmänheten, varit känd som implantationshämmare och därmed abortiv(12). De artificiella preventivmedlen (AFP) kan därför indelas ur etisk synvinkel i tre grupper: 1) abortiva medel, d.v.s. spiral, dagen-efter piller och lågdoserade p-piller av kombinationstyp (mini-piller kan sannolikt inte helt frikännas även om verkningsmekanismen är annorlunda än den för andra p-piller), 2) ickeabortiva medel med potentiellt farliga biverkningar, d.v.s. hög-doserade kombinationspreparat och 3) ofarliga icke-abortiva medel, d.v.s. pessar, kondom, p-skum och avbrutet samlag. Eftersom det är oetiskt att ”i oträngt mål” utsätta sin kropp för potentiella risker, är grupp 3 i praktiken den enda kategori av AFP, som det vore etiskt möjligt att rekommendera. AFP-metoderna inom grupp 3 är emellertid betydligt mindre tillförlitliga än de moderna NFP-metoder som FF rekommenderar’. Därtill kommer att NFP bäst överensstämmer med Kyrkans lära så som den kommit till uttryck i GS, HV och i uttalanden av vår nuvarande påve(13).
Den sexualetik, som Kyrkan förkunnar, kan dock inte förverkligas endast genom en familjeplaneringsteknik, hur naturlig och gynnsam för det äktenskapliga samspelet den än är. Det är snarare frågan om det äkta parets och hela Kyrkans omvändelse till Kristus. Då mottager familjen av Honom kallelsen att vara samhällets första livgivande cell och fullgör denna kallelse genom sina medlemmars kärleksfulla aktning för varandra och gemensam bön till Herren i hemmet och i den heliga mässan samt på en mängd andra sätt såsom att adoptera föräldralösa barn, visa gästfrihet mot främlingar, hjälpa unga par att rätt förbereda sig för sina äktenskap och att understödja familjer som befinner sig i materiell eller andlig nöd(14). På så vis kan varje familj bidraga till att förkunna den uppståndne Jesus.
1) HV 9.
2) Paulus VI: Good News for Married Love. Liturgical Press, Collegeville, Minnesota, 1974, sid. 15.
3) HV 10.
4) Nordiska katolska biskoparnas herdabrev 1968; se KK nr 17, 1968.
5) K. Wojtyla: Fruitful and Responsible Love. St. Paul Publications, Slough, G.B., 1978, sid. 28.
6) A. Löfström: Humanae Vitae – 10 år efteråt. Signum 4: 91-93, 1978.
7) A. Löfström: Naturlig familjeplanering förr och nu. Läkartidningen 76: 2779-2781, 1979.
8) Opublicerad undersökning, FF, 1978.
9) SoU 1977/78:11.
10) JO:s ämbetsberättelse 1976/77, sid. 165.
11) P. Thyma: Dubbel-Kontroll-Metoden för Familjeplanering. FF, Bromma, 1979.
12) Se även E. Bischofberger: Fosterliv – fakta och värderingar. Signum S: 179-182, 1979.
13) Johannes Paulus II: Uber die Wahrheit der Enzyklika Humanae Vitae. Vatikanen – FuldaNeuenberg, 1979 (auktoriserad nyutgåva av Rom 1969).
14) Concilium Vaticanum II: Dekret om lekmannaapostolatet § 11.