Äktenskap över religionsgränserna

Codex Juris Canonici, den katolska kyrkans lagbok (1983) definierar äktenskapet på följande sätt: ”1055 § 1. Genom äktenskapets förbund upprättar man och kvinna sinsemellan en gemenskap för hela livet. Denna är till sin natur ägnad till makarnas bästa och till att föda och fostra barn. Herren Kristus har upphöjt detta förbund mellan döpta till värdigheten av ett sakrament.”

Varje ord i dessa tre meningar har blivit lagda på guldvåg av jurister och teologer. Västerlandets kultur är präglad av denna syn på äktenskapet. Men svensk lagstiftning definierar äktenskapet annorlunda. Dess status som sakrament försvann redan i och med reformationen på 1500-talet. Och att äktenskapet inte längre ses som livslångt vittnar inte minst det stora antalet skilsmässor om. År 2009 blev det dessutom möjligt för två personer av samma kön att gifta sig med varandra. Den kristna och i synnerhet den katolska synen på äktenskapet är alltså inte längre gällande i Sverige.

Traditionella normer ifrågasätts alltmer i det moderna samhället, präglat av individualisering och sekularisering. Om den unga generationen alls övertar uppfattningar grundade i religion, nationalitet eller familj sker detta oftast med kritiskt förbehåll. Den enskilde vill forma sitt eget värdesystem och råkar då i konflikt med familj eller religion. Detta gäller också i hög grad synen på äktenskapet.

Shakespeares Romeo och Julia, det förälskade par som tillhörde två familjer som hatade varandra, har i detta globaliseringens tidevarv fått flera efterföljare. Även i vårt mångkulturella och mångreligiösa samhälle ökar de interreligiösa äktenskapen. Unga kvinnor och män möts på universitet, på arbetsplatsen, i det offentliga livet. Relationer uppstår och man väljer att dela livet med varandra trots olikheter i religionstillhörighet eller kulturell bakgrund. Det kan tyckas som att kärleken övervinner allt, men inte sällan skapar olikheterna problem parterna emellan.

Att gifta sig med någon som har en radikalt annorlunda bakgrund ställer individen inför frågor av både existentiell och praktisk art: Är det nödvändigt att en av parterna konverterar för att man ska kunna ingå äktenskap? Eller blir det två vigslar eller en ”blandad” vigsel, och vem ska bestämma vigselformen? Sedan den svåraste frågan, nämligen om barnens religionstillhörighet och uppfostran. Blir det omskärelse för pojkarna eller ett dop i kyrkan? Vilka traditioner angående mat, klädsel, hemmens inredning, gudstjänstbesök och så vidare ska man följa: släktens, religionens eller landets? Man och hustru är i dessa överläggningar och våndor inte ensamma. Även vigselförrättaren, religionsgemenskapen och släkten berörs av den sällan mötta situationen. Djupgående konflikter kan uppstå. Vad kan man göra? Vilka regler gäller?

För att svara på sådana frågor har Sveriges Kristna Råd i sin intressanta skriftserie utgett en liten bok på 72 sidor med titeln Äktenskap där religioner möts. Skriften vänder sig i första hand till medlemskyrkornas präster och pastorer, som en hjälp i känsliga och ovana situationer. De olika författarnas bidrag ger kortfattad information, belyser problemen och inbjuder till fortsatt reflexion.

Kapitlen behandlar kristen, judisk och muslimsk äktenskapssyn, svensk lagstiftning i frågan, barnens religiösa identitet och förhållandet mellan religion och kultur. Viktigast är nog kapitel 4: ”Pastorala aspekter”. Där diskuterar Katrin Åmell frågor som rör parets gemensamma vardagsliv och som ofta innebär de största påfrestningarna på äktenskapet. Det är sådant som en vigselförrättare i första hand bör ta upp vid det förberedande samtalet inför ett planerat äktenskap där religioner möts. När man diskuterar risker och fallgropar och får adekvat information kan parterna fatta ansvarsfulla och kloka beslut.

Kaj Engelhart och Gunnel Borgegård berättar om ”Några exempel ur verkligheten” i kapitel 6. De intervjuade paren låter svårigheter men ännu mer möjligheter i ett interreligiöst äktenskap träda fram. Vill man lyc­kas med en sådan livslång relation behövs alltid två grundattityder: respekt och dialog. Detta är förstås förutsättningarna för alla äktenskap, ja för allt som heter mänsklig gemenskap.