Aborter – fabler och fakta

I det följande skall vi diskutera en aspekt av den svenska abortdebatten. Om abortförespråkare kan visas fara med lögn eller vara bekajade med en extrem godtrogenhet, är det inget argument mot fria aborter. Tilltron till cirkulerande uppgifter om illegala aborters antal och följder spelar dock indirekt en viktig roll i debatten. Åtskilliga riksdagsmän och andra opinionsbildare har uttalat sin olust över den nuvarande lagstiftningen, men förklarat sig övertygade av dess ofrånkomlighet med hänvisning till att ”experterna” bevisat att de illegala aborterna i Sverige eller i främmande länder var eller är högre än antalet legala aborter. Därför skulle en skärpning av lagstiftningen inte leda till färre fosterdråp. Dessa expertuttalanden tål emellertid inte den enklaste kritiska prövning.

För att börja med de mest groteska fablerna: massdöden i abortkomplikationer. Dagens Nyheter visste den 17 dec att i en s k faktaruta på Just nu – sidan meddela bl.a. följande: ”Det finns en uppgift från Mexiko som säger att bara där dör 60 000 varje år av infektioner i samband med aborter. I Portugal är siffran 2 000 om året.” Om man går till den normala referenslitteraturen, Lex. FN:s Demographic Yearbook, finner man följande. 1979 års upplaga innehåller befolkningsdata från 1975. Detta år avled i Mexiko 193 687 kvinnor, varav 30 419 i åldrarna 15 till 45 år. DN:s abortoffer var alltså dubbelt så många som totalantalet avlidna kvinnor i fertil ålder. På liknande sätt förhåller det sig med den portugisiska fabeln. År 1975 var totalantalet avlidna kvinnor i fertil ålder 2 099. Relationen döda män/kvinnor i dessa åldrar skiljer sig inte från svenska förhållanden, vilket man kan förvissa sig om i den internationella översikten i Svensk Statistisk Årsbok.

Där kan man också finna de dödsorsaker, under vilka abortoffren måste hamna. Missfall eller ”andra komplikationer under graviditet, förlossning och puerperium”. En möjlig siffra för Mexiko är någon procent av DN:s hopfantiserade 60 000.

Det här är endast det senaste exemplet i en lång rad. Såväl Italien, Frankrike som Västtyskland har tillskrivits mångdubbelt fler abortoffer än avlidna kvinnor i fertil ålder. (I de angivna länderna 12 000 till 15 000 om året.) Sedan dessa fabler har avslöjats har fantasin flyttat till förhoppningsvis mindre kända delar av jorden.

Den allvarliga frågan till nu senast Dagens Nyheter är givetvis om denna totala brist på kritiskt omdöme och källkontroll är vanlig och vi måste läsa allt med samma skepsis, eller om det gäller särskilda journalistiska dispenser för vissa behjärtansvärda ämnen.

Illegala aborter i Sverige

Det är lätt att påvisa absurditeten i siffror som de ovan anförda. Svårare är det givetvis att ha någon säker uppfattning om omfattningen av illegala aborter. Deras antal är ju sas i princip okända för allmänheten. Men åtskilliga försök har gjorts att med en rad skilda vetenskapliga metoder uppskatta deras antal. Det egendomliga befinns vara, att alla ”uppgifter”, ”rapporter” etc. som anger mycket höga siffror för illegala aborter är anonyma, och att vi aldrig får reda på de använda metoderna. Då är det givetvis betydelselöst om dessa rykten och gissningar upprepas av internationella eller nationella hälsovårdande instanser. Men här råder en massiv auktoritetstro.

Vi får ofta höra att aborter var minst lika vanliga i Sverige, när de endast var tillåtna på mycket begränsade indikationer. Men alla de försök som gjorts att med vetenskaplig metod uppskatta antalet har givit helt andra resultat. Abortutredningen 1934 kom fram till ett möjligt antal om ca 10 000 om året. 1950 års abortutredning kom för de närmast föregående åren fram till liknande siffror. Den metodiskt bäst underbyggda skattningen gjordes av doc. Folke Pettersson i en avhandling om tidig spontanabort 1968 liksom i en uppsats i Läkartidningen 1969. Där befanns det sannolika årliga antalet illegala aborter på 50-talet och början av 60-talet vara ca 4 000, högst 6 000.

Om man hävdar att antalet aborter en längre tid i realiteten varit lika stort som under de senaste 7-8 åren, kan rimligen inte antalet abort per kvinna ha ökat nämnvärt under senare tid. Av den statistik som Läkartidningen publicerade 7/80 över antalet aborter relaterade till av berörda kvinnor tidigare genomgångna aborter, framgår otvetydigt att från 1975 till 1978 andelen som tidigare genomgått abort stiger med någon procentenhet om året, och nu ligger på ca 25%. Antalet tidigare aborter i genomsnitt per abortsökande kvinna är 0,3, medan antalet barn är 1,25.

Frankrike, Italien och Tyskland

Om abortsituationen i Frankrike meddelas att antalet illegala aborter på 60talet uppgick till miljontals eller dubbelt så många som födslarna. Samtidigt gjordes i Frankrike av INED, det internationella institutet för demografiska studier två stora vetenskapliga undersökningar, utförligt publicerade i Population 1966 resp. 1973. Dessa kom till resultatet att antalet kunde röra sig om ca 250 000 om året. Ingen av dessa studier har veterligen refererats i svensk debatt.

Skulle aborterna vara dubbelt så många som de levande födda, följer ju därav att genomsnittligt en kvinna skulle ha genomgått tre eller fyra aborter. Det betyder i sin tur att av en större grupp abortsökande, de flesta redan måste ha en eller flera aborter bakom sig, och i medeltal ha gjort minst ett par aborter tidigare.

Av detta finns dock ingenting i de undersökningar som 1979 publicerades i Population av abortsökande dels från Creteil-sjukhuset i Paristrakten, dels av alla abortsökande under en viss tid i Bretagne. I det första fallet hade 13% tidigare aborterfarenheter, i det senare 6%. (Chantal Blayo, Les interruptions volontaires de grossesse en France en 1976 s 307 ff.) Siffror som ligger långt under Sverige, och också är för låga för en kvarts miljon franska aborter. Det skulle därför kunna föreligga en ”sousestimation”, men vore aborterna att räkna i miljoner skulle underskattningen vara 90-95%!

Frankrike har sedan några år legaliserat aborterna, och det senaste officiella antalet för 1978 var 150 000. Franska experter anser dock att det rätta antalet är ca 250 000.

Italien har på ett särskilt sätt varit fablernas värld vad gäller abortuppgifter. Men just därifrån finns en av de utförligaste medicinskt-demografiska studierna av illegala aborter: Sulla diffusione degli aborti illegali in Italia, Medicina e Morale fasc. 1/2 1976, 66 s. av professorn i demografi vid universitetet i Padua, Barnardo Colombo. Han inleder med ett utförligt avsnitt som slående visar hur miljonsiffrorna alltid refereras till någon okänd forskare vid ett icke namngivet universitet eller UNESCO, hälsodepartementet eller WHO. Däremot saknas alltid varje redovisning för hur siffran skulle ha beräknats och vilken forskare som skulle vilja gå i god för den. Colombo visar hur abortoffren (de 40 000) måste rymmas inom de 452 kvinnor som 1972 avled i de ovan nämnda dödsorsakerna B 40 och B 41 enligt 1965 års klassifikation. På grundval av undersökningar av genomgångna aborter på skilda urval gynekologiskt eller obstretiskt behandlade kvinnor, finner Colombo att extrapoleringar till att gälla i hela Italien i allmänhet ger omkring 150 000 årliga aborter. Hans avslutning lyder: ”Jag vidgår min skepsis inför uppskattningar som går utöver 200 000 provocerade aborter årligen i detta land. Ett reellt antal som mycket skiljer sig uppåt från 100 000 skulle idag förvåna mig mer än ett lägre.”

Totalantalet legala aborter det första fullständiga året i Italien 1979 uppgick till 190 000. (Civilta Cattolica juli 1980, La legalizzazione dell’aborto due anni dopo.)

Innan Tyskland fick de begränsade legala aborterna brukade generöst samma siffror som för Frankrike och Italien också brukas för detta land. Däremot uppmärksammades inte en synnerligen grundlig vetenskaplig undersökning i en stor volym, Soziologie der Abtreibung av Siebel et al., Stuttgart 1971. Med anlitande av flera olika metoder kommer författarna fram till ett troligt antal kring 170 000.

Det kan nämnas att 1979 antalet legala aborter i förbundsrepubliken var 93 000.

Grekland

När Socialstyrelsens ansvarige dr Kajsa Sundström skriver om den internationella situationen i Läkartidningen 7/80, är exemplet Grekland, uppenbart efter principen att fantasifulla siffror lättare blir trodda om ett mera fjärran land.

Årligen föds i Grekland ca 140 000 barn, och utan varje hänvisning påstår dr Sundström att antalet illegala aborter skulle vara dubbelt så stort (mellan 200 000 och 300 000, det högre talet ”anses vara mer realistiskt”).

Också från Grekland finns emellertid en utmärkt undersökning av förhållandena, Valaoras, Polychronopoulo & Trichonopoulos, Greece:: Postwar Abortion Experience, Studies in Family Planning 46, 1969. Där uppskattas antalet aborter till 60-65% av födslarna, alltså en tredjedel av dr Sundströms anonyma ”uppgifter”. Detta är i själva verket den högsta frekvens av illegala aborter i förhållande till födelsetalet som någon undersökning med angiven metodik och namngiven forskare har funnit.

Fri abort med inskränkningar

Vill man finna de riktiga höga siffrorna skall man däremot gå till de länder, där aborten varit fri, men senare på skilda sätt inskränkts. Länderna är främst Japan och öststaterna. I det förra landet hade man i mitten av 60-talet drygt 3 milj. aborter, dubbelt så många som antalet födda. Sedan dess har antalet reducerats till drygt 600 000 (1976) samma relation till antalet födda som i Sverige idag, 3610.

Ungern införde fri abort redan på 50talet, och ännu 1970 var antalet 192 000, 40 000 fler än antalet födda. 1978 hade man nedbringat antalet till 83 500, hälften av de födda.

Rekordet alla kategorier innehades dock av Rumänien. Där uppgick de legala aborterna 1965 till 1,1 milj., nästan fyra ggr så många som födslarna. 1967 inskränktes dramatiskt tillgången till abort, och dessa minskade till drygt 200 000 (fortfarande vid jämförelse en hög siffra). Antalet födda fördubblades 1966/67. Därefter har antalet aborter åter ökat, ung. till antalet födda. Detta senare har givetvis sjunkit från den dubblade nivån, men ligger fortfarande 40% högre än 1965. Också i DDR och Tjeckoslovakien har antalet aborter påtagligt sjunkit och antalet födda stigit efter familjepolitiska åtgärder de senaste åren 1977 resp. 1973. (Pressat, Mesures natalistes et relevement de la fecondite en Europe de V Est, Population 1979:3.)

Det kan också noteras att Polen haft en lika fri abortlagstiftning som övriga öststater (vilket ju spelade en viss roll också i Sverige på 60-talet), men antalet har aldrig kommit i närheten av ungerska, rumänska, bulgariska, tjeckoslovakiska eller östtyska noteringar, lika många aborter som födda eller mångdubbelt fler. I Polen kom 1965 31 aborter på 100 födda, en siffra som 1975 sjunkit till 21. Deri enda förklaringen på detta förhållande är givetvis den katolska kyrkans inflytande över ”folkmoralen”.

Sverige och jämförliga länder

I jämförelse med andra västerländska länder med liknande kulturell bakgrund och lättillgänglig abort, har Sverige relativt många. Här avbryts drygt var fjärde graviditet genom abort. Siffran är ung. lika hög i de övriga nordiska länderna, i Finland dock på klar nedgång de senaste åren. USA har en dryg miljoner aborter på mer än tre miljoner födda. Om den uppskattade siffran 250 000 för Frankrike är någorlunda korrekt, skulle också den ligga i samma storleksordning.

Italien har något mer än en abort på fyra födslar och Storbritannien knappt en på fem, Förbundsrepubliken en på sju.

För Kanada finns ingen fullständig statistik; för 1976 finns data för följande delstater om aborter i procent av födda: British Columbia 27, Ontario 22, Quebec och Alberta 16, Manitoba 8.

För några länder i Västeuropa utan helt fri abort, men med relativt många kliniskt genomförda, finns underbyggda uppskattningar; t.ex. Nederländerna 16 000, en på tio födda.

Ställer man samman data som verkligen härstammar från vetenskapliga undersökningar och uppskattningar, inte vandringssägnerna, finner man att föga stämmer i den bild som ansvariga svenska myndigheter söker förmedla. Det finns alltså inga belägg för att länder med kriminaliserad abort i Västeuropa haft större abortsiffror än antalet födda eller ens i närheten av dessa. I de allra flesta fall har det relativa antalet varit klart lägre än dagens svenska abortfrekvens. (Undantaget är Grekland.)

Ingenting tyder på annat än att totalantalet aborter i Sverige var ojämförligt mindre under 50- och 60-talen än idag.

De mycket höga aborttalen har funnits i Japan och Östeuropa. Där har man medvetet och fram-gångsrikt sökt begränsa antalet aborter och öka födslarna, dock ligger abortfrekvensen fortfarande högt även med svenska mått. Motiven till förändringarna har dels varit befolkningspolitiska, men lika mycket medicinska. Främst från Ungern finns en rad rapporter som klart visat hur missfall, prematurer och utomkvedshavandeskap blivit vanligare med de fria aborterna. I Budapest steg spädbarnsdödligheten till högre tal än i de avlägsnaste bondbyar. Denna forskning är i stort ihjältigen i Sverige, men har redovisats upprepade gånger t.ex. i Population. Gör antagandet att samma ”larmrapporter” skulle gällt kvinnor i närheten av kärnkraftverk, och fundera över om samma diskretion skulle visats av Socialstyrelsen.