Vadstena klosterkyrka

Aron Anderssons väldokumenterade och mönstergillt illustrerade text ingår i en serie på tre volymer varav del II kom ut först. Det var ett förhastat beslut, då den lärorika boken förtjänar en långt noggrannare korrekturläsning än vad som nu föreligger. Många errata hade kunnat undvikas. T.ex. betecknas volymen på första sidan som nr 194 i serien, på sista sidan som nr 193, staden Lübecks namn är felstavat såväl på svenska som på engelska, namnen Elisabeth och Anna hålls inte isär etc. Dessutom går läsaren miste om den välbehövliga historiska inledningen. Den hör till vol I (jag läste den i korrektur). Där ger Aron Andersson en noggrann redovisning för kyrkans tillkomst, dess utveckling, ombyggnader, donationer, restaureringar och olika inredningsdetaljers tillkomst och omflyttning. Den innehåller en översikt över historiska händelser och personer som påverkade klosterkyrkans liv. Där redovisas också arbetsmetoden. Författaren avstår från interpolationer och håller sig till beskrivningen av fakta och föremål utan att ge sig in på spekulationer och omtolkningar. ” … det är möjligt att bilden av det förflutna … kommer att framstå som besvärande fragmentarisk, men vårt vetande är fragmentariskt . . .” skriver han i förordet. Det karakteriserar professor Anderssons nyktra och pålitliga sätt att skriva om ting, vars härkomst inte är entydigt dokumenterad. Han beskriver vad han ser och anför bevarade dokument.

Del II Inredning förutsätter del I Kyrkobyggnaden. Således frestas läsaren att feltolka planlösningen, då ”in templo” allmänhetens kyrkorum i motsats till ”in claustro”, munkarnas, är ett inhägnat område. Av beteckningen väntar sig den oinvigde att det vore tvärtom.

A. Anderssons målsättning inskränker sig till en noggrann beskrivning av inventarierna, deras historia, härkomst, förflyttningar och samband med tänkbara donatorer och deras gravar. I många fall är det ett mödosamt rekonstruktionsarbete då det gäller att återställa ett samband mellan spridda delar av ett skulpterat altarskåp eller figurer som hör till samma grupp. Flertalet har från början hört till klosterkyrkan, medan några fördes hit från den gamla församlingskyrkan St Per som brann i mitten av 1500-talet.

Författaren berättar om de visioner som den heliga Birgitta åberopade då hon bestämde hur klosterkyrkorna i den av henne grundade orden, Den Allra Heligaste Frälsarens orden, skulle vara disponerade. Deras egenhet består i orienteringen och altarnas disposition. Åt öster står Mariaaltaret, åt väster högaltaret, vigt åt St Peter, vid norra väggen ett altare vigt åt Johannes Döparen, vid södra väggen åt ärkeängeln Mikael. Dessutom tolv mindre altaren åt apostlarna – till dem räknas Paulus – som grupperar sig nedanför högaltaret, sammanlagt 16. Snart utökades deras antal till 42, och växte till ett sextiotal, innan kyrkan efter Reformationen gjordes om för luthersk gudstjänst. Altaren revs, altarskåpen togs bort eller delades upp, enskilda statyer har vid ett tillfälle byggts in i ett annat inventarium, en predikstol.

Aron Andersson beskriver sakkunnigt varje snidad staty- som hörde till demonterade altarskåp, till fristående grupper eller som stod ensamma, på något av altarna eller annorstädes. Vissa arbeten tillskriver han på stilistiska grunder en och samma snidare, den som Andreas Lindblom, vars läror han håller högt i ära, betecknar som Frater Severus.

Beskrivningarna är noggranna och upplysande, vi far veta alla mått och färgen på vartenda plagg, vilket bidrar till en uppfattning om medeltida skulpturers känsla för färgkontraster och harmonier.

Anekdotiskt material är hårt gallrat, men ett par episoder av mera ovanligt slag är redovisade. Således far vi veta hur ett av relikskrinen både fördes till Polen och oförhappandes återbördades till klosterkyrkan. Vi får även följa de många invecklade händelser som slutligen ledde till det stora altarskåpets lyckliga ankomst till Vadstena.

Ett välskrivet kapitel av Inger Estham beskriver klosterkyrkans textila skrud. På ett lättbegripligt sätt presenterar hon de vävda och broderade skatterna, deras färger, former, materialet och teknikerna i vilka de är utförda. Kapitlet är utmärkt illustrerat av tydliga fotografier.

R. Axel Unnerbäck bidrar med en historik över klosterkyrkans orglar och deras renoveringar, om- och nybyggnader.

Slutligen bör Aron Anderssons beskrivning av silverskatten nämnas. Några relikskrin hör till kuriosa, medan somliga silverpjäser är av stort konstnärligt värde.

Den intresserade allmänheten ser fram emot nästa volym, den uppskjutna volym I, så att professor Anderssons lärorika arbete skall kunna läsas i ett sammanhang med den inledande, uttömmande historiken.