Aktuell svensk kyrkostatistik

Den katolska statistiken i Sverige är tillförlitlig vad gäller uppgifter om dop, vigslar, konfirmationer och begravningar. Uppgifterna om medlemmar och om utdelade kommunioner är däremot antingen ojämna eller ofullständiga.

Katolska kyrkan i Sverige år 1986

Antalet dop var 1 067, en påtaglig ökning från de två föregående årens ca 940, även om också antalet födda nu ökar igen. Vigslarna var 218, en ökning med några få sedan året dessförinnan. Andelen homogent katolska äktenskap, 90 av de 218, är större än de högst 40 % som varit det vanliga.

De konfirmerade ungdomarna var 477, nästan hundra fler än 1985, men färre än 1984. Siffran tyder dock på att andelen katolskt döpta i 15-årsåldern är stigande, kanske upp mot 40 %. Jämförelser mellan enskilda år är omöjliga eftersom mindre församlingar inte ordnar konfirmation varje år.

Konvertiternas antal av 105, dvs. på samma nivå som under de tre föregående åren. Lika stort som åren kring 1960 och flera gånger högre än i början av och mitten av 70-talet.

Begravningarna var 238, en stadig ökning med den katolska befolkningens åldrande.

Nytt för året är uppgifter om hur stor del av förrättningarna som ombesörjs av de nationella själasörjarna. Andelen synes för dop, vigsel och begravning utgöra ca en fjärdedel.

Statistiken över utdelade kommunioner vid allmänna gudstjänster saknar dessvärre flera församlingar, men det förefaller som om antalet totalt är minst 380 000.

De flesta församlingarna har uppskattat antalet påskkommunioner, alltså hur många som uppfyller påskplikten att gå till kommunion under påsktiden. Med hänsyn till de saknade församlingarna skulle antalet bli mellan 17 och 18 000, vilket kan förefalla rimligt.

De ortodoxa och österländska kyrkorna 1986

De kyrkor av den ortodoxa eller de skilda förkal¬cedoniska traditionerna som finns i Sverige rap¬porterar varje år sin statistik till SST, Samarbetskommitten för statsbidrag till trossamfund, det organ som fördelar de statliga bidragen till samfunden. Här saknas ofta några mindre och nya samfund, som ännu inte kommit in i systemet eller som av andra skäl framstår som tveksamma fall. De siffror som är mest pålitliga och talar tydligast om dessa kyrkors och församlingars liv, är förrättningstalen.

Det totala antalet dop årligen för dessa kyrkor har de tre senaste åren varit kring 900, 1985 något fler, 1984 och 1986 något färre. En kyrka har svarat för unegefär två tredjedelar av antalet: den syrisk-ortodoxa. 1986 var antalet 553. De i vanlig mening ortodoxa svarade för ungefär en fjärdedel. De två stora bland dessa är den grekiska och den serbiska, 1986 med 88 respektive. 67 dop. Mellan dessa har en utjämning skett och 1985 hade den serbiska kyrkan t.o.m. fler dop än den grekiska. Därnäst kommer den ryska församlingen med de senaste åren ett drygt 20-tal. Övriga har färre, den finska varierar kring tio. De övriga förkalcedoniska kyrkorna, den armeniska, den koptiska och Österns assyriska visar en måttligt stigande tendens, 1986 tillsammans 44 dop.

1986 var totalantalet vigslar 208, den makedoniska och den s.k. svenska ortodoxa kyrkan oräknade. Av dessa 208 svarade den syrisk-ortodoxa för inte mindre än 164. Den grekiska och serbiska vardera 11, övriga sex eller färre.

Begravningarna var, med samma undantag, 120, varav 55 syrisk-ortodoxa. Den åldrande ryska församlingen hade 21, övriga ett fåtal. Totalantalet präster var som de senaste åren ett 30-tal, varav 13 syrisk-ortodoxa.

Vad gäller dop och vigslar står alltså tiotalet östkyrkor för nästan lika många dop och vigslar som den katolska i Sverige. Begravningar inte mer än hälften.

Men bakom dessa total siffror visar sig en kyrka, den syrisk-ortodoxa, svara för två tredjedelar av dopen, tre fjärdedelar av vigslarna och nära hälften av begravningarna, men har endast en tredjedel av prästerna. Och av det uppgivna medlemsantalet för knappt en femtedel. Hittills finns inga tecken på att kyrkans roll som centrum i denna folkgrupps, syrianernas, liv i Sverige, skulle vara på väg att försvagas. Även vad vi vet om kyrkobesök tyder på samma förhållande, medan de flesta av de ortodoxa kyrkorna har uppenbara svårigheter att samla och behålla sitt folk i det nya landet.

Svenska kyrkan

För ett år sedan väckte minskningen i Svenska kyrkans gudstjänstdeltagande stor uppmärksamhet. 1986 rör det sig inte om några dramatiska förändringar, men totalantalet gudstjänstdeltagare har fortsatt att minska, låt vara endast med 35 000 vid en total årssiffra på 21 miljoner. Minskningen av högmässobesöken har fortsatt, med 55 000, till 45 % av samtliga besök. Den för 1985 nya nedgången av musikandakterna har fortsatt, 75 000. Andra typer av gudstjänster, särskilt sådana som inte är offentligt utlysta, har däremot ökat. 1985 var en lika allvarlig nyhet att antalet nattvardsbesök hade minskat. Nu har antalet kommunioner ökat med ca 25 000 till totalt 2,1 miljoner. En påtaglig utveckling har varit att ökningen helt faller på högmässor, och att deras andel av samtliga kommunioner ökat med en dryg procentenhet till 64 %.

År 1986 förefaller utvecklingen i de skilda stiften varit ovanligt oenhetlig. Växjö stift som redan tidigare är det kyrksammaste har stärkt sin ställning, såväl i gudstjänstbesök som nattvardsbesök och detsamma gäller kanske än mer Visby. I det senare fallet ger på grund av litenheten ganska små förändringar större utslag. Av de övriga kyrkliga stiften har Luleå haft en relativt ogynnsam utveckling, särskilt vad gäller nattvardsbesök. Detsamma gäller Skara, där högmässobesöken minskat påtagligt och nattvardsbesöken något, både absolut och relativt. Under senare år har däremot gudstjänst- och nattvardsbesök utvecklat sig klart bättre än genomsnittet i Linköpings stift, och detta får numera sägas ligga på ungefär samma nivå som Skara och Göteborgs. I det senare var utvecklingen ungefär densamma som i landet som helhet; något bättre vad gäller nattvardslivet.

Karlstad och Härnösand hade en hygglig utveckling av gudstjänstbesöken, förbättrade dock inte sin relativt svaga nattvardsstatistik. Strängnäs stifts ställning som det näst Stockholms minst kyrkliga har snarast markerats ytterligare under 1986. Genom att i detta stift 38 % av högmässorna är fullständiga gentemot 22 % för Härnösands och Karlstads stift, är dock de utdelade kommunionerna något fler i förhållande till folkmängden.

Vad gäller förrättningarna kan en ökning på en knapp procentenhet till 74,5 % noteras för dop i relation till samtliga under året födda. Doppraxis står starkast i Luleå, Härnösand, Lund, Växjö och Karlstad, över 80 %. Däremot har konfirmationsfrekvensen minskat något nedåt 68 %. Här gör dock oenhetliga beräkningar av ”konfirmationsberättigade” och varierande ålder jämförelser som vanligt vanskliga. En tendens som klart har brutits är ökningen av andelen kyrkliga vigslar av samtliga ingångna äktenskap; en minskning med en procentenhet till 60 %. Även vigslar inom annat samfund har minskat med en procentenhet, men där var fjolårets 6,3 % en ovanligt hög siffra. Svenska kyrkans barn- och ungdomsarbete uppvisar för 1986 endast minussiffror i förhållande till året innan. Söndagsskolan är halverad sedan 1980, förändringen i kyrkans vardagsarbete har delvis med demografiska faktorer att göra. För ungdomsarbetet förefaller det vara en påtaglig minskning, nu även för deltagare i den öppna verksamheten, som tidigare ökat. Totala besöken i ungdomsverksamheten under året var just över 1 miljon mot 25 % fler 1980.

Syföreningsmedlemmamas antal fortsätter att minska i långsam takt. Nytt för 1985 var nedgången i antalet kyrkokörer och körmedlemmar som fortsatte 1986, med ca ett tusen till 98 000. Utträdena var färre än de närmaste åren, 13 400, och utträdesöverskottet 8 000. Antalet invånare som inte tillhör Svenska kyrkan ökade dock med 21 000, varav en stor del alltså genom människor som förvärvat svenskt medborgarskap, av vilka numera endast en minoritet blir medlemmar av Svenska kyrkan. Av hela befolkningen är nu drygt 91 % medlemmar, av svenska medborgare något mer än 94 %.

Nyligen har också alarmerande siffror om medlemsutvecklingen 1975-1985 i samfundens ungdomsrörelser publicerats. Dessa arbetar efter skilda principer och med olika relationer till sina modersamfund. Det i särklass största är Svenska Missionsförbundets Ungdom, men dess medlemstal har på tio år minskat från 103 000 till 60 000. Kyrkans Ungdom har minskat ett par tusen, men det har helt skett på 80-talet; 1985 21000. Frälsningsarméns ungdom har minskat med 60 % till knappt 7 000. Nästan halverats har Svenska Baptistsamfundets Ungdom från 21 till elva tusen. Något bättre har Örebromissionens ungdom klarat sig på en något högre nivå. Svenska Alliansmissionens ungdom har minskat från elva till nio tusen. Sveriges Unga Katoliker har haft en obetydlig tillbakagång till 3 800, men har under 80-talet ökat påtagligt efter en nedgång i slutet av 70-talet. Metodistkyrkans ungdom har med nära nog halvering hamnat under den formella gränsen för statsbidrag 3 000, och i dess omedelbara närhet befinner sig Helgelseförbundets ungdom. SUK:s medlemsantal kan synas mycket blygsamt med tanke på storleken av den katolska befolkningsgruppen. Men dels är den på många sätt en nykomling i folkrörelse-Sverige, dels är den nödvändiga basen i ett 30-tal församlingar oändligt mycket svagare än frikyrkornas finmaskiga nät av tusentals församlingar över hela landet.