Aggiornamento i kyrka-statfrågan

Stat-kyrkafrågan i Italien har fått sin lösning och anpassats efter moderna demokratiska principer för religionsfrihet. Det gamla konkordatet från 1929 har efter många års förhandlingar ersatts av ett ramfördrag vilket fastslår den principiella åtskillnaden mellan kyrka-stat samt reglerar vissa detaljfrågor men lämnar några olösta problem åt sidan.

Fördraget undertecknades av statsminister Craxi, socialistisk regeringschef i en samlingsregering och kardinalstatssekreterare Casaroli. Själva undertecknandet direktsändes i italiensk TV.

Till 55-årsdagen av det gamla konkordatet 11 februari hann man emellertid inte bli klar med förhandlingarna och in i det sista var det osäkert om man överhuvudtaget skulle uppnå tillräcklig enighet. Ytterligare en regeringskris hade kunnat stjälpa hela förslaget. Dessutom återstod in i det sista ett par knäckfrågor om hur de över 50 000 religiösa institutioner som finns i landet skulle beskattas och vilka övriga ekonomiska villkor som skulle gälla för dem. Ett annat hinder kunde Vatikanbankens ansvarstagande för Ambrosianobankens fordringsägare ha blivit. Men slutligen den 19 februari kom man till nödvändig enighet.

Att konkordatet av 1929 års modell hunnit bli åtskilligt föråldrat hade man länge insett å båda sidor. Den fascistiska monarki som Mussolini representerade vid undertecknandet motsvarar inte den demokratiska republik som Italien av idag utgör. Kardinal Gasparri, påven Pius XI:s statssekreterare, som också undertecknade det gamla konkordatet, kanske skulle ha svårt att känna igen sig i den efterkonciliära katolska kyrkan i Italien. Att stora förändringar ägt rum visar också de båda folkomröstningarna om abortfrågan och skilsmässolagstiftningen då inte ens majoriteten av det italienska folket röstade som om de delade kyrkans traditionella ståndpunkt i dessa frågor. Italien är ett sekulariserat land som övriga europeiska stater.

Andra Vatikankonciliet hävdar principen om religionsfrihet vilket framgår av deklarationen om religionsfriheten Dignitatis humanae och detta låter sig inte förenas med katolicismen som statsreligion. Det är också huvudpunkten i det nya fördraget som omfattar 14 paragrafer mot tidigare 45.

Äktenskapsrätt och religionsundervisning

Till de mest diskuterade frågorna hör äktenskapslagstiftningen. I det nya fördraget behåller kyrkan sin vigselrätt. En kyrklig vigsel äger borgerlig giltighet. Så förhåller det sig inte med skilsmässa. Ett av kyrkan annullerat äktenskap blir inte automatiskt civilrättslig skilsmässa utan alla skilsmässor måste avgöras inför en borgerlig domstol.

I skolorna skall fullständig religionsfrihet råda. Ända från förskolan är religionsundervisningen frivillig för eleven. Närmare detaljer om lärarbehörighet och undervisningsmaterial lämnas att avgöras av biskopskonferensen. Det nya fördraget utvidgar för övrigt biskoparnas inflytande på olika områden.

Ett ramfördrag med vissa öppna frågor

Under förhandlingen lyckades man inte avgöra frågan om de ekonomiska privilegier som kyrkans egendom (beni ecclesiastici) hittills åtnjutit. Artikel 7 säger att kyrkliga institutioner som står för kult och religiös verksamhet skattemässigt skall jämställas med andra sociala välgörenhetsinrättningar, men de måste verifiera sin verksamhet inför statliga myndigheter. En kommission är tillsatt för att ytterligare utreda dessa frågor som inom ett halvår åter skall behandlas.

Man avser också att sluta fördrag med andra religiösa riktningar i Italien såsom valdenser och metodister och även italienska judar.

När påven Johannes Paulus II på söndagen, dagen efter det nya fördragets undertecknande, mötte omkring 30 000 människor som kommit till Petersplatsen, nedkallade han Guds välsignelse över det italienska folket och bad för deras samhälleliga och andliga utveckling i enhet, frihet och rättfärdighet och uttryckte sin stora tillfredsställelse med det nya konkordatet.