av ANNA DUNÉR
”Nu vet du vad som händer när man dör. Visst är det så att antingen är döden en vila och då är döden ingenting att vara rädd för. Eller så förs man någonstans till ett evigt liv och lever där i lycka. Och då är döden något att längta efter! Varför skulle man vara rädd för döden?”
Dessa logiska tankar, som Cicero formulerade redan år 44 f. Kr., avslutar barnboksförfattaren Ulf Nilssons bilderbok om marsvinet herr Muffin, vars sjukdomstid och död man får följa i boken. Ulf Nilsson var aldrig rädd för att skriva in stora tankar och etiska frågeställningar i sina berättelser.
Ulf Nilssons första ungdomsbok, Tjuvjakt, kom 1973. Han utbildade sig till bibliotekarie 1973–1975. Efter fem år i yrket började han arbeta som författare på heltid och under sin 48 år långa skrivarkarriär gav han ut cirka 140 böcker.
Det är naturligt att ett författarskap ändrar karaktär under en sådan tidsrymd. Både han själv och andra har pekat på olika faser. Om man förenklar det kan man säga att Ulf Nilsson skrev politiskt under 70-talet. Under 80-talet kom bilderböckerna med förmänskligade djur i rollerna. Målgruppen var framför allt barn i förskoleåldern och samarbeten inleddes med skickliga illustratörer, framför allt Eva Eriksson som i Älskade lilla gris och Lilla syster Kanin. Under 90-talet kom böcker med biblisk och kristen tematik och på 2000-talet utforskade författaren döden som i Adjö, herr Muffin.
I Alex Författarlexikon skriver Staffan Engstrand att ”då det var inne att skriva socialrealistiska romaner skrev han det, och när det var inne att skriva psykologiserande berättelser skrev han det. […] Därmed inte sagt att Ulf Nilsson var trendkänslig. Det kanske rentav var så att han skapade trenderna?”
En kristen författare?
Trots inslag av andlighet, etik och kyrka i hans böcker, och trots att åtminstone fem titlar från 1994 och framåt har uttalat kristet innehåll, har han aldrig stämplats som en kristen författare. I en intervju som jag gjorde med honom för Katolskt magasin 2004 frågade jag om han såg sig själv som det. Han svarade: ”Hellre kanske som en författare också intresserad av andlighet – förutom av kor och grisar. Jag vill ha kvar friheten att leka med texten.”
I samma intervju berättade han att kristendomen lockat honom. ”Jag har varit väldigt tvivlande men nyfiken. Sedan har jag läst Bibeln väldigt mycket och den är oerhört inspirerande. Jag är medlem i Svenska kyrkan och vill vara det, men jag tror att man behöver en väldig frihet om man ska skriva om det. Det finns en motsättning mellan den frihet man måste ta sig som författare och att hålla sig till den allmänt omfattade tron.”
Det påminner om vad han sade i en intervju i tidskriften Opsis Kalopsis tio år tidigare. Trots politiskt intresse var han inte politiskt engagerad, utan ville ”stå utanför partier” för att ”kunna säga vad jag vill och inte låsa mig i en tolkning”.
Mästaren och de fyra skrivarna är Ulf Nilssons återgivning av evangelierna, ett ambitiöst projekt som belönades med Augustpriset 1994. Juryn menade att boken ”tolkar och diskuterar evangelierna utifrån den unga människans sökande perspektiv”. Inte oväntat, med tanke på vem författaren är, inleds boken med ett bibelcitat om medmänsklighet: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta …”. Delarna har fått namn efter evangelisternas symboler – Lejonet, Ängeln, Oxen och Örnen. Fyra sinsemellan mycket olika personer har illustrerat var sin del – Fibben Hald, Marianne Enqvist, Rembrandt och Anna Höglund.
Höglund illustrerade också Ett barn, ett lamm, en sång, en bilderbok som med ytterst få ord presenterar Jesu liv från födelse till uppståndelse. Kanske bör det nämnas att Ulf Nilsson studerat bibelkunskap på universitetet och att teologie doktor Håkan Ulfgard fackgranskade Mästaren och de fyra skrivarna. I Ett barn, ett lamm, en sång som nästan skulle kunna tas för en pekbok förstår man, om inte annat av det utförliga efterordet, att författaren inte tagit lätt på teologin. Av titelbladet framgår det att Håkan Ulfgard ”medverkat i exegetiska diskussioner”.
Ulf Nilsson var aldrig rädd för att ha ett budskap i sina texter: ”Man kan diskutera hur budskapet är och en suddighet måste få finnas, men någon sorts budskap finns det”, sade han under vårt möte. Om en berättelse inte har något budskap: ”Då blir jag så förvirrad som läsare! […] De har inget att säga – varför ska jag då läsa?”
På bokmässan i Göteborg 2004 deltog Ulf Nilsson i ett seminarium med titeln ”Barnen, böckerna och Gud” och hävdade att barn bryr sig om andliga frågor: ”Jag kan berätta om tryckprocessen och tjocka pärmar på mina författarbesök. Det är de också intresserade av. Men när jag börjar prata om döden och Gud, då tystnar de verkligen!”
Solidaritet och syskonskap
Vissa motiv har följt med hela tiden, som solidaritet, även om den i början av författarskapet grundade sig i arbetarrörelsens värderingar och senare alltmer ingick i en kristen kontext. Fast kanske handlade det hela tiden om något djupt personligt. I många av Ulf Nilssons böcker finns en pojke och hans lillebror. I den delvis självbiografiska boken Om ni inte hade mig … bor berättarjaget och hans lillebror hos farmor medan föräldrarna bygger ett nytt hus. Huvudpersonen säger sig på första sidan vara ”alldeles ensam och långt, långt från mamma”. Flera gånger berättas det hur han skyddar sin lillebror. ”Jag höll min lillebror i byxorna, så han inte skulle falla av.” ”– Jag ska alltid skydda dig, lille, lille bror.” ”När det regnar, ska du komma till mig / Jag ska alltid ge dig skydd.”
Liknande scener finns i flera andra av Nilssons böcker. I bilderboken När vi var ensamma i världen tror det sexåriga berättarjaget att föräldrarna är döda och säger till sin lillebror: ”– Nu är det du och jag, […] ensamma i världen. Men jag ska ta hand om dig, så fint, så fint.” I Lilla syster Kanin eller berättelsen om Den Feta Näktergalen ska storebror passa sin lillasyster hela dagen och rädda ”henne från farliga rävar och djupa hålor”.
Det känns som om kärleken till ett litet syskon och vetskapen om att man ibland får sätta sig själv i andra hand går som en ström genom Nilssons böcker. ”Man måste vara mycket stark för att passa en liten, beredd på allt, kunna lida och ha ett väldigt tålamod”, tänker storebror i Lilla syster Kanin.
”Det är det som är själva livet, se, att ha sitt ansvar”, säger drängen Edvin i Om ni inte hade mig … .
Spänning med existentiellt djup
Också böcker inom spänningsgenren innehåller existentiella frågor hos Ulf Nilsson. Serien om Johnny består av deckare för barn i mellanåldern. Enligt Alex Författarlexikon fanns det kritiker som menade att ”böckernas filosofiska tankegods [stod] i vägen för själva intrigen”. Själv hör jag till dem som uppskattade just tankegodset. Böckerna berör bland annat rätten att få vara annorlunda, ensamhet och om även brottslingar fyller en funktion i samhället.
Under senare år, från 2012 fram till i år, kom sex deckare för yngre barn med en padda som kommissarie och en mus som polisassistent. I Det första fallet får vi veta att det i fängelset finns ”en brits som var bäddad med ett tjockt duntäcke och två kuddar”. Det framgår också att kommissarien inte ”tycker […] om låsta fängelser”. När ett par asociala ekorrar har stulit nötter och poliserna är nära att fånga dem stänger de in sig i ett hål i en ek för att inte bli fast. Musen Paddy konstaterar att de burat in sig själva och kommissarien säger att ”det går ju lika bra” men att det alltid är ”lite sorgligt med folk som sätter sig själva i fängelse”.
I flera böcker utforskar Ulf Nilsson godheten. Bilderboken En dag med mössens brandkår handlar inte, som många andra barnböcker på temat, främst om brandbilar och sirener utan för in etiska dilemman. En sur musgubbe, ”känd och mäktig […] i mössens värld” ifrågasätter brandkaptenens och kårens arbete när de ger ”bröd, ost och lite te” åt tre hungrande råttungar: ”Räddar brandkåren råttuslingar också nuförtiden? Råttor som bara stjäl får väl hungra bäst de vill.”
Brandkapten Tapper har helt andra moraliska riktlinjer. ”Men brandkåren måste ju rädda alla som är i nöd”, tänker han för sig själv. ”Och om vi är goda mot de stygga, så förstår de vad snällhet är. Hur skulle vi annars få ordning i vår dal?”
En liknande formulering finns i Det första fallet. Där är det kommissarie Gordon som säger: ”Brott ska straffas. Men om någon hamnat i nöd och är yr och svimfärdig och snabbt måste få i sig en bit mat, så får vi förstå det. Det får vi bjuda på här i skogen. Vi alla.”
I slutet av boken om Mössens brandkår drömmer brandkaptenen ”om en brandkår som tutar runt i hela världen och mättar, tröstar och hjälper varenda liten stackare”.
I kapitelboken Ost till alla möss ställs moralfilosofiska frågor, som till exempel om det verkligen är rätt att rädda katter (ur musperspektiv) och om man får stjäla ost åt dem som hungrar. Ungdomsboken Den onda kraften handlar minst lika mycket om den goda kraften i tillvaron. Utsatta ungdomar tvingas in i ett ”äventyrsprojekt” av de sociala myndigheterna. Deltagarna ska ta reda på om det finns ett öde, om allt är förutbestämt och om det finns en ond kraft. Berättarjaget Martin hittar till slut tröst i det lilla och vardagliga. Ty ”sårbart och sprött är livet, man måste försöka hitta en liten glädje i varje dag”, säger Gull-Maj, som pratar med ungdomarna och bjuder på hembakade mazariner och chokladbiskvier.
I en text i Göteborgs-Posten med anledning av författarens död skrev Ingrid Bosseldal att Ulf Nilsson i en intervju för några år sedan sagt ”att han kommit till en punkt där han bara ville skriva om människor som är snälla mot varandra”.
De små tingens författare
I Verbums Bönboken – tradition och liv från 2003 har Ulf Nilsson med fjorton texter. En av dem (nr 979) handlar om att få vara del i Guds gudomliga plan i vardagen: ”Jag behöver inte göra något stort, även det lilla är viktigt.” Genom en kedja av små handlingar förverkligas Guds plan.
Jag ser likheter med ett kapitel i den textsamling för barn som han gav ut 2004 med titeln En ängel vid din sida – sängkantsbok för liten och stor. Kapitlet heter ”Bagaren bakar bröd”. Det bakade symboliserar trygghet och omsorg. Det är natt och berättaren känner sig ”ensam i världen” men upptäcker att människor arbetar för det gemsamma bästa runt omkring honom. På ett sjukhus ger någon en flicka ett glas saft. En bagare ska pensla tusen bullar men tar sig tid att le mot berättaren och ge honom ”en bulle genom fönstret”. En plogbil får undan snön från gatorna. Små saker, men viktiga!
I en annan text i Bönboken – tradition och liv har Ulf Nilsson utgått från den apostoliska trosbekännelsen och gjort en modern omskrivning av stycket om kyrkan. Det börjar: ”Vi tror ock på en helig allmännelig kyrka med gamla snälla tanter och en ren handikapptoalett” och slutar med ”En helig allmännelig kyrka som varje söndag sedan 2 000 år tillbaka tar ett litet litet steg uppåt mot himmelriket, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.”
När barnkonventionen blev lag i Sverige 2020 skrev Ulf Nilsson en egen variant även av den. Titeln blev Konventionen om barn och ormar, där ormarna enligt honom själv symboliserar ”allt det onda som man verkligen kan känna ångest för”. Den har 54 artiklar, liksom originalet, men den poetiska tonen är författarens egen. Formuleringarna är träffande och ofta oväntade: ”Det finns barn som känner sig osynliga. / Och barn som önskar att de var osynliga” och ”Alla vuxna bör göra värnplikt som mormor.” Hela Konventionen om barn och ormar finns att läsa på internet.
Också psalmer har Ulf Nilsson gett sig på. I Adjö, herr Muffin ingår Marsvinspsalm nr 1. Den kan sjungas vid husdjursbegravningar och börjar: ”Det finns någon som tar dig i sin hand, / som bär dig stilla till mandelträdens land”. I En ängel vid din sida återknöt han till tanken och återpublicerade psalmen plus uppföljarna Svensk Marsvinspsalm nr 2–5.
I bilderboken Alla döda små djur förekommer ”Nuffe-psalmen” för en hamster. I slutet av berättelsen drabbas barnen av ”en stor helighet” och en sista dikt följer: ”Livet är långt, döden är kort. / Bara en kort stund ska man dö. / Småningom växer gräset, mossan / och blommorna ska slå ut på graven. / Allt blir stilla ro …”.
Ulf Nilsson skrev på ett lekfullt sätt om livet och döden, rädsla och beskydd, djur och människor. Barn och vuxna har tröstats av värmen i hans böcker och många har reflekterat över hans budskap, till exempel det i artikelns inledning: ”Nu vet du vad som händer när man dör. Visst är det så att antingen är döden en vila och då är döden ingenting att vara rädd för. Eller så förs man någonstans till ett evigt liv och lever där i lycka.”
Nu är Ulf Nilsson en av dem som vet. Och hans ord lever vidare hos oss.
Anna Dunér är litteraturvetare, barnboksförfattare och bibliotekarie, Sollentuna.
Ur Signum nr 7/2021, s. 29–32.