Äktenskap och skilsmässa bland USA:s katoliker

Betydande förändringar tycks ha skett i de katolska tribunalernas (äktenskapsdomstolarnas) praxis i USA’. För fem år sen gjorde Lawrence Wrenn, präst inom Hartfords ärkestift, en undersökning av detta problem som han publicerade i ”American Ecclesiastical Review” under titeln ”The American Procedural Norms” (sept. 1971). Han anser att ”inget oerhört har skett”, men påpekar trots detta att de katolska äktenskapsdomstolarna ”håller på att vakna efter en lång, lång vintersömn”. Wrenns uppgifter och slutledningar kommenteras av L. Mason Knox, som är biträdande professor i kanonisk rätt vid Heliga Hjärtats teologiska högskola i Hales Corners, Wisconsin. I artikeln ”The Tribunal Explosion” (på sv. ung. ”Den explosionsartade utvecklingen inom de katolska äktenskapsdomstolarna”) i de amerikanska jesuiternas tidskrift ”Amerika” 16 okt. 1976 betecknar han förändringen som ”en fullständig revolution” av hittillsvarande praxis; i motsats till Wrenn anser Mason Knox att ”något oerhört faktiskt har skett”.

Bakgrunden

Den kanoniska lagen, som innehåller de kyrkorättsliga bestämmelserna för hela kyrkan inom detta område (och som är föremål för omarbetning i Rom), fyllde 50 år 1968. Man hade redan då i flera år ansett att kyrkorättens bestämmelser börjat bli bristfälliga när det gäller att möta det moderna USA:s behov på äktenskapssjälavårdens område. 1970 började därför de amerikanska tribunalerna att handlägga sina ärenden enligt de 23 särskilda procedurbestämmelser som utformats av Samfundet för kyrkorätt i Amerika och som godkänts av den Heliga Stolen. Enligt Mason Knox är förändringen av praxis – i klartext: handläggningen och utgången av skilsmässoärenden – så långtgående, att den redan passerat de 23 tilläggsbestämmelserna.

Tribunalernas domslut i siffror

Wrenn presenterar i tabellform utvecklingen av de katolska tribunalernas skilsmässoärenden mellan 1968 och 19722. Han pekar härvid särskilt på två omständigheter, att ”de domstolar som inte fattat några domslut alls minskat i antal från 60 till 14, och att antalet domstolar som avkunnat dom i mer än 30 fall gått upp från 1 till 26”.

Den utveckling som Wrenn betecknar som betydande har oavbrutet fortsatt. Mason Knox har tagit fram siffrorna för 1974 och meddelar att antalet domstolar som inte avkunnade någon dom i äktenskapsmål har gått ned från 60 år 1968 till endast 4 år 1974. Ännu mer talande är uppgifterna om antalet domstolar som avkunnat mer än 30 mål. Från endast 1 år 1968 har de ökat till 73 år 1974.

Ett annat tecken på omfattningen av förändringen är det totala antalet domar i äktenskapsmål som avkunnades av de undersökta tribunalerna under samma sexårsperiod. 1968 uppgick antalet till 442 fall, varav 338 var affirmativa, dvs äktenskapet ifråga förklarades ogiltigt. 1974 var antalet 9 293 (antalet affirmativa beslut är ej redovisat men uppskattas till c:a 90 %). Ökningen från 442 till 9 293 under sex år innebär en dryg 20-dubbling.

Man kan anta, skriver Mason Knox, att denna trend inte kommer att undergå några större förändringar under de närmaste åren. Den dramatiska ökningen kommer att fortsätta.

Andra vägar

Hittills har behandlats de äktenskapsärenden som framlagts för en tribunal och undergått formell handläggning av denna. Men det finns andra vägar att gå för en frånskild person som önskar lösa sitt äktenskapliga problem inom den katolska kyrkans ram. Härvid är 1974 års statistik belysande för omfattningen av själavårdsbehovet inom detta område i USA. Förutom de 9 293 ovannämnda fall där formellt beslut i ett äktenskapsmål fattades av en tribunal, tog kyrkan ställning i 15 722 fall där formella fel förelåg’, 120 fall där ett ofullbordat äktenskap förklarats upplöst genom påvligt beslut’, 691 fall där ”det paulinska privilegiet” tillämpats’, 1 716 fall där ”trosprivilegiet” tillämpats’ och ytterligare 1 331 fall där ett summariskt procedurförfarande av olika skäl tillämpats. Sammanlagt fattades under 1974 beslut i 28 873 äktenskapsmål i USA av katolsk kyrklig myndighet.

Flera orsaker till förändringen

Mason Knox fastslår att en rad faktorer ligger bakom den veritabla explosion som inträffat på äktenskapsområdet bland USA:s katoliker.

1) För det första står det klart att det efter andra världskriget försiggått en gradvis men stadig utveckling inom den katolska äktenskapslagstiftningen som så småningom har vidgat basen för ogiltigförklaringar. Såväl de amerikanska tribunalerna som den romerska äktenskapsdomstolen (Sacra romana rota) har utifrån själavårdsaspekten låtit psykologiska synpunkter spela in vid nullitetsförklaring av tidigare äktenskap. Denna utveckling innebär att själva kyrkolagen undergått betydande förändringar. Ty ”lagen” är inte bara de 132 paragraferna om äktenskapet i den kanoniska lagen. Lagen är också det som kyrkans domstolar beslutar och genomdriver. Tribunalerna,. nullitetsförklarar idag strandade äktenskap som bara för några år sedan skulle ha ansetts giltiga och oupplösliga.

2) En annan faktor är införandet 1970 i USA av de 23 särskilda procedurbestämmelserna (se ovan). Dessa har på ett avgörande sätt förenklat och förkortat gången av katolska skilsmässoskäl. Efter att tidigare ha kunnat ta fem år och mera kan en formell nullitetsförklaring nu ske på sex å åtta månader.

Men dessa förändringar på den legala sidan är inte tillräckliga för att belysa utvecklingen, som vi sett på sex år uppgå till en dryg 20-dubbling av antalet avgjorda skilsmässofall. Enligt Mason Knox har de endast spelat rollen av en katalysator för en medvetande och attitydförändring bland de amerikanska katolikerna.

3) En förändring av medvetandet inom den katolska själavården kommer troligen i långa loppet att framstå som mer betydande och inflytelserik än utvecklingen inom själva kyrkolagen. Tills nyligen har både präster och lekmän ansett en ogiltigförklaring av ett äktenskap för en ovanlig åtgärd inom den katolska äktenskapssjälavården, en åtgärd som endast tillämpades i sällsynta fall, t.ex. påtvingat äktenskap eller ”svekfullt döljande av verklig avsikt”. Idag vinner annulering mark som ett hjälpmedel i själavården bland frånskilda och omgifta katoliker. En liknande utveckling äger rum beträffande fall som kan klaras upp med hjälp av ”trosprivilegiet”.

4) Ännu mera genomgripande är attitydförändringen hos det katolska kyrkfolket gentemot frånskilda och omgifta katoliker. De flesta amerikanska katoliker torde omfatta tron på det kristna äktenskapets helighet och beständighet. Men allt färre är säkra på det riktiga i att frånskilda och omgifta i långa loppet lever isolerade från den fulla sakramentala gemenskapen med Kristi kyrka. Det är här fråga om något annat och något mera än blott och bart en modernisering av ”förlegade” kyrkolagsbestämmelser. Vi står helt enkelt inför en omvälvning inom själavården som motsvarar attitydförändringen hos kyrkfolket beträffande äktenskap, skilsmässa och sakramental gemenskap.

Mason Knox konstaterar avslutningsvis att det blir en viktig arbetsuppgift för kyrkorättsexperter såväl som teologer att utveckla den katolska själavården i dess relation till attitydförändringarna på äktenskapets område hos präster och kyrkfolk. Inte minst angeläget framstår det att anknyta dessa problem till den grundläggande kristna övertygelsen att äktenskapet till sin natur och genom gudomlig instiftelse är livslångt och oupplösligt. Ytterst kvarstår den allt annat än lätta uppgiften för prästen i predikstolen att klargöra för åhörarna att förändringen i katolsk uppfattning och själavårdspraxis måste ha som sitt enda syfte att stärka, inte att försvaga, den äktenskapliga sammanhållningen.

Svenska synpunkter

Det finns utan tvivel en risk att svenska läsare missuppfattar ovanstående redogörelse och betraktar utvecklingen på äktenskapets område inom den katolska kyrkan i USA helt enkelt som en eftergift åt en alltmera sekulariserad samlevnadssyn. Frestelsen ligger nära till hands att tänka på den statliga äktenskapslagstiftningen i vårt land där det efter 1 januari 1974 går att få skilsmässa praktiskt taget på ögonblicket (förutsatt att minderåriga barn ej finns). Även om tiden för ett katolskt skilsmässoärende i USA som vi sett kunnat nedbringas från flera år till ett halvår tyder dock det senare på att man ingalunda tar lätt på en skilsmässa; prövningen inför Skriften och kyrkolagen är inte mindre noggrann än tidigare, snarast grundligare och mångsidigare, med större hänsynstagande till de mänskliga och psykologiska orsakerna till att ett äktenskapligt haveri med allt vad detta innebär har kunnat inträffa. Insikten att den ”havererade” katoliken inte har mindre, utan större behov av den sakramentala gemenskapen i kyrkan har att vägas mot den inte mindre angelägna vissheten för alla katoliker att trohet och livsvarighet är grundläggande element i det kristna äktenskapet.

Det förtjänar också att framhållas att man från kristet håll i Sverige ingalunda har resignerat inför den av oansvarig förenkling präglade svenska äktenskapslagstiftningen. Den samtalsgrupp av teologer som ärkebiskopen i Svenska kyrkan och biskopen i Stockholms katolska stift 1970 tillsatte valde bland alla tänkbara problemområden just äktenskapet som ämne för sin första samtalsrunda. Resultatet framläggs i boken ”Äktenskap och familj i kristen belysning. Rapport från den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige” (Verbum/Studiebokförlaget, Stockholm 1975). Den syn på problematiken i äktenskapet som kommer fram i denna studie har en sak gemensam med de katolska övervägandena på detta område i USA. Själavårdsaspekten finns hela tiden med, eller för att citera rapporten: ”kyrkornas äktenskapssyn är uttryck för en positiv omsorg om människan” (s 51). Detta framkommer särskilt tydligt vid behandlingen av de ogiftas, ”samboendes” och frånskildas problem (s 45 ff). Det heter där om det sistnämnda: ”För såväl Svenska kyrkan som romersk-katolska kyrkan finns det anledning att tänka igenom hela frågan på nytt och söka lösningar, som tillvaratar både äktenskapets oupplöslighet och det faktum, att den äktenskapliga gemenskapen ibland går sönder. Ett särskilt problem vill vi här fästa uppmärksamheten på. Problemet är väsentligt med tanke på allt vi sagt om persongemenskapens konstitutiva karaktär i äktenskapet. Svaren på frågorna kan också ha konsekvenser för synen på skilsmässa och nytt äktenskap. Vi undrar: Är konsensus-förklaringen i och för sig tillräcklig för att stadfästa ett giltigt och godtagbart äktenskap? Är inte ett minimum av personlig mognad nödvändigt för att ett egentligt äktenskap skall komma till stånd? Och är inte ett minimum av personlig gemenskap nödvändigt för att ett äktenskap skall kunna anses bestå? Dessa frågor leder långt, och vi har inte på någondera sidan kommit fram till definitiva svar. Men det är viktigt att frågorna övervägs.”

Noter

1.Varje katolskt biskopsstift har en tribunal eller äktenskapsdomstol som utifrån bibeln och kyrkolagen skall handlägga frågor om giltighet, upplösning o dyl. I domstolen ingår minst fem ledamöter varav en fungerar som ordförande (official), två som domare (iudex), en som försvarare (defensor vinculi) och en som åklagare (promotor iustitiae).

2. Avkunnade domar i äktenskapsmål i USA:

1968

1972

1974

Inget fall

60

14

4

30 o. flera fall

l

26

73

3. Exempel: att vigselförrättaren inte hade fullmakt att viga.

4. Exempel: ett äktenskap där makarna aldrig fullbordat den kroppsliga föreningen.

5. ”Det paulinska privilegiet” som utgår från 1 Kor. 7:12-15 innebär att ett äktenskap som ingåtts mellan två odöpta kan upplösas när ena parten genom dopet och tron ansluter sig till den katolska kyrkan och den andra parten önskar skiljas; den döpte är då fri att ingå nytt äktenskap.

6. ”Trosprivilegiet” eller det petrinska privilegiet innebär att om ett äktenskap mellan en döpt och en odöpt person går i kras kan det upplösas av påven och den döpta parten bli fri att ingå ett nytt äktenskap.

Ovanstående noter härrör från Signums red. med undantag av nr 2 som är hämtad ur Mason Knox artikel.